Tamfår | domesticerade däggdjur relaterade till vilda får och getter

En grupp får kallas en flock. Fåren följer varandra på i princip samma sätt hela tiden, så det finns särskilda namn för de olika roller som fåren spelar i en flock. Det får som befinner sig längst bort från de andra kallas outlier, ett ord som också används inom statistiken. Detta får är villigt att gå ut längre bort från flodens säkerhet för att beta, men tar risken att ett rovdjur som en varg attackerar det först, eftersom det är ensamt. Ett annat får, klockan, som aldrig går först utan alltid följer en utåtagerande får, är det som signalerar till de andra att det är säkert att gå den vägen. När det rör sig kommer de andra också att röra sig. Tendensen att vara en utåtagerande fåra eller en klockare, eller att hålla sig i mitten av flocken, tycks följa ett får hela livet. Det kan finnas gener som gör att de upprepar detta rollbeteende.

Det mest kända fåret var förmodligen fåret Dolly. Hon fick sitt namn efter Dolly Parton och var den första klonen av ett stort däggdjur. Hon levde inte lika länge som ett vanligt får, eftersom kloner har hälsoproblem. Detta är bara känt på grund av Dolly.

Dessa får har fått sitt namn eftersom de kan lagra stora mängder fett i svansen och i området kring rumpan. De hålls främst för att de producerar mer mjölk än andra typer av får, men deras ull är grov och lång och används främst för tillverkning av mattor. Fetthalsfår finns främst i de mycket torra delarna av Afrika, Mellanöstern och Asien, och de utgör cirka 25 procent av världens får. De viktigaste raserna är Awassi, Bakhtiari, Karakul, Ghashghai och Kermani.

Människor kan kallas "får" om de följer en ledare utan att tänka efter, eller så kan människor kallas "fåfänga" om de visar eller känner förlägenhet på grund av skam eller bristande självförtroende. Detta är vad som kallas en figurativ betydelse: det är ett talesätt.

Tamfår är en av de arter som är kända för att visa exklusiv homosexualitet, precis som vi ser hos människor. Biologen Charles Roselli har funnit att 6-8 % av vädurarna (hanfåren) under en längre tid endast visar intresse för andra vädurar i stället för för tackor. Han har skurit upp hjärnan hos homosexuella baggar och funnit att en region i hjärnan i hypotalamus som kallas SDN var lika stor som SDN hos en tacka (honfår). Storleken på denna hjärnregion verkar avgöra om en bagge gillar honor eller hanar, och bestäms av könshormoner när den växte under moderns dräktighet.