Veckning
Bergarter deformeras ofta på ett sådant sätt att de böjer sig i stället för att brytas. Detta kallas för en veckning. Termen veckning används inom geologin när en eller en stapel ursprungligen plana, jämna ytor, t.ex. sedimentära lager, böjs eller kröms till följd av tryck och hög temperatur. Den grundläggande orsaken är sannolikt någon aspekt av plattektonik.
När två krafter verkar mot varandra från motsatta sidor böjs bergslagen till veck. Den process genom vilken veck bildas på grund av kompression kallas för veckning. Vikning är en av de endogenetiska processerna; den äger rum inom jordskorpan.
Vikningar i stenar varierar i storlek från mikroskopiska veck till vikningar av bergsstorlek. De förekommer både som isolerade veck och i omfattande veckdrag i olika storlekar och på olika skalor. En uppsättning veck som är fördelade på regional nivå utgör ett veckbälte, ett vanligt inslag i orogena zoner.
Det finns storskaliga och småskaliga veck. Storskaliga veck finns främst längs kollisionsgränsen mellan två tektoniska plattor.
Mycket täta veck i New South Wales, Australien
Ett veck i naturreservatet Slichowice i Kielce, Polen (Variscan orogeny)
Rainbow Basin Syncline nära Barstow, Kalifornien, USA
Struktur för en veckning
Uppvikningen kallas för en antiklinal. Den nedåtgående veckningen kallas för en synklina.
Den imaginära linje som förenar de högsta punkterna längs uppviket kallas för krönlinjen.
Falsens flanker kallas lemmar.
Den centrala linjen från vilken bergsskikten faller i motsatta riktningar kallas för veckningsaxeln.
Beroende på graden av vikning av lagren kan vikningarna delas in i fem huvudtyper.
- Symmetrisk veckning: två lemmar är lika branta.
- Asymmetrisk veckning: den ena lemmen är brantare än den andra.
- Övervikning: en lem skjuts över den andra.
- Liggande veck: de två lemmarna är nästan parallella.
- Överskjutande veck: Kompressionskraften är så stor att bergsskikten bryts sönder och glider över varandra.
Bildandet av ett veckat berg
Stora sänkor som kallas geosynklinaler bildas mellan plattorna. Haven fyllde geosynklinerna och floderna som flöt in i dem förde med sig sediment (sand och silt) som byggs upp på havsbottnen. Under miljontals år pressades sedimenten ihop av sin egen vikt till sedimentära bergarter, t.ex. sandsten, kalksten osv.
Landformer som bildas genom veckning
Storskaliga veckningar kommer att utveckla parallella bergskedjor med runda toppar längs destruktiva plattgränser. Dessa berg är kända som veckningsberg.
Exempel på veckade bergskedjor:
Frågor och svar
F: Vad är ett veck inom geologi?
S: Ett veck är när ursprungligen plana, jämna ytor som sedimentära lager böjs eller kröks som ett resultat av tryck och hög temperatur.
F: Vad är det som gör att veck bildas i berglager?
S: När två krafter verkar mot varandra från motsatta sidor böjs berglagren till veck. Den process genom vilken veck bildas på grund av kompression kallas vikning.
F: Var sker vikningen?
S: Veckning sker i jordskorpan och är en av de endogenetiska processerna.
F: Skiljer sig veck i bergarter åt i storlek?
S: Ja, veck i bergarter kan variera i storlek från mikroskopiska veck till bergsstora veck.
F: Kan flera veck förekomma i en region?
S: Ja, flera veck kan förekomma i en region och är ibland fördelade på en regional skala, vilket utgör ett veckbälte.
F: Finns det olika typer av veck?
S: Ja, det kan finnas isolerade veck och vecksträngar av olika storlekar, på en mängd olika skalor.
F: Var hittar man vanligtvis storskaliga veck?
S: Storskaliga veck finns huvudsakligen längs en kollisionsgräns mellan två tektoniska plattor.
