Jordskorpa

Igneösa bergarter utgör mer än 90 % av jordens skorpa i volym. ^s47 Detta märks inte eftersom de till största delen täcks av sedimentära och metamorfa bergarter.

En enda familj av silikater, fältspater, utgör ungefär hälften av materialet i jordskorpan (60 viktprocent), och kvarts utgör en betydande del av resten. Andra vanliga mineral är glimmer och hornblände.

Endast 8 % av jordskorpan består av mineraler som inte är silikatmineraler, vilket inkluderar karbonater, sulfider, klorider och oxider.

Jordens mantel och skorpa bildades cirka 100 miljoner år efter att planeten bildades, för cirka 4,6 miljarder år sedan. I början var skorpan mycket tunn och förändrades förmodligen ofta eftersom de tektoniska plattorna flyttades runt mycket mer än vad de gör nu. Skorpan skulle ha förstörts många gånger av asteroider som träffade jorden, vilket var mycket vanligare under det sena tunga bombardemanget.

Den äldsta basaltskorpan i havet är bara cirka 200 miljoner år gammal. Större delen av kontinentalskorpan är mycket äldre. De äldsta kontinentala jordskorporna på jorden är kratoner som är mellan 3,7 och 4,28 miljarder år gamla. Dessa har hittats i Narryer Gneiss Terrane i västra Australien, i Acasta Gneiss i Northwest Territories på den kanadensiska skölden och på den fennoskandiska skölden. Några få zirkoner som är minst 4,3 miljarder år gamla har hittats i Narryer Gneiss Terrane i västra Australien.

Den genomsnittliga åldern på jordens kontinentala skorpa är ungefär 2,0 miljarder år. De flesta av de bergarter som bildades före 2,5 miljarder år sedan finns i kratoner. Sådan gammal kontinentalskorpa och manteln under den är mindre tät än på andra ställen på jorden. De förstörs inte så lätt när plattorna förskjuts. Bildandet av ny kontinentalskorpa är kopplat till perioder med stora orogeneser eller bergsbildningar. Detta sker samtidigt med bildandet av superkontinenter som Rodinia, Pangaea och Gondwana. Skorpan bildas delvis genom att öbågar, inklusive granit och metamorfa veckbälten, samlas. De hålls samman delvis genom subduktion av manteln under skorpan, vilket skapar en mantel som skorpan kan flyta på.