Mesozoikum betecknar den geologiska eran mellan cirka 252 och 66 miljoner år sedan, den mellersta delen av den fanerozoiska eon. Perioden utgör en central fas i jordens historia då flera stora djur- och växtgrupper uppstod eller radiationsutvecklades och då plattektonik och klimat förändrade livsmiljöerna i grunden. För den som vill ha en översiktlig definition finns mer information om termen i allmänna uppslagsverk och introduktioner till geologisk tid (mer om Mesozoikum).

Periodindelning

Mesozoikum delas i tre huvudperioder med distinkta geologiska och biologiska kännetecken:

  • Trias – perioden direkt efter det stora Perm–Trias-utdöendet då livet återkoloniserade land och hav, och då de första dinosaurierna och de första däggdjursliknande kräldjuren framträder (övre trias har många av dessa tidiga fossil).
  • Jura – en tid med relativt varmt klimat och vidsträckta skogar, då många ikoniska dinosaurier och stora marina reptiler blev framträdande.
  • Krita – perioden då blomväxterna (angiospermerna) breder ut sig och ekosystemen blir mer komplexa, fram till den stora övergången till kenozoisk tid vid periodens slut.

Sammantaget präglades era av Pangeas sönderfall, som omformade oceanernas utbredning och bidrog till evolutionär differentiering genom geografi och klimatvariation.

Livets utveckling och viktiga grupper

Mesozoikum är mest känt för dinosaurierna, gruppen som utvecklades tidigt under perioden och som fyllde många ekologiska nischer på land. Utöver dinosaurierna utvecklades i samma tidsram även andra betydande grupper: marina reptiler som plesiosaurier och ichthyosaurier, flygande pterosaurier, samt linjer som ledde fram till dagens fåglar och krokodiler. De första riktiga däggdjuren uppstod under triastiden men förblev länge små och ofta nattaktiva, vilket påverkat deras morfologi och beteende under mesozoikum.

Växtlivet dominerades länge av barrträd och andra nakenfröiga grupper, men under krita fick blomväxterna snabbt större betydelse. Denna förändring påverkade pollinerande insekter, fröspridande djur och hela ekosystemens struktur.

Fossilfynd och dateringsmetoder

Kunskapen om Mesozoikum bygger på fossila lämningar bevarade i sedimentära bergarter, spårfossil som fotspår och ägg samt kemiska och paleomagnetiska data. Radiometrisk datering av vulkaniska lager i eller omkring fossilförande sekvenser ger ramar för absoluta åldrar, medan biostratigrafi använder fossila indexarter för jämförelser mellan områden. Genom dessa metoder kan forskare rekonstruera förekomsten och utbredningen hos särskilda grupper över tid.

Biologiska och fysiologiska anpassningar

Under perioden uppkom många anpassningar som senare fick stor betydelse: utveckling av fjädrar hos vissa dinosaurier, anpassningar till flygning hos fågelsläkten och pterosaurier, samt utveckling av olika tugg- och matsmältningslösningar hos växtätande grupper. De tidiga däggdjuren utvecklade ofta nattliga levnadssätt med motsvarande sensoriska anpassningar. Viktiga förändringar i sinnesförmåga förekom i flera linjer: exempelvis utvecklades mer komplex färgseende i vissa däggdjursgrupper och hos primater (primater) för att bättre kunna urskilja frukt i lövverket (färgseende).

Geologi, klimat och plattektonik

Pangeas gradvisa upplösning under mesozoikum skapade nya oceanbassänger och ändrade havsströmmar. Generellt var klimatet varmare än i nutid med mindre kontinuerlig polaris, men perioden innehöll ändå variationer i temperatur, nederbörd och havsnivå. Höga havsnivåer under delar av krita skapade utbredda grunda innanhav där sedimentation och fossilbevarande var gynnsamt. Dessa geologiska processer påverkade spridningen av arter och isoleringen som kunde driva artbildning (evolution).

Massutdöenden och övergången till kenozoikum

Mesozoikum inleds i den geologiska skalan efter det största kända massutdöendet vid Perm–Trias, ofta benämnt Perm–Trias-utdöendet (Perm–Trias), och avslutas med slutet av krita då ett omfattande utdöende frigjorde ekologiska nischer för däggdjurens expansion. Den slutliga övergången mot den nuvarande eran kännetecknas av kombinationer av orsaksfaktorer, exempelvis ett stort asteroidnedslag och intensiv vulkanism, som tillsammans förändrade klimat och ekosystem hastigt och dramatiskt (kenozoiska eran följer efter detta).

Vetenskaplig betydelse och efterverkningar

Studiet av Mesozoikum är centralt för att förstå hur större evolutionära mönster fungerar, inklusive hur massutdöenden påverkar livets utveckling och hur klimat och plattektonik påverkar biologisk mångfald. Mesozoiska fossil bildar en viktig del av jordens naturhistoriska arkiv och ger insikt i övergångar som t.ex. utvecklingen från icke-fågellika dinosaurier till fåglar och de tidiga steg som ledde till dagens däggdjursgrupper.

Sammanfattningsvis var Mesozoikum en tid av stora biologiska innovationer, kontinental omgestaltning och dramatiska massutdöenden. Det formade många av de grupper som ännu lever kvar och banade väg för den moderna faunan och florans framväxt efter övergången från den paleozoiska eran genom Mesozoikum till de senare skedena av fanerozoiska eons utveckling.

För vidare läsning och specifika ämnen inom perioden, se material om t.ex. arkeosaurier, detaljerade avsnitt om övre trias, studier av däggdjursuppkomsten och modern forskning om massutdöenden och paleoklimatologi.