Bengali-assamesiska skriptet (Eastern Nagari) – användning och historia

Den bengali-assamesiska skriften skapades inte för att skriva ett visst språk, men den var den viktigaste skriften i de östra delarna av det medeltida Indien. Skriften användes också för att skriva sanskrit. I denna region skrevs hinduiska epos (Mahabharata, Ramayana etc.) i äldre versioner av det östra Nagari-skriptet i denna region. Efter den medeltida perioden efterträdde pali sanskriten som det nya skriftspråket i regionen. De folkliga dialekterna av pali utvecklades så småningom till bengali, assamesiska och andra besläktade språk. Sankardev använde sig av skriften på 1400- och 1500-talen för att författa sina skrifter på assamesiska. Madhava Kandali använde det för att skriva den assamesiska Ramayana på 1300-talet. Det användes också av de senare ahomkungarna för att skriva Buranjis, ahomkrönikorna, på assamesiska. Det finns ett rikt arv av östindisk litteratur skriven med denna skrift, som fortfarande ibland används för att skriva sanskrit idag.

Liksom Devanagari använder Eastern Nagari dussintals konsonantgrupper. De representeras av olika och ibland ganska oregelbundna tecken. Att lära sig läsa skriften kompliceras därför av den stora storleken på den fullständiga uppsättningen tecken och teckenkombinationer, som uppgår till omkring 500. Även om ansträngningarna att standardisera skriften för det bengaliska språket fortsätter i sådana anmärkningsvärda centra som Bangla Academy i Dhaka (Bangladesh) och Paschimbanga Bangla Akademi i Kolkata (Västbengalen, Indien), finns det ingen enhetlig stavning för bengaliska, eftersom många människor fortsätter att använda olika arkaiska former av bokstäver. Bland de olika regionala variationerna inom denna skrift existerar idag endast de bengaliska och assamesiska variationerna i det formaliserade systemet.

Det verkar som om behovet av att sätta Eastern Nagari på datorer kommer att påverka standardiseringen i hög grad. Sedan omkring 2001 pågår arbete med att utveckla Unicode-teckensnitt, och det verkar troligt att det kommer att delas upp i två varianter, traditionell och modern.

I denna och andra artiklar på Wikipedia som handlar om assamesiska och bengaliska språken, finns ett romaniseringsschema som används av lingvister som specialiserat sig på assamesisk och bengalisk fonologi tillsammans med IPA-transkriptionen.

Vokaler

• Assamesiska vokaler
• Bengaliska vokaler
• Maithili vokaler

Skriften har för närvarande 11 vokalbokstäver som används för att representera de sju vokalljuden i bengaliska och åtta vokalljuden i assamesiska, tillsammans med ett antal vokaldiftonger. Alla dessa vokalbokstäver används i både assamesiska och bengali. Vissa av vokalerna har olika ljud beroende på ordet. Det finns ett antal vokalskillnader som bevaras i skriftsystemet men de uttalas inte som sådana i modernt talad bengali eller assamesiska. Skriften har till exempel två bokstäver för vokalljudet [i] och två bokstäver för vokalljudet [u]. Denna skillnad uppstod från den tid då Eastern Nagari användes för att skriva sanskrit, ett språk som hade ett kort [i] och ett långt [iː], och ett kort [u] och ett långt [uː]. Dessa bokstäver finns bevarade i skriften med sina traditionella namn "kort i" och "långt i" osv. trots att de inte längre uttalas olika i vanligt tal.

Ytterligare två modifierade vokaler, অ' och অ্যা, betraktas inte som bokstäver i Eastern Nagari-skriptet, men används ofta på assamesiska respektive bengali för att representera vissa vokaler när det avsedda uttalet annars skulle vara tvetydigt. Den sistnämnda vokalen, som används i bengali, används ofta för att transkribera texter som ursprungligen är skrivna i andra alfabet, framför allt latin.

Vokaltecken kan användas tillsammans med konsonanter för att ändra konsonantens uttal (t.ex. ক, kô). När det inte finns någon vokaldiakritisk symbol är vokalen "অ" (ô) standardvokalen för konsonanten. Enligt denna regel uttalas till exempel bokstaven চ som cho. För att notera avsaknaden av en vokal kan en hôsôntô (্) skrivas under konsonanten, t.ex. দ্ d.

Konsonanter

Namnen på konsonantbokstäverna i östlig nagari är vanligtvis bara konsonantens huvuduttal plus den inneboende vokalen "অ" ô. Eftersom den inneboende vokalen inte skrivs ser de flesta bokstävernas namn ut som identiska med själva bokstaven (t.ex. är namnet på bokstaven "ঘ" i sig självt ঘ ghô, inte gh). Vissa bokstäver som har förlorat sitt distinkta uttal i modern assamesiska och bengali har samma uttal som andra bokstäver. Till exempel eftersom konsonantfonemet /n/ representeras av konsonanterna ন, ণ eller ঞ (beroende på stavningen av det aktuella ordet). Dessa bokstäver kallas inte helt enkelt nô. I stället kallas de "dental nô", "cerebral nô" och niô. På samma sätt kan fonemet /ʃ/ på bengali och /x/ på assamesiska skrivas som "palatal shô/xhô" শ , "cerebral shô/xhô" ষ eller "dental sô/xô" স, beroende på vilket ord det gäller.

Siffror

Östra Nagari-skriptet har en egen uppsättning siffror.