Ridsport | sporten ridning

Visa hoppning

I hoppning rider en ryttare en häst över en bestämd bana av hästhopp och får tidtagning. Ryttaren vinner genom att ha den snabbaste tiden utan misstag. Det finns många typer av hästhopp, t.ex. vertikalhopp (ett hopp som är rakt upp och ner och inte har något djup), oxer (ett hopp som är två eller flera rälsar djupt, vilket skapar ett bredare hopp) och kombinationer (två eller tre hopp som läggs direkt efter varandra). Banorna innehåller i allmänhet mer än 10 hopp och kräver att häst och ryttare gör många komplicerade vändningar, hoppar i svåra vinklar och utför mer avancerade tester av förmåga och kommunikation.

Det är inte alla typer av hästar som kan hoppa bra, precis som alla hästar inte klarar sig bra på hästkapplöpning eller i jordbruksarbete. De flesta hästar som ses i hopptävlingar är warmblood- och fullblodshästar som avlats för ridsport. Ridsporten har varit populär sedan år 1900.

Dressyr

Dressyr är en tävling där hästar bedöms "på marken" (inga hopp) och där häst och ryttare testas på sin förmåga att prata med varandra och utföra specifika uppgifter i en viss ordning inom en viss tidsperiod. Det finns vanligtvis en sekvens av aktiviteter som hästen och ryttaren måste utföra. Bokstäver placeras runt en sandfylld arena för att visa var rörelserna ska ske. I dressyr kan hästen och ryttaren också utföra en kür, som också kallas "dans på hästryggen". Dressyrryttare bär vanligtvis tajta byxor som kallas byxor, samt en blus, en topprock och en topphatt. Hästens rörelser ska vara mycket graciösa. Hästar och ryttare som tävlar i dressyr vid de olympiska spelen har haft många års träning för att lära sig alla rörelser som de måste göra tillsammans inför tävlingen.

Evenemang

Eventing (eller 3-dagars-eventing) kombinerar dressyr, hoppning och hästversionen av cross country i en och samma sport. Denna kombinerade träning bygger på gamla militära tester i kavalleriet där ryttarens liv berodde på att hästen lyssnade på vad ryttaren sa åt den att göra. I eventing tävlar häst och ryttare i tre separata färdighetsprov som vanligtvis pågår under 2-3 dagar: Dressyr, hoppning och terräng.

Längdprovet skiljer denna sport från andra ridsporter. Den kräver att hästen galopperar och galopperar i hög hastighet över fasta och komplicerade hopp och hoppkombinationer. Dessa hopp kan vara stockar, stenmurar, vatten, diken eller bankar. Cross country-banan är mycket lång och vid OS kan det ta upp till 10 minuter att genomföra banan.

Dressyrprovet visar att hästen lyssnar på ryttaren, att den är avslappnad och att den kan utföra mycket svåra små uppgifter. Det testar att hästen är mycket vältränad. Terrängkörningen säkerställer att hästen är snabb, har långdistansuthållighet och är modig. Cross-country-stängsel kan vara mycket skrämmande och hästarna kan bli trötta när de springer. Hoppprovet kontrollerar att häst och ryttare är i god fysisk kondition, har utmärkta hoppkunskaper och kan hoppa många höga hopp på kort tid utan att göra fel. Detta är ett särskilt svårt prov eftersom idrottarna kommer att vara trötta efter att ha genomfört de andra proven. Om hästen är för trött kommer den att slå i hoppningarna och göra det svårare för ryttaren att vinna.

Ibland inträffar allvarliga olyckor på cross country-kursen och det är en stor risk att delta i kursen.

Jägare och hoppare

I disciplinen Hunter-jumper rider man på hästar i olika klasser för att testa de färdigheter som krävs i engelsk rävjakt. Testerna kan genomföras över hinder eller "under sadel", dvs. utan hopp. I denna disciplin bedöms hästen på hur lätt den får varje prov att se ut. Det är ryttarens uppgift att få provet att se så lätt ut som möjligt, att inte visa tecken på att tvinga hästen att göra något och att låta hästen visa sin förmåga.

Under sadel ska hästen gå, trava och galoppera i båda riktningarna lätt och avslappnat. Hästen bör inte visa tecken på irritation, visa ilska, ändra hastighet eller bete sig illa på något annat sätt. I vissa fall kan ryttare bli ombedda att "jogga" sina hästar, vilket innebär att de kliver av hästen, tar av sadeln och springer till fots bredvid hästen för att visa att den inte har några skador och så att domaren kan titta på hästen för att se om den har rätt kropp för jakt.

Ryttarna ska ta hästarna över en bana av naturliga hopphinder som är gjorda för att se ut som de hinder som finns på den engelska landsbygden. Banorna är enkla, utan snäva svängar eller komplicerade hopp, och vanligtvis bara en eller två riktningsförändringar. Hästen måste hålla samma hastighet under hela banan, den får inte röra något av hoppen med kroppen och ryttaren måste få det att se så enkelt ut som möjligt.

Hunter-jumper är en av de mest populära disciplinerna för barn och tonåringar. På de flesta tävlingar erbjuds även klasser för vuxna och professionella.

Lagerarbete

Boskapsarbete började när hästar red på en ranch för att samla ihop kor, får eller andra djur. I dag har hästtävlingar också tävlingar där hästar får visa sina färdigheter. Dessa inkluderar Cutting, Reining, Barrel Racing, Cattle Penning, Calf Roping, Campdrafting och Pole Bending.

Körning

I hästvärlden innebär körning att en häst drar en typ av vagn. Den vet vart den ska gå genom att en person som sitter på vagnen talar om åt vilket håll den ska svänga. En häst som används för att dra en vagn är vanligtvis större och tyngre än de flesta andra hästar. Hovarna är också mycket större än hos en tävlingshäst. Stora hästar är lugna, pålitliga och godmodiga. Typer av tunga hästar är: Belgiska hästar, Shires, Clydesdale, Friesiska hästar och Gypsy Vanners. Dessa hästraser är generellt sett lugna, starka, tunga men snälla. Nybörjare inom ridsport kan kanske kommunicera med dessa vältempererade hästar.

Tävlingar med hästar som drar vagnar kallas seletävlingar. Hästkapplöpning sker vanligtvis i trav och med en enda häst som drar en lätt vagn med en enda jockey.

I andra typer av vagns- eller travtävlingar kan lag med flera hästar tävla runt 8-banor. Hästar kan också tävla i individuella körtävlingar där enskilda hästar eller lag av hästar ska ledas genom ett antal prov.

Racing

Hästkapplöpning testar hästens snabbhet. Olika raser deltar i olika typer av lopp. Den mest populära typen i USA är fullblodstävlingar, där endast hästar av denna ras kan delta i galopp runt en bana. Det finns också uthållighetslopp, travlopp och steeplechases (hästar som galopperar runt en bana med hopp). De flesta hästar som används för tävlingar rids av professionella ryttare som kallas jockeys. Vanligtvis är det inte de personer som äger eller tränar hästen som rider den i tävlingarna.

Barrel Racing är en sport där ryttaren rider hästen i ett mönster runt tre tunnor. Ryttaren måste kunna vända hästen mycket snabbt runt tunnorna. Den häst som gör mönstret snabbast är vinnaren.

Ridning för nöjes skull

Ridning för nöje är att rida för att njuta, inte för att vinna priser. Människor rider hästar på stigar i skogen, längs lugna vägar eller på en arena i närheten av hemmet eller ladugården. Ridlektioner kan betraktas som nöjesridning. Nöjesridning kan kallas för stigridning. Nöjesridning behöver inte vara av någon särskild anledning, utan bara för nöjes skull. Ridning i hästvagn kan också vara nöjesridning.

Uthållighet

Endurance ridning är ett långdistanslopp för hästar. Det finns två huvudtyper av uthållighetsridning: tävlingsridning och uthållighetsridning.

Risken

Om du deltar i en terrängkurs finns det en stor risk för det. Många olyckor inträffar under kursen. Ibland dör hästarna eller måste föras till veterinären. Men ryttare faller av väldigt mycket.