Frankensteins monster – ursprung och roll i Mary Shelleys roman

Utforska Frankensteins monsters ursprung och roll i Mary Shelleys roman — skapelse, identitet och tragik i en banbrytande gotisk klassiker.

Frankensteins monster är en fiktiv karaktär från Mary Shelleys roman Frankenstein; or, The Modern Prometheus från 1818. Han är skapad av en annan karaktär i romanen som heter Victor Frankenstein. Varelsen har inget namn i populärkulturen i romanen och kallas i texten ofta med ord som "creature", "monster", "fiend", "wretch", "vile insect", "daemon", "being" och "it". I modern kultur används dock ofta namnet "Frankenstein" felaktigt för både skaparen och hans skapelse, något som bidragit till missuppfattningar om berättelsens fokus och budskap.

I romanen skapar Victor det människoliknande monstret i övervåningen i sin lägenhet vid universitetet i Ingolstadt. Han sätter ihop kroppsdelar från kyrkogårdar och slakterier och använder en metod som inte tydligt beskrivs i texten men som inbegriper samtida vetenskapliga idéer som kemi och galvanism för att väcka varelsen till liv. När varelsen vaknar blir Victor skräckslagen och överger sitt verk; varelsen flyr från lägenheten mitt i natten. Det är början på en kedja händelser där både skaparen och skapelsen påverkas djupt av övergivandet, skuld och utanförskap.

Ursprung och historisk kontext

Mary Shelley skrev romanen under början av 1800-talet, en tid då experiment och debatt kring elektricitet, galvaniska experiment och möjligheten att påverka liv var högaktuell. Shelley knyter an till myten om Prometheus i undertiteln The Modern Prometheus, vilket understryker teman om människans ambitioner, förbjuden kunskap och konsekvenserna av att "låna" naturens krafter.

Utseende, intelligens och känsloliv

I romanen beskrivs varelsen som fysiskt imponerande men också skrämmande: Victor talar om dess gigantiska kropp, gulaktiga hud som knappt täcker muskler och blodkärl, urdruckna ögon och sammanpressade läppar. Trots sitt yttre utvecklar varelsen en hög grad av intellekt och känslighet. Han lär sig tala och läsa genom att iaktta en fattig familj — De Laceys — och genom att läsa böcker som Paradise Lost, Plutarch och The Sorrows of Young Werther. Dessa erfarenheter formar hans självbild, hans begär efter gemenskap och hans känsla av orättvisa när han blir avvisad.

Varelsens roll i handlingen

Varelsen utgör både offer och förövare i berättelsen. Hans handlingar drivs av ensamhet, längtan efter acceptans och hämnd mot den skapare som övergav honom. Centrala händelser där varelsen är inblandad inkluderar bland annat:

• Upptäckten av och mordet på den unge William, som leder till att Victor anklagar sig själv i hemlighet.
• Justines fälldhet och avrättning för Williams död, en följd av samhällelig misstro och brist på bevis till varelsens försvar.
• Mordet på Henry Clerval och senare på Elizabeth på Victor och Elizabeths bröllopsnatt, som en del av varelsens krav på att Victor ska skapa en följeslagare åt honom.
• Varelsens krav att Victor ska skapa en kvinna åt honom — och Victors beslut att förstöra detta andra varelseprojekt — vilket leder till varelsens löfte om hämnd och slutligen till förföljelsen mot Arktis.

Teman och tolkningar

Romanen utforskar flera stora teman: ansvar och skuld hos skaparen, farorna med obunden vetenskaplig ambition, natur kontra fostran (nature vs. nurture), samt hur utstötning och brist på empati kan skapa våld. Varelsen kan tolkas som en spegel för människans egna mörka sidor, men också som en tragisk figur som skulle ha kunnat bli mänsklig om omgivningen bemött honom med medkänsla.

Arvet i populärkulturen

I populärkulturen har varelsens gestalt förändrats kraftigt från Shelleys text. Filmer, teater och litteratur har ofta förenklat eller ändrat karaktären — exempelvis genom att göra honom tyst, mer monstruös i utseende eller genom att lägga till zombieliknande element. En av de mest ikoniska filmtolkningarna är Boris Karloffs tolkning i James Whales film från 1931, som gav upphov till den bild många idag förknippar med "Frankensteins monster" (platt panna, nitar i halsen etc.). I verkligheten är Shelleys varelse betydligt mer komplex och talrik i känslor och tankar än många senare skildringar visar.

Sammanfattningsvis är Frankensteins monster i Mary Shelleys roman både en central dramatisk figur och ett kraftfullt litterärt verktyg för att diskutera etik i vetenskap, samhällelig utsatthet och konsekvenserna av mänsklig arrogans och bristande ansvarstagande.

Utseende

I romanen ser monstret ut som om:

"Hans gula hud täckte knappt det arbete som muskler och artärer utförde under den; hans hår var svart, glänsande och flödande; hans tänder var pärlvita; men dessa lyxigheter utgjorde bara en ännu mer hemsk kontrast till hans vattniga ögon, som nästan verkade ha samma färg som de gråvita hålorna i vilka de satt, hans skrumpna hy och raka svarta läppar."

Han är 2,5 meter lång eftersom Victor trodde att det skulle vara lättare att skapa en människokropp om alla kroppsdelar var större. I populär media och kultur visas han med grön hud. I romanen är hans hud faktiskt mer av en gul nyans. Den gröna skildringen av varelsen med elbultar i halsen kom från Boris Karloffs filmskildring av monstret.

Boris Karloffs filmatisering av Frankensteins monster

Frågor och svar

F: Vem är Frankensteins monster och var kommer han ifrån?

F: Vem skapade Frankensteins monster i romanen?

F: Vad är monstrets namn i populärkulturen och hur kallas det ibland?

F: Var skapade Victor Frankenstein varelsen?

F: Hur skapade Victor Frankenstein varelsen?

F: Hur reagerade Victor Frankenstein efter att varelsen fått liv?

F: Vad händer med varelsen efter att den vaknat till liv?

Sök med bokstav