Norska är Norges officiella språk. Det talas av över fyra och en halv miljon människor och tillhör gruppen nordgermanska språk som talas i Skandinavien. Till dessa hör även svenska, danska, isländska och färöiska.

Det finns två former av språket: bokmål (som betyder "bokspråk") och nynorsk (som betyder "nynorska").

Historia i korthet

Norskan har utvecklats från fornnordiska via medeltidens norska dialekter. Under flera hundra år var Norge i union med Danmark, och den skrivna kulturen präglades starkt av danskt skriftspråk. På 1800‑talet växte en nationell språkrörelse fram. Lingvisten Ivar Aasen samlade och beskrev norska dialekter och utvecklade ett skriftspråk baserat på dem — det som senare blev nynorsk. Samtidigt utvecklades en norskspråkig form av det danskinfluerade skriftspråket, som blev grunden till bokmål.

Under 1900‑talet pågick politiska och språkliga debatter om en enhetlig norska (s.k. samnorsk) och flera olika reformer av både bokmål och nynorsk har genomförts. Idag är både bokmål och nynorsk officiella skriftspråk i Norge.

Huvudskillnader mellan bokmål och nynorsk

  • Ursprung: Bokmål har stark koppling till danskan och stadspråken, medan nynorsk bygger på landsbygdens norska dialekter.
  • Ortografi och stavning: Nynorsk har ofta andra stavformer (t.ex. bokmål "jeg" → nynorsk "eg", bokmål "ikke" → nynorsk "ikkje", bokmål "gutter" → nynorsk "gutar").
  • Ordförråd: Vissa ord skiljer sig tydligt: bokmål "Norge" → nynorsk "Noreg"; verbformer och vissa substantiv kan också skilja.
  • Grammatik: Skillnader i pluralformer, bestämd form och vissa böjningsmönster förekommer. Nynorsk tenderar att bevara fler äldre germanska former än bokmål.
  • Användning: Bokmål är vanligare i städer och i östra och norra Norge; nynorsk är vanligare i många delar av Vestlandet och vissa inlandstrakter.

Användning och geografisk fördelning

Bokmål är dominant i skrift och används av majoriteten av befolkningen i dagligt skriftbruk, medan nynorsk är starkare i vissa västnorska regioner. Exakta siffror varierar med källa, men ungefär majoriteten (storleksordningen 80–90%) använder bokmål som huvudsaklig skriftspråksform, och omkring 10–20% väljer nynorsk. Kommuner och skolor kan själva välja vilket skriftspråk som ska användas i undervisning och administration, och vissa kommuner har nynorsk som huvudspråk i offentlig skrift.

Talspråk och dialekter

Det norska talspråket består av ett rikt spektrum av dialekter. Till skillnad från många andra länder är dialekter i Norge i stor utsträckning accepterade även i formella sammanhang — det är vanligt att offentliga personer talar sin lokala dialekt på radio och i TV. Dialekterna avgör ofta hur en person skulle tala muntligt, medan det skrivna valet (bokmål/nynorsk) bestäms av tradition, utbildning eller politiskt/symboliskt val.

Officiell status och minoritetsspråk

Både bokmål och nynorsk är officiella skriftspråk i Norge. Norge erkänner dessutom samiska språk som minoritetsspråk i de områden där de talas, och det finns rättigheter för användning av samiska i offentliga sammanhang. Myndigheter och skolor har ansvar för att erbjuda service på respektive norska målformer där det behövs.

För den som lär sig norska

  • Som svensktalande har du ett stort försprång: svenska och norska är nära besläktade och mutuell förståelse är hög, särskilt i skrift med bokmål.
  • Välj ett skriftspråk att börja med: Många väljer bokmål eftersom det är vanligast i media och läroböcker. Om du planerar att bo eller arbeta i en nynorskområde kan det vara bra att bekanta dig med nynorsk.
  • Lär dig skillnader att se upp för: personliga pronomen (jeg/eg), negationer (ikke/ikkje), vissa ord som skiljer sig (Norge/Noreg) och pluraländelser (gutter/gutar).
  • Exponering: Lyssna på norsk radio/TV, läs norska nyheter och öva muntligt med norska talare. Norwegian dialects vary — exposure hjälper dig förstå olika uttal.

Sammanfattning

Norska är ett nordgermanskt språk med två likvärdiga skriftspråksformer: bokmål och nynorsk. De skiljer sig i stavning, ordval och delvis grammatik, men talet i praktiken består av många dialekter som ofta används i både vardag och officiella sammanhang. För svensktalande är norska relativt enkelt att lära sig, och valet mellan bokmål och nynorsk kan styras av personliga mål eller var i Norge man avser att vistas.