Bodo

Historia och språklig klassificering

Bodo är ett sino-tibetanskt språk från Bodo-gruppen. Det är nära besläktat med Dimasa-språket och Tiwa (Lalung)-språket i Assam. Det är också besläktat med garo-språket i Meghalaya och kokborok-språket i Tripura. De bodo-talande områdena i Assam sträcker sig från Dhubri i väster till Sadiya i öster. I Alipurduar, Cooch Behar och Jalpaiguri och andra delar av Bengalen kallas boros för "mech". Enligt folkräkningen 1991 var befolkningen med Boro-talare 1 984 569 personer (Bodo 1 324 748), (Mech 659 821). I folkräkningsrapporterna om Bodo-stammen ingår dock endast Bodos. Den utesluter Mech-stammen. Ordet "Boro" betyder språk och samhälle. Det uttalas med en hög ton på den andra stavelsen.

Dialekter

De dialekter som talas i området kan delas in i tre huvudgrupper:

1. Västra Boro-dialekten, {(Sønabari) WBD}:
2. Östra Boro-dialekten, {(Sanzari) EBD} och
3. Den södra Boro-dialekten, {(Hazari) SBD}.

Västra Boro-dialekter talas i distrikten Kokrajhar och Bongaigaon. De östra bododialekterna förekommer främst i distrikten Barpeta, Nalbari och Kamrup samt i vissa delar av Darrang. Den västra bododialekten har fått status som en standarddialekt. Den har också utvecklat en skriftlig form. Variationerna mellan dessa två dialektgrupper är huvudsakligen fonologiska och lexikala.

Bodo-språket i Assam har minst fyra tydliga dialektområden med ett tillräckligt antal dialektala variationer. Det är de nordöstra, sydvästra, nordcentrala och södra dialektområdena. Var och en av dem har tydliga skillnader.

Geografisk utbredning

Ethnologue listar följande distrikt där bodo talas. Bodo talas huvudsakligen i låglandet och i foten av Assam och Västbengalen.

• Assam
• Darrang-distriktet
• Nagaon-distriktet
• Kamrup-distriktet
• Goalpara-distriktet
• Sibsagar-distriktet
• Lakhimpur-distriktet
• Västbengalen
• Kolkata
• Jalpaiguri-distriktet
• Cooch Behar-distriktet
• Manipur
• Chandel-distriktet (i Tengnoupal)
• Meghalaya
• 7 byar i Tikrikilla-blocket i West Garo Hills-distriktet.
• Distriktet East Khasi Hills

Historia

Även om bodo-språket är ett rikt och gammalt språk har det inte haft någon skriftlig litteratur förrän under 1900-talets andra decennium. Kristna missionärer, som kom till de bodo-talande områdena för att predika sin religion, publicerade några böcker om religion, sagor, rim och sånger. Dessa missionärer publicerade också några böcker om grammatik och ordböcker. Pastor Sidney Endle sammanställde An Outline of the Kachari Grammar år 1884. Grammatiken är baserad på dialekten i Darrang-distriktet. Endle skrev också en viktig bok om Bodos. Den har titeln The Kacharis. Boken publicerades 1911 och innehåller kapitel om Bodos sociala seder, jordbruksmetoder, festligheter, matvanor, ritualer, hantverk och textilier. Boken innehöll också exempel på folktal, rim och grammatik från Bodo. J.D. Andersons Collection of Bodo Folktales and Rhymes (1895) innehöll sjutton Bodo-folktales översatta till engelska. Detta utöver de ursprungliga versionerna på bodo-språket.

År 1963 började språket användas i grundskolorna i de bodo-dominerade områdena. Bodo-språket används i skolor upp till sekundärnivån. Språket har blivit en fråga om stolthet i och med öppnandet av en forskarutbildningskurs i bodo-språk. Bodo-litteratur har använts vid universitetet i Guwahati sedan 1996. Bodo-språket har nu ett stort antal böcker med poesi, dramatik, noveller, romaner, biografier, resor, barnlitteratur och litteraturkritik. Även om det talade språket har påverkats av andra samhällen och dialekter kan man fortfarande höra det i sin rena form i och omkring Udalguri-distriktet.

Skrivsystem

Språket skrivs officiellt med Devanagari-skriptet. Det har också en lång historia av att använda det latinska skriptet och det assamesiska skriptet. Vissa forskare har föreslagit att språket en gång i tiden använde en nu försvunnen skrift som kallas Deodhai. Men det finns en skillnad i användningen av bokstäverna på bodo jämfört med Devanagari.

Relaterade sidor

• Bodo-folket
• Bodo Grammatik
• Bodo Sahitya Sabha
• Kokborok-språket