Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (ECHR) – översikt

Översikt av Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (ECHR): historia, protokoll, Europadomstolens roll och dess påverkan på skyddet av grundläggande fri- och rättigheter.

De länder som är medlemmar i Europarådet har kommit överens om ett gemensamt ramverk för att skydda de mänskliga rättigheterna som finns i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Resultatet blev konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i dagligt tal kallad Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (ECHR). Genom konventionen inrättades också Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECtHR). Domstolens avgöranden har rättslig verkan, bl.a. genom artikel 46 som ålägger staterna att verkställa domstolens slutliga avgöranden.

Bakgrund och datum

Europakonventionen antogs den 4 november 1950 och har sedan dess kompletterats och utvecklats genom ett antal protokoll. Konventionen skapades för att ge ett rättsligt skydd som medlemsstaterna i Europarådet är förpliktade att följa.

Vad skyddar konventionen?

Konventionen innehåller en rad grundläggande rättigheter och friheter, bland annat:

• rätten till liv,
• förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling,
• rätten till en rättvis rättegång,
• rätten till privat- och familjeliv,
• yttrandefrihet,
• mötes- och föreningsfrihet,
• förbud mot diskriminering.

Utöver grundbestämmelserna har konventionen kompletterats med flera protokoll som behandlar särskilda rättigheter och förstärker skyddet. Exempelvis finns protokoll nr 2 om rätten till utbildning, protokoll nr 12 om förbud mot all diskriminering (det vill säga ett generellt diskrimineringsförbud som även omfattar offentliga myndigheter) och protokoll nr 13 om fullständigt avskaffande av dödsstraffet. Protokollen är rättsligt bindande för de stater som ratificerat dem.

Hur fungerar Europeiska domstolen (ECtHR)?

Europeiska domstolen prövar klagomål mot stater som anklagas för att ha brutit mot konventionen. Domstolen tar emot både individuella och mellanstatliga klagomål. Om domstolen konstaterar att en stat har brutit mot konventionen leder det normalt till:

• en dom som kräver att staten avhjälper brottet och rättar till följderna,
• möjliga skadestånd eller annan kompensation till den drabbade,
• rekommendationer och åtgärder som myndigheten förväntas genomföra, under övervakning av Europarådets ministerkommitté.

Hur kan enskilda personer klaga?

En person som anser att hans eller hennes mänskliga rättigheter har kränkts av en stat som är part i konventionen kan överklaga till Europadomstolen. För att ett klagomål ska vara prövningsbart måste flera formella kriterier uppfyllas, bland annat:

• de nationella rättsmedlen måste i regel vara uttömda (exhaustion of domestic remedies),
• klagomålet måste inlämnas inom den tid som krävs (i normalfall inom sex månader från slutligt nationellt avgörande),
• ärendet får inte vara uppenbart ogrundat eller vara ett identiskt tidigare prövat fall.

Domstolen prövar både sakfrågor och om de formella villkoren är uppfyllda. Om domen går till klaganden vinner denne vanligtvis rätt till kompensation och/eller rättelse, och staten förväntas följa domstolens beslut.

Genomförande och efterlevnad

Det är staternas ansvar att genomföra domstolens avgöranden. Artikel 46 fastställer att medlemsstaterna är bundna av domstolens slutliga avgöranden i de ärenden där de är parter. Europarådets ministerkommitté övervakar att åtgärder vidtas för att verkställa domar, till exempel förändringar i lagstiftning eller praxis. I praktiken sker genomförandet på olika sätt och kan ibland kräva lagändringar, omprövning av individuella ärenden eller andra administrativa åtgärder.

Principer och särskilda verktyg

• Margin of appreciation (statens handlingsfrihet): Domstolen erkänner ofta att nationella myndigheter har ett visst utrymme att avgöra hur konventionsrättigheter ska tillämpas i sin egen rättsordning, men en gräns finns där konventionens kärnregler inte får kränkas.
• Interimistiska åtgärder: Domstolen kan, i brådskande fall, begära att staten vidtar tillfälliga åtgärder för att förhindra irreparabel skada (regel 39 i dess processregler).
• Pilotdomar och vänskapslösningar: För att hantera återkommande problem eller stora mängder likartade ansökningar använder domstolen pilotmetoder och uppmuntrar till vänskapliga förlikningar mellan parterna.

Betydelse för nationell rätt

ECHR påverkar hur nationella domstolar tolkar och tillämpar lagar. I många medlemsstater innebär konventionen att lagstiftning och myndighetspraxis måste anpassas för att uppfylla de europeiska standarderna. Hur ECHR står i relation till nationell grundlag varierar mellan länder — i vissa system har konventionsrätten företräde, i andra betraktas den som ett tolkningselement som nationell lag måste harmoniseras med.

Sammanfattning

Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna är ett centralt instrument för mänskliga rättigheter i Europa. Genom konventionen och genom Europeiska domstolen finns en möjlighet för enskilda att få prövning när de anser att en stat kränkt deras rättigheter. Protokoll och domstolspraxis har utvecklat och fördjupat skyddet över tid. Domstolens avgöranden är bindande för staterna och övervakning sker via Europarådet för att säkerställa genomförande och efterlevnad.

Frågor och svar

Fråga: Vad är Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna?

F: När skrevs den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna?

F: Vad är Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECtHR)?

F: Vad är syftet med protokollen till Europadomstolen?

F: Vilken rättslig verkan har de beslut som fattas av Europadomstolen?

Fråga: Vad kan en person göra om han eller hon anser att ett europeiskt land har kränkt hans eller hennes mänskliga rättigheter?

Fråga: Måste alla medlemsländer följa de regler som fastställs i Europadomstolens protokoll?

Sök med bokstav