Flora-familjen av asteroider är en stor grupp asteroider av S-typ i den närmaste delen av huvudbältet. S-typ betyder att objekten är sten- och metallsrika (silikatdominerade) med relativt hög albedo jämfört med mörkare kolrika typer. Familjen består av ett stort antal fragment som troligen uppstått vid en eller flera kraftiga kollisionshändelser när ett större moderobjekt bröts sönder. Ungefär 4–5 % av alla asteroider i huvudbältet tillhör denna familj, vilket gör den till en av de mer framträdande populationerna i den inre delen av bältet.
Geografiskt ligger Flora-familjen i den inre delen av huvudbältet, med semimajoraxlar ungefär runt 2,1–2,3 astronomiska enheter från solen. Familjens medlemmar har ofta relativt låga till måttliga inklinationer och varierande excentriciteter. Den största och namngivande medlemmen är asteroid 8 Flora, som är avsevärt större än de flesta andra individer i klustret och ofta betraktas som familjens centrum i både massa och optiska observationer.
Identifiering av familjemedlemmar bygger på klustring i så kallade propera banparametrar (semimajoraxel, excentricitet, inklination), ofta med hjälp av hierarkisk klustringsmetodik (HCM). Ett problem vid sådana analyser är att Flora-familjen har diffusa kanter och överlappar med bakgrundspopulationen och andra närliggande mindre grupper. Dessutom kan icke-gravitationella effekter som Yarkovsky-effekten sprida fragment över tid och göra familjen svåravgränsad dynamiskt.
På grund av de dåligt definierade kanterna, och att Flora ligger nära kanten, har denna asteroidgrupp ibland också kallats Ariadne-familjen när Flora inte har tagits med i gruppen under en analys (t.ex. WAM-analysen av Zappala 1995). Sådana skillnader i definition påverkar antalet medlemmar och tolkningen av familjens ursprung. Vissa studier föreslår att flera kollisionshändelser eller en komplex fragmenteringshistoria kan förklara de observerade subklustren inom det större Flora-komplexet.
Flora-familjen är också av intresse för meteoritvetenskap och planetariska evolutionstudier. Eftersom S-typ-asteroider har spektrala egenskaper som liknar många stentyper av meteoriter, kan familjen vara källa till vissa vanliga stenmeteroiter som når jorden. Dessutom kan medlemmar från denna region via resonanser och långsam banaeffekt (t.ex. Yarkovsky-drift) skickas in i jordkorsande banor och därigenom förklara en del av de nära-jorden-asteroiderna (NEA) vi observerar idag.
Trots mycket forskning kvarstår flera öppna frågor: exakt vilka processer som formade familjens nuvarande struktur, familjens fullständiga ålder och detaljerade samband mellan olika subgrupper. Fortsatta observationer, spektroskopiska studier och numeriska dynamiska modeller behövs för att förbättra förståelsen av Flora-familjens ursprung, utveckling och roll i solsystemets leverans av material till inre delar av planetsystemet.
