Internationell människorättslagstiftning – definition, historia och FN:s principer

Lär dig om internationell människorättslagstiftning: definition, historia och FN:s grundprinciper för mänsklig värdighet, rättsstatsprincipen och bevarande av världsfreden.

Författare: Leandro Alegsa

17-11-2025 22:07

Internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter är en serie internationella lagar om mänskliga rättigheter. Den internationella människorättslagstiftningen bygger på den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Förenta nationernas stadga, som förklarar att alla människor på jorden har mänsklig värdighet och rättigheter. Dess grundläggande filosofi och mål är att förhindra krig och bevara världsfreden på jorden, med rättsstatsprincipen som grundtanke.

Utöver denna grundläggande beskrivning kan man förklara internationell människorättslagstiftning som ett system av bindande avtal, sedvanerätt och institutionella mekanismer som syftar till att skydda och främja mänskliga rättigheter över gränserna. Internationella konventioner är centrala instrument: när stater ratificerar dem åtar de sig att genomföra bestämmelserna i sin inhemska lagstiftning och praxis. Några av de mest betydelsefulla fördragen är:

Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) – skyddar bland annat yttrandefrihet, rätten till liv och rätt till en rättvis rättegång.
Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) – rör bland annat rätten till arbete, hälsa och utbildning.
Konventionen om förhindrande och bestraffning av brottet folkmord, konventionen mot tortyr (CAT), Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och FN:s barnkonvention (CRC).

Historik och utveckling: Den moderna människorättsrörelsen tog fart efter andra världskriget med antagandet av FN-stadgan (1945) och den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948). Därefter följde regionala system (som Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna) och en rad tematiska fördrag under FN:s överinseende. I och med Wiendeklarationen och handlingsprogrammet (1993) förstärktes principen om universell tillämpning och staters skyldigheter att skydda mänskliga rättigheter.

FN:s grundläggande principer som styr tolkning och tillämpning av människorättslagstiftningen är bland annat:

Universellitet – mänskliga rättigheter gäller för alla människor, överallt.
Icke-diskriminering – förbud mot diskriminering på grund av bland annat kön, etnicitet, religion eller funktionsnedsättning.
Odelbarhet och ömsesidig beroende – medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är lika viktiga och hänger samman.
Skyldighet att skydda, respektera och uppfylla – stater har olika men kompletterande skyldigheter att inte kränka rättigheter, att skydda individer från andra aktörers övergrepp och att vidta åtgärder för att göra rättigheterna verkliga.
Ansvarsskyldighet och effektiva rättsmedel – rätten till prövning, skadestånd och upprättelse när rättigheter kränks.

Mekanismer för övervakning och genomförande: FN-systemet och andra internationella organ övervakar efterlevnad. Viktiga mekanismer är:

Treaty bodies – kommittéer som bevakar genomförandet av de olika konventionerna (t.ex. Human Rights Committee för ICCPR, CEDAW-kommittén).
Universal Periodic Review (UPR) – FN:s regelbundna granskning av alla medlemsstaters människorättssituation i MR-rådet.
Specialprocedurer – oberoende experter och rapportörer som utreder specifika teman eller länder.
Individuella klagomekanismer – vissa konventioner tillåter enskilda personer att lämna klagomål när en stat har erkänt detta genom ett fakultativt protokoll.
Regionala domstolar och kommissioner (t.ex. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna) och internationella domstolar som ICC för vissa internationella brott.

Staters ansvar och genomförande i praktiken: International rätt binder i första hand stater. För att människorättsskyddet ska bli verklighet krävs att internationella normer införlivas i nationell lag, att myndigheter utbildas och att oberoende domstolar prövar överträdelser. Många länder har även inrättat nationella människorättsinstitutioner (NMR) för att övervaka och främja rättigheter.

Utmaningar och kritik: Genomförandet möter flera svårigheter: politisk vilja saknas ibland, resurser kan vara otillräckliga, och frågor om statssuveränitet och kulturell variation används ibland för att motivera undantag. Dessutom är internationella påföljder ofta begränsade; verkställighet bygger till stor del på diplomatiskt tryck, sanktioner eller nationell rättspraxis.

Slutsats: Internationell människorättslagstiftning är ett komplext men avgörande ramverk för att skydda människors värdighet världen över. Dess effektivitet beror på staters vilja att omsätta internationella åtaganden i praktisk politik, rättsväsendets oberoende, civilsamhällets engagemang och fungerande nationella och internationella övervakningsmekanismer.

FN:s lagstiftning om mänskliga rättigheter

FN antog 1948 den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna för att bekräfta alla mänskliga rättigheter. För att ge den auktoritet genom internationell rätt har FN 1966 antagit den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter för medborgerliga rättigheter. Dessa fördrag ska säkerställa innehållet i de mänskliga rättigheterna mer i detalj och kallas ofta för "International Human Rights Bill" tillsammans med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

FN har dessutom antagit fördrag om mänskliga rättigheter för att stärka eller komplettera dem:

Konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord mot folkmord (antagen 1948).
Konventionen om flyktingars rättsliga ställning för flyktingar (antagen 1951).
Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering mot rasism (antagen 1965).
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor för kvinnors rättigheter (antagen 1979).
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning mot tortyr (antagen 1984).
Konventionen om barnets rättigheter för barns rättigheter (antagen 1989).
Konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter för migrerande arbetstagare (antagen 1990).
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (antagen 2006).

FN har också utsett FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i enlighet med Wiendeklarationen och Yogyakartaprinciperna för hbtq-rättigheter som utarbetats av Internationella juristkommissionen och godkänts av FN:s råd för mänskliga rättigheter 2006.

Lagstiftning om mänskliga rättigheter som gjorts av andra internationella organisationer

Europarådet antog 1951 Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna för att garantera de mänskliga rättigheterna i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna inrättades genom denna konvention för att förverkliga de mänskliga rättigheterna i Europarådets medlemsländer med rättslig verkan.

Amerikanska staternas organisation antog 1969 den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter och Afrikanska unionen antog 1981 den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter. Dessa organisationer har också sina egna domstolar för mänskliga rättigheter för att garantera de mänskliga rättigheter som fastställs i konventionen eller stadgan.

Relaterade sidor

Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna
Europarådet
Amerikanska staternas organisation
Afrikanska unionen

Lag
Grundläggande ämnen	Förvaltningsrätt Civilrätt Konstitutionell rätt Kontrakt Straffrätt Handling Eget kapital Bevis Internationell rätt Förpliktelserätt Förfarande Civil Brottmål Fastighetsrätt Offentligrättslig lagstiftning Återbetalning Lagstadgad lagstiftning Skadestånd
Andra ämnen	Jordbrukslagstiftning Luftfartslagstiftning Amnestilag Banklagstiftning Konkurs Handelsrätt Konkurrenslagstiftning Lagkonflikter Bygglagstiftning Konsumentskydd Bolagsrätt Cyberlaw Valrätt Energilagstiftning Underhållningsrätt Miljölagstiftning Familjerätt Finansiell lagstiftning Finansiell reglering Hälso- och sjukvårdslagstiftning Juridiska yrkets historia Den amerikanska juristkårens historia Invandringslagstiftning Immateriella rättigheter Internationell straffrätt Internationella mänskliga rättigheter Internationella lagar om slaveri Jurimetrics Arbete Krigsrätt Juridisk arkeologi Juridisk fiktion Sjöfartslagstiftning Medielagstiftning Militärrätt Probate Fastighet Testament och testamente Produktansvar Internationell folkrätt Rymdlagstiftning Idrottsjuridik Skattelagstiftning Transportlagstiftning Trustlagstiftning Otillämpad lag Kvinnor inom juridiken
Rättskällor	Stadga Kod Konstitutionen Anpassad Gudomlig rätt Gudomlig lag Mänskliga rättigheter Naturrätt Naturliga och rättsliga rättigheter Rättspraxis Föregående
Lagstiftning	Omröstningsåtgärd Kodifiering Dekret Edikt Verkställighetsförordning Proklamation Lagstiftning Delegerad lagstiftning Allmänt verkställighetsbeslut Förordning Regelgivning Offentliggörande Upphäva Fördraget Konkordat Lagstadgad lagstiftning Stadga Parlamentets lag Kongresslag (USA)
Rättsliga system	Civilrätt Gemensam rätt Kinesisk lag Juridisk pluralism Religiös lagstiftning Kanonisk rätt Hinduisk lag Jain-lagstiftningen Judisk lag Sharia Romersk rätt Socialistisk lagstiftning Lagstadgad lagstiftning Xeer Yassa
Juridisk teori	Teori om avtal Kritiska rättsliga studier Jämförande lagstiftning Feministisk Grundläggande teori om den kanoniska rätten Juridik och ekonomi Juridisk formalism Historia Internationell rättsteori Principen om laglighet Rättsstatsprincipen Sociologi
Rättsvetenskap	Beslutsfattande Rättskipning Straffrätt Krigsrätt Lösning av tvister Fiqh Stämning/tvister Juridiskt yttrande Rättsmedel Domare Fredsdomare Magistrat Dom Domstolsprövning Behörighet Juryn Rättvisa Utövande av juridik Advokat Advokat Rådgivare Advokat Juridisk representation Åklagare Advokat Fråga om fakta Rättslig fråga Rättegång Rättegångsjuridik Trier av fakta Dom
Rättsliga institutioner	Byråkrati Baren Bänken Det civila samhället Domstol Domstolen för rättvisa Valkommissionen Exekutivbyrå Domstolsväsendet Brottsbekämpning Juridisk utbildning Juridiska fakulteten Lagstiftning Militär Polis Politiskt parti Tribunal
Kategori Index Översikt Portal

Frågor och svar

F: Vad är internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter?

S: Internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter är en rad internationella lagar om mänskliga rättigheter som bygger på den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Förenta nationernas stadga.

F: Vad är den grundläggande filosofin bakom internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter?

S: Den grundläggande filosofin bakom den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter är att förhindra krig och bevara världsfreden på jorden, med hjälp av idén om rättsstatsprincipen.

F: Hur ska den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter uppnå sina mål?

S: Den internationella människorättslagstiftningen syftar till att uppnå sina mål genom att upprätthålla värdigheten och rättigheterna för alla människor på jorden.

F: Varifrån kommer den internationella människorättslagen?

S: Den internationella människorättslagstiftningen har sitt ursprung i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN-stadgan.

F: Vilka är några exempel på internationella lagar om mänskliga rättigheter?

S: Exempel på internationella lagar om mänskliga rättigheter är frihet från tortyr, rätt till utbildning, rätt till arbete, rätt till hälsovård osv.

F: Varför skapades internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter?

S: Den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter skapades för att skydda och främja universell respekt för grundläggande friheter och värdighet för alla människor i hela världen.

Sök