Erik den Röde (c. 950–c. 1003) (fornnordiska: Eiríkr rauði; isländska: Eiríkur rauði; norska: Eirik Raude; danska: Eirik Raude: Erik den Røde; svenska: Erik den Røde: Erik Röde: Eirikur (hin) reyði) var en norskspråkig viking som är känd som grundare av den första nordiska bosättningen på Grönland. Han föddes i distriktet Jæren i Rogaland, Norge, som son till Þorvaldr Ásvaldsson (Thorvald Asvaldsson) och förekommer därför ofta patronymiskt som Erik Thorvaldsson (Eiríkr Þorvaldsson). Hans smeknamn, "den röda", syftar troligen på hans röda hår.
Uppväxt och förvisning
Erik föddes i Stavanger men familjen tvingades lämna Norge efter att hans far begick ett dråp; de slog sig ned på Island. Därlevande källor — framför allt islänningasagorna (till exempel Eiríks saga rauða och Grænlendinga saga) — berättar att Erik hamnade i nya rättstvister på Island och blev dömd till förvisning år 982. Under den period han var landsförvisad beslöt han att utforska de öar som enligt berättelser från sjöfarare som Gunnbjörn Ulfsson låg väster om Island.
Upptäckt och namngivning av Grönland
Erik anlade flera utfärder västerut och fann en rad öar och kuststräckor. I sagorna kallas de första land han råkade på "Midjökull" och "Eriks ö", men när han fortsatte söderut fann han en större kust där han bedömde att klimat och marker var tillräckligt gynnsamma för bosättning. För att locka nybyggare marknadsförde han området under det tilltalande namnet Grönland, enligt sagorna med avsikten att få platsen att låta mer inbjudande än vad den först verkade.
Koloniseringen
Efter att hans landsförvisning upphört återvände Erik till Island sommaren 985 och organiserade nästa år en större utvandring. År 986 lämnade han enligt sagorna Island med omkring 25 skepp; endast 14 nådde fram till det nya landet. Fartygen transporterade tillsammans uppskattningsvis 400–500 personer samt boskap. Nybyggarna slog sig ner vid Brattahlid (Brattahlíð), där Erik etablerade sig som ledare.
På Grönland växte två huvudsakliga nordiska bosättningar fram: den så kallade östra bosättningen (Eystribyggð), belägen längs kusterna i sydväst, och den västra bosättningen (Vestribyggð) som låg längre norrut — de två områdena låg ungefär 300 km från varandra. Erik bodde i en gård i Eriksfjord och hade en ledande ställning i båda bosättningarna.
Livsstil, ekonomi och kristendom
De nordiska bosättarna levde av en blandning av jordbruk och djurhållning samt jakt och fiske. Man odlade gräsängar för boskap, höll kor, får och svin och jagade säl, valross och fågel. Handel skedde framför allt med Norge och andra norska områden; biskopsstiftet i Europa var av betydelse för kyrkliga och handelsförbindelser.
Eriks hustru Þjóðhildr (Thjodhild) ska enligt sagorna ha blivit kristen och byggde den första kyrkan på Grönland vid Brattahlíð. Erik själv konverterade enligt berättelserna inte genast; sagorna säger att han förblev hovmodig i sina gamla asatrostraditioner, åtminstone under en tid.
Senare expeditioner och familj
Erik planerade senare expeditioner väster om Grönland för att söka mer land, men låter sig enligt sagorna avrådas av olyckstecken — bland annat ett fall från häst som han uppfattade som ett dåligt omen — och avstod från en färd. Omkring år 1000 genomförde Leif Erikson, Eriks son, den resa som troligen var den första nordiska kontakten med det nordamerikanska fastlandet (det som i sagorna kallas Vinland).
Källor och eftermäle
Vår främsta skriftliga kunskap om Erik den Röde kommer från islänningasagorna och den medeltida Landnámabók. Dessa källor blandar historiska uppgifter med muntlig tradition och sagaelement, varför vissa detaljer är osäkra. Arkeologiska undersökningar i de gamla bosättningarna, bland annat på Brattahlíð och i östra och västra bosättningen, bekräftar dock att en nordisk närvaro etablerades och bestod i flera hundra år.
De nordiska bosättningarna på Grönland överlevde i olika former fram till senmedeltiden (de sista dokumenterade kontakterna sker kring 1400-talet). Orsakerna till bosättningarnas försvinnande är sannolikt flera: klimatförsämringar (Lilla istiden), minskad handel, demografiska förändringar och en successiv konkurrens eller samexistens med inuitiska grupper.
Betydelse
Erik den Röde är en central gestalt i nordisk vikingatidshistoria: han var en av de stora utforskarna i västlig riktning och står i berättelserna som initiativtagare till den nordiska koloniseringen av Grönland. Hans efterkommande, främst Leif Erikson, förknippas med de första nordiska kontakterna med Nordamerika, vilket ger Eriks expeditioner ett betydande historiskt eftermäle.
Not. Många detaljer om Erik den Röde kommer från sagor skrivna flera generationer efter händelserna; därför är inte alla uppgifter absolut säkra och moderna forskare kombinerar sagakällorna med arkeologiska fynd och miljövetenskapliga data för att tolka perioden.
