Karlheinz Stockhausen – tysk kompositör och pionjär inom elektronisk musik

Stockhausen föddes i närheten av Köln. Hans far var lärare i en byskola. Hans mor sattes in på ett sanatorium 1933, där hon dog 1942. Hon dödades troligen där eftersom nazisterna ansåg att människor som var psykiskt sjuka inte borde få leva.

Stockhausen var en ung man under kriget. Han utbildade sig till lärare och skickades till ett militärsjukhus i närheten av den plats där armén fanns. Hans far dog i kriget. Efter kriget, utan föräldrar, började han arbeta på en gård. Sedan, 1947, började han studera vid Musikhochschule i Köln. Han spelade piano på barer och klubbar och han improviserade vid pianot när han spelade för en trollkarls magiska shower. Han funderade på att bli författare.

Vid den här tiden träffades många av Tysklands viktiga kompositörer varje sommar i Darmstadt. Kursen kallades Darmstadt Holiday Course for New Music. Stockhausen åkte dit 1951. Där framförde han en del modern musik och träffade viktiga personer som musikkritikern och filosofen Theodor Adorno. Han hörde Messiaens musik och strax efter att ha gift sig åkte han till Paris för att studera med Messiaen. I Paris träffade han Pierre Boulez och Pierre Schaeffer som arbetade med musique concrète. Han experimenterade med olika ljud som slagverksinstrument kan ge upphov till och började komponera elektronisk musik. När han återvände till Köln arbetade han i en studio för elektronisk musik där han studerade kommunikationsteori. Vid den här tiden var Stockhausen, Boulez och Nono de ledande kompositörerna inom avantgarde eller experimentell musik.

Stockhausen gjorde Köln till ett viktigt centrum för elektronisk musik. Han bidrog också till att göra sommarkurserna i Darmstadt till ett berömt centrum för modern musik. Han bjöd inte in John Cage att föreläsa där 1958.^[] Detta ledde till meningsskiljaktigheter med Boulez och Nono.^[] I Kalifornien 1967 gifte sig Stockhausen med sin andra hustru som var målare. Under 1960-talet köpte han mark på landet nära Köln och lät bygga ett hus där. Stockhausen ritade inte huset själv eftersom han inte var arkitekt.

Stockhausen var vid det här laget världsberömd. Han turnerade i USA och många andra länder med en liten grupp musiker som framförde modern musik. Hans musik lyssnades inte bara av fans av klassisk musik utan började också bli en del av den populära ungdomskulturen. Hans bild fanns med på framsidan av Beatles skiva Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band. Skivbolaget Deutsche Grammophon sålde fler exemplar av hans musik än av någon annan modern kompositör utom Stravinsky. ^[]

Under 1970-talet blev Stockhausen ännu mer populär. Detta berodde delvis på att annan musik, liksom annan konst, hade blivit politisk och mycket vänsterorienterad på 1960-talet, vilket gjorde folk arga. Det berodde också delvis på att publiken ville ha en förändring från musik som var mycket komplicerad, och Stockhausens musik hade blivit mycket enklare. Hans mest populära kompositioner är Tierkreis (1974-75) och In Freundschaft (1977). Stockhausen bröt med sin förläggare och började ge ut sin musik själv. Mellan 1977 och 2003 komponerade Stockhausen Licht ("Ljus"), en uppsättning av sju operor som är uppkallade efter veckodagarna.

Stockhausen dog av hjärtsvikt den 5 december 2007 i Kuerten.

I vissa studentverk använde Stockhausen sig av tolvtonskompositioner. Han blev intresserad av Messiaen och hans komposition Kreuzspiel visar Messiaens inflytande. I Kontra-Punkte (1953) börjar musiken med mycket små bitar som spelas av tio instrument. Småningom samlas dessa små bitar och i slutet koncentrerar sig musiken på pianot.

Från 1953 arbetade han seriöst med elektronisk musik. Han trodde att elektronisk musik skulle bli framtidens musik.^[] Hans Gesang der Jünglinge är ett flerspårigt verk med fem spår (senare reducerat till fyra). Gruppen (grupper) är ett verk för tre orkestrar och tre dirigenter. De sitter i olika delar av konsertsalen och spelar i olika hastigheter samtidigt. Hans pianostycke Klavierstück XI (Piano Piece eleven) visar inget inflytande från John Cage överhuvudtaget. Musiken är skriven på ett stort pappersark och pianisten bestämmer medan han spelar vilken del av musiken han ska gå till nästa gång och hur han ska spela den. Detta innebär att varje framförande av verket är annorlunda. Detta är inte "slumpmässig" musik, utan "rörlig" musik.

Han fortsatte att experimentera med nya idéer. Kontakte är ett verk för piano, slagverk och elektronisk musik (bandet har förberetts i förväg). Han komponerade "levande elektronisk" musik med början på 1960-talet. Det innebär att man använder elektronik för att förändra ljudet av vanliga instrument som är förstärkta. Hans operacykel Licht påbörjades 1977 och tog honom 26 år att slutföra. Det finns sju operor: en för varje veckodag. En del av musiken till denna innehåller mikrotonala skalor, där tonerna är stämda så att de ligger mindre än en halvton ifrån varandra.