En flatboat är en rektangulär, flatbottnad båt med fyrkantiga ändar som används för att transportera gods och passagerare på inre vattenvägar. Den är särskilt lämpad för lugna floder, grundare vatten och sträckor där en djupgående båt annars skulle ha svårt att ta sig fram. Tack vare den plana bottnen kan den lasta relativt mycket även när vattenståndet är lågt.
Flatboats var historiskt vanliga i Nordamerika, där de användes för att frakta jordbruksprodukter, virke, varor och ibland människor från inlandet ned till större handelsplatser. Konstruktionen var enkel och robust: ofta byggdes båten av timmer eller plankor som kunde sättas ihop snabbt och billigt. Det gjorde flatboat till ett praktiskt transportmedel i områden där vägnätet var dåligt utvecklat.
En flatboat är nästan alltid ett fartyg som går nedströms. Den har vanligtvis ingen effektiv rigg eller motor för att ta sig tillbaka uppför floden, och därför användes den ofta bara en gång för transport. När den nådde sin destination demonterades den ofta och virket återanvändes, till exempel som byggmaterial eller bränsle.
Eftersom flatboats var stora och tunga kunde de bära betydande last, men de var också långsamma och mindre manövrerbara än andra båttyper. De passade bäst där transporten inte krävde hög fart utan snarare enkel lastning, låg byggkostnad och möjlighet att utnyttja flodernas naturliga ström.
I dag är flatboat främst ett historiskt begrepp, men båttypen är viktig för att förstå hur handel och transporter fungerade längs floder innan moderna fartyg och infrastruktur tog över.
