Geologisk era — definition, indelning och exempel
Definition, indelning och exempel på geologiska eror – från paleozoikum till meso- och kainozoikum. Tydlig förklaring, tidslinje och viktiga milstolpar.
Inom geologin är en era en tidsenhet som vanligtvis omfattar tiotals till flera hundra miljoner år. En era avspeglas i berglager och fossila lämningar och används för att dela in jordens historia i större avsnitt utifrån långsiktiga förändringar i klimaten, havsnivåer, bergskedjeveckningar och livsformer.
I den formella geologiska hierarkin ligger en era mellan ett eon (störst) och en period (mindre). Med andra ord: flera eror utgör tillsammans ett eon, och varje era delas i sin tur upp i perioder, som i sin tur kan delas i epoker och ytterligare i åldrar. Era-gränser bestäms ofta av stora biologiska eller geologiska händelser, till exempel massutdöenden eller snabba klimatförändringar, och standardiseras av Internationella kommissionen för stratigrafi (ICS).
En välkänd del av jordens historia är den fanerozoiska eonen, som började för ungefär 541 miljoner år sedan (mya). Denna eon delas i tre stora eror:
- Paleozoiska eran (från grekiskan för "äldsta livet"), cirka 541–252 mya. Här inträffade bland annat kambriumexplosionen — då många större djurgrupper uppträdde — och slutet av eran kännetecknas av det största kända massutdöendet i slutet av perm.
- Mesozoiska eran ("mitten av livet"), cirka 252–66 mya. Denna era är känd för att dinosaurier dominerade ekosystemen på jorden. Era slutade med det stora utdöendet vid gränsen krita–tertiär (K–Pg) för cirka 66 miljoner år sedan, då många grupper, bland annat icke-fågelaktiga dinosaurier, försvann.
- Kainozoiska (Cenozoiska) eran ("senaste livet"), från cirka 66 mya till nutid. Under denna era blev däggdjur och fåglar dominerande, och mot slutet utvecklades människor. Kainozoikum delas i perioder som Paleogen, Neogen och Kvartär; Kvartären innehåller epokerna Pleistocen och Holocen (Holocen började för ungefär 11 700 år sedan).
Exempel på hur eror används i praktiken: berglager från en viss era kan visa karakteristiska fossilgrupper och sedimenttyper. När geologer möter ett sekvens av berglager identifierar de fossiler och sedimentkaraktär för att bestämma vilken era eller period lagren tillhör. Tack vare sådana korrelationer kan man bygga upp en global tidslinje över jordens utveckling.
Observera att termerna i vardagligt språk ibland blandas ihop: svenska ordet "epok" används i vardagligt tal för långa tidsavsnitt, men i formell stratigrafi betecknar "epok" (epoch) en mindre enhet än en era. Därför är det viktigt att känna till den formella hierarkin: eon > era > period > epok > ålder.
Sammanfattningsvis är en geologisk era ett stort tidsavsnitt i jordens historia, definierat av förändringar i berggrunden och livet på jorden. Eraindelningen hjälper forskare att förstå och beskriva långsiktiga geologiska och biologiska processer.
Frågor och svar
F: Vad är en era inom geologi?
S: En geologisk epok är en tidsperiod som sträcker sig över flera hundra miljoner år och består av en lång rad bergarter som ges ett namn.
F: Kan du ge ett exempel på en era?
S: Ja, den mesozoiska eran är ett exempel på en era inom geologin.
F: Består eror av perioder?
S: Ja, eror består av perioder inom geologin.
F: Hur många eror utgör en eon?
S: Flera eror utgör en eon.
F: När började den phanerozoiska eonen?
S: Den phanerozoiska eonen började för ca 541 miljoner år sedan (mya).
F: Vilka är de tre erorna som utgör den phanerozoiska eonen?
S: De tre epoker som utgör den phanerozoiska eran är den paleozoiska eran, den mesozoiska eran och den kainozoiska eran.
F: Vad betyder det grekiska ordet för den paleozoiska eran?
S: Det grekiska ordet för den paleozoiska eran betyder "äldsta liv".
Sök