Garuda Indonesias flyg 152 (1997) – Indonesiens dödligaste flygkrasch

Detaljerad redogörelse för Garuda Indonesia Flight 152 (1997) — tragedin som blev Indonesiens dödligaste flygkrasch: händelseförlopp, orsaker och minnen.

Garuda Indonesia Flight 152 var ett indonesiskt inrikes passagerarflyg med reguljärflyg från Soekarno-Hatta International Airport i Jakarta till Polonia International Airport i Medan i norra Sumatra. Det flögs med en Airbus A300B4 registrerad PK-GAI och trafikerades av Garuda Indonesia.

Den 26 september 1997 kraschade flyg 152, med Hance Rahmowiyogo som pilot, i bergiga skogsområden 48 km från Medan under dålig sikt på grund av den sydostasiatiska dimman 1997. Samtliga 234 passagerare och besättningsmedlemmar omkom i katastrofen. Rahmowiyogo, 42 år gammal, hade över 20 års flygerfarenhet hos Garuda Indonesia och över 12 000 flygtimmar. Kraschplatsen låg i en ravin nära byn Buah Nabar i Sibolangit-distriktet söder om Medan.

Flight 152 är fortfarande den dödligaste flygplansolyckan i Indonesien och den dödligaste flygolyckan 1997.

Haveriutredning och slutsatser

Den officiella haveriutredningen leddes av Indonesiens myndighet för transportolyckor (National Transportation Safety Committee, ofta förkortat KNKT eller NTSC). Utredningen klassificerade olyckan som ett kontrollerat flyg in i terräng (CFIT, Controlled Flight Into Terrain). Enligt utredningen var den omedelbara orsaken att flygplanet flög in i en ravin under instrumentinflygning trots att ekipaget trodde sig befinna i en säkrare position.

Bidragande faktorer

Utredningen identifierade flera bidragande faktorer som tillsammans ledde till olyckan:

• Dålig sikt: Den omfattande röken och dimman från den sydostasiatiska häxan 1997 gjorde sikten extremt begränsad.
• Kommunikationsproblem: Otydlig eller icke-standardiserad radiotrafik mellan besättningen och flygledningen bidrog till missförstånd om kurs och position.
• Ekipagets arbetssituation: Hög arbetsbelastning och brister i samarbete inom besättningen (Crew Resource Management) försämrade beslutsfattandet under kritiska skeden.
• Terräng och navigationsutmaningar: Det bergiga området söder om Medan ställde höga krav på precis navigering, särskilt i dåliga väderförhållanden.

Räddnings- och identifieringsarbete

Räddningsarbetet försvårades av den svårtillgängliga terrängen, tät skog och fortsatt dålig sikt. Återfinnings- och identifieringsarbetet tog tid och präglades av svårigheter att nå kraschen i ravinen. Vrakdelar och kvarlevor samlades in för utredning och för att identifiera omkomna.

Efterverkningar och säkerhetsåtgärder

Olyckan ledde till kritik och krav på förbättrade rutiner i både flygbolaget och flygtrafikledningen. Bland följderna fanns rekommendationer och initiativ för att:

• förbättra kommunikationsrutiner och användningen av standardiserad frasologi mellan flygplan och flygledare,
• förstärka utbildning i Crew Resource Management (CRM) för besättningar,
• öka medvetenheten om riskerna vid inflygning i områden med kraftig nedsatt sikt och komplex terräng,
• uppgradera navigations- och varningssystem där det ansågs nödvändigt.

Sammanfattning

Garuda Indonesias Flight 152 är en av de mest tragiska olyckorna i indonesisk flyghistoria med samtliga 234 ombord omkomna. Olyckan illustrerar hur flera faktorer — svåra väderförhållanden, kommunikationsbrister och mänskliga faktorer — kan samverka och leda till ett katastrofalt resultat. Den gav upphov till utredningar och rekommendationer med målet att minska risken för liknande händelser i framtiden.

Frågor och svar

F: Vad var flightnummer och rutt för Garuda Indonesia Flight 152?

F: Vilken typ av flygplan användes för Flight 152?

F: Vad orsakade den låga sikten under flygningen?

F: Hur många människor omkom i katastrofen med Flight 152?

F: Vem var pilot på flight 152?

F: Hur mycket flygerfarenhet hade Rahmowiyogo?

F: Vilken betydelse har flight 152 i den indonesiska flyghistorien?

Sök med bokstav