Diskriminering: definition, former, orsaker och lagar

Lär dig vad diskriminering är, vilka former och orsaker som finns och vilka lagar som skyddar — praktisk guide till rättigheter, exempel och åtgärder.

Diskriminering är när någon behandlas orättvist eller annorlunda. Diskriminering är när en person behandlas orättvist eller illa på grund av att personen tillhör en viss grupp. I den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna bekräftas att alla människor måste skyddas mot alla former av diskriminering, eller till och med mot att man uppmanar till diskriminering.

En person kan diskrimineras på grund av ras, ålder, kön, politik, sexuell läggning, könsidentitet, religion, utseende, tidigare brottsregister, livsstil, klädval, ålder eller funktionsnedsättning, om han eller hon är medlem i eller passar in i en social klick (grupp), social klass, social status eller kast och många andra skäl.

Diskriminering kan ta sig många olika uttryck. Det kan handla om att bli avskedad från ett jobb, att inte kunna anställas för ett jobb, att få mindre betalt än andra på samma jobb, att nekas ett hem eller en lägenhet, att bli retad, trakasserad eller helt enkelt att bli behandlad annorlunda än andra människor. Lagar som kallas "lagstiftning om lika möjligheter" skyddar människor från diskriminering. De säger att människor ska få anställning oavsett ras, ålder, kön eller religion. Det ska finnas rimlig omsorg för personer med funktionshinder eller tillgänglighet. Två personer i samma ställning måste få samma lön om de har exakt samma arbete.

Olika former av diskriminering

Direkt diskriminering innebär att någon behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation på grund av en skyddad egenskap (till exempel kön eller etnicitet). Indirekt diskriminering uppstår när en till synes neutral regel eller praxis missgynnar en viss grupp oproportionerligt.

Trakasserier är handlingar som kränker någons värdighet eller skapar en hotfull, fientlig eller förnedrande miljö. Instruktioner att diskriminera (att uppmana andra att diskriminera) och utsatthet (victimisering) för att man anmält diskriminering är också vanliga former.

Det finns också strukturell eller institutionell diskriminering där normer, rutiner eller system i samhälle, arbetsliv eller utbildning ger vissa grupper sämre möjligheter över tid. Intersektionell diskriminering beskriver hur flera diskrimineringsgrunder kan samverka, till exempel när både kön och etnicitet påverkar upplevelsen.

Orsaker till diskriminering

Diskriminering har ofta flera orsaker som kan överlappa:

• Fördomar och stereotyper — förenklade och negativa föreställningar om en grupp.
• Rädsla och okunskap — brist på kontakt eller kunskap om andra grupper kan leda till misstänksamhet.
• Ekonomiska eller maktintressen — konkurrens om resurser kan göra att vissa grupper utesluts.
• Kulturella normer och traditioner — normer som värderar vissa grupper högre än andra.
• Politiska system — i vissa länder finns lagar eller officiell politik som legitimerar diskriminering.

Lagar och rättsligt skydd

I många länder finns lagar som skyddar mot diskriminering. I Sverige regleras detta bland annat genom diskrimineringslagstiftning som förbjuder diskriminering på grund av bland annat kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnicitet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Det finns också internationella konventioner och EU-direktiv som förbjuder diskriminering.

Myndigheter och institutioner som arbetar med diskrimineringsfrågor, till exempel Diskrimineringsombudsmannen (DO) i Sverige, kan ge råd, pröva ärenden och driva rättsprocesser. I praktiken kan brott mot diskrimineringslagar leda till skadestånd, krav på ändrade arbetssätt eller andra påföljder.

Konsekvenser av diskriminering

Diskriminering påverkar både individer och samhällen negativt. För den som utsätts kan det leda till psykisk ohälsa, social isolering, ekonomiska svårigheter och sämre tillgång till utbildning eller arbete. För samhället innebär diskriminering att talang och kompetens går förlorad, ökad ojämlikhet och sämre social sammanhållning.

Förebyggande åtgärder och vad arbetsgivare kan göra

Förebyggande arbete minskar riskerna för diskriminering. Exempel på åtgärder:

• Införa tydliga policys mot diskriminering och trakasserier.
• Arbeta med mångfald och inkludering i rekrytering och befordran.
• Använda anonyma urvalsprocesser där det är möjligt för att undvika omedvetna fördomar.
• Säkerställa rimliga anpassningar och god tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
• Utbilda chefer och personal i normkritik, medvetenhet om fördomar och konflikthantering.
• Föra statistik och följa upp löner, befordringar och arbetsvillkor så att ojämlikheter upptäcks och åtgärdas.

Vad kan du göra om du blir diskriminerad?

Om du tror att du utsatts för diskriminering kan följande steg vara till hjälp:

• Dokumentera vad som hänt: datum, tid, plats, vad som sades eller gjordes och eventuella vittnen.
• Tala med facket eller en rådgivare om du har ett fackligt ombud.
• Vänd dig till Diskrimineringsombudsmannen (DO) eller motsvarande myndighet i ditt land för vägledning om rättigheter och möjligheter att anmäla.
• Överväg att söka juridisk rådgivning om du vill gå vidare med ett krav eller en stämning.
• Sök stöd hos vänner, familj eller professionella samtalstjänster vid behov — diskriminering påverkar ofta välbefinnandet.

Trots lagar och insatser förekommer diskriminering fortfarande. Det krävs både lagstiftning, utbildning, praktiska åtgärder och individuella insatser för att minska och motverka diskriminering i vardagen.

Frågor och svar

F: Vad är diskriminering?

F: Vad säger den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter om diskriminering?

F: Vilka är några exempel på diskriminering?

F: Finns det lagar som skyddar människor från diskriminering?

F: Är det olagligt att diskriminera någon i vissa länder?

F: Finns det någonstans där det kan vara lagligt att diskriminera någon?

Sök med bokstav