Elektronisk musik är musik där ljuden i huvudsak skapas, bearbetas eller organiseras med elektronisk utrustning, till exempel syntar eller datorer. Ibland skapar artister särskilda ljud med hjälp av tekniker som bandspelare, sampling eller olika elektronikmoduler. Elektronisk musik kan vara allt från helt elektroniska stycken utan traditionella instrument till spår där akustiska instrument kombineras med elektroniska effekter.

Efter andra världskriget, när bandspelare blev mer tillgängliga, började många kompositörer och ljudtekniker att använda dem som musikaliska verktyg. Bandspelaren gjorde det möjligt att kombinera och manipulera inspelade ljud i nya strukturer. Kompositörerna kunde spela in ljud från vanliga (akustiska) instrument och förändra dem med hastighetsändring, återspelning baklänges eller genom att klippa och skarva ljudband. Man använde också ljud från vardagen, till exempel vattenljud, trafikljud eller fågelsång, och satte ihop dem enligt kompositörens avsikt. Ljudband klipptes ofta i bitar och "skarvades" ihop i ny ordning. Resultaten var ofta nyskapande, men väckte också frågor: "Är det musik?" och kritik från dem som föredrog att se levande musiker i stället för en bandspelare under en konsert.

I Paris experimenterade kompositörer på 1940-talet med tekniker som kom att kallas Musique concrète. De använde konkreta, naturliga ljud och bearbetade dem — spelade upp i olika hastigheter, kombinerade, spelade baklänges, loopade eller filtrerade dem. Effekter som vibrato och eko kunde läggas till. Samtidigt utvecklades andra strömningar i Europa som fokuserade mer på rena elektroniska toner från maskiner. Med tiden började kompositörer också använda syntar, maskiner som kunde generera och manipulera ljud i realtid och ge äldre elektroniska tekniker en ny musikalisk uttrycksform.

Tekniker och verktyg

Elektronisk musik omfattar ett brett spektrum av tekniker:

  • Bandskärning och tape loop: fysiska redigeringar av ljudband, hastighetsändringar, reversering och loopar.
  • Syntes: syntar använder tekniker som subtraktiv syntes, additiv syntes, FM-syntes, granular syntes och wavetable-syntes för att skapa toner och texturer.
  • Sampling: inspelning och återuppspelning av ljudklipp (exempelvis röster eller miljöljud) som kan bearbetas och spelas som instrument.
  • Sequencing och MIDI: sekvensering av noter och kontroller som möjliggör exakt timing och kontroll av många instrument. Standarder som MIDI gjorde det enklare att koppla ihop hårdvara och mjukvara.
  • Digital ljudbearbetning: effekter som reverb, delay, filter, kompression, chorus och distorsion samt moderna tekniker som resampling och automatisk redigering i datorbaserade arbetsstationer (DAW).
  • Live-elektronik: användning av laptops, controllerplattformar, modulsystem och pedagogiker som live coding för att framföra elektronisk musik framför publik.

Instrument och utrustning

Historiskt viktiga verktyg är bland andra analoga modulära syntar (utvecklade av bland andra Moog och Buchla), tidiga digitala syntar, sampler-maskiner (exempelvis Fairlight), rytmgeneratorer och trummaskiner (som Roland TR-serien). På senare decennier har datorer och mjukvarusyntar blivit centrala, liksom DAW-programvara där produktion, mixning och mastering kan ske helt digitalt.

Stilar och genrer

Elektronisk musik är inte en enda genre utan en samling stilar, från akademisk experimentell musik till populärkulturella former. Några exempel:

  • Musique concrète och elektroakustisk konstmusik.
  • Klassisk elektronisk konstmusik och radiokompositioner.
  • Ambient (till exempel Brian Eno) — fokuserar på atmosfär och textur.
  • Populära stilar som synth-pop, techno, house, drum & bass, dubstep och EDM — ofta förknippade med klubbkultur och dans.
  • Experimentell/IDM — utforskande ljuddesign och komplex rytmik.

Liveframträdanden och estetik

Frågan om vad som räknas som "konsert" har ställts sedan de tidigaste elektroniska verken där publiken såg bandspelare snarare än utövande musiker. Idag finns ett stort spektrum av liveformer: från traditionella liveset med synthar och trummaskiner, till laptopframträdanden, modulsystem där musiker patchar ljud i realtid, och föreställningar som kombinerar ljud och visuella element (VJing). Interaktivitet och improvisation spelar ofta en större roll inom elektronisk musik än vad många antar.

Produktion och arbetsflöde

Moderna producenter arbetar ofta i DAW-miljöer där ljud skapas, arrangeras, bearbetas och mixas. Vanliga arbetsflöden inkluderar sequencer-spår, ljudinspelning, sampling, lagerarbete (layering), resampling och användning av effekter. Automation och noggrann mixning är centralt för att få tydliga och dynamiska ljudlandskap.

Påverkan och kultur

Elektronisk musik har haft stor inverkan på populärmusiken, film- och spelmusik samt på ljuddesign och teknologiutveckling. Klubbar och festivaler har fostrat scener och subkulturer, och tekniska innovationer som MIDI, digital audio och mjukvarusynthar har demokratiserat musikskapandet — idag kan vem som helst med en dator och grundläggande utrustning producera elektronisk musik.

Bevarande och notation

En utmaning inom elektronisk musik är bevarandet av verk som i hög grad är bundna till specifik hårdvara eller gamla inspelningsformat. Vissa verk kräver ovanliga maskiner eller bandupplagor för att återskapas autentiskt. Notation kan vara grafisk eller beskriva processing och patchinställningar snarare än traditionella noter.

Datorer har ofta använts för att komponera elektronisk musik, och idag står både akademiska och populära praktiker sida vid sida. Tekniken fortsätter utvecklas, samtidigt som musikskapare utforskar nya sätt att använda elektroniken för att uttrycka idéer, känslor och rytmer.