Vad är ett berg? Definition, höjdgränser och skillnad mot kullar
Vad är ett berg? Lär dig definition, höjdgränser (300–600 m) och hur berg skiljer sig från kullar — en tydlig, snabb och lättförståelig guide.
Ett berg är en stor naturlig höjning av jordens yta som vanligtvis har en "topp". Berg är generellt brantare och högre än en kulle, men det finns ingen helt universell gräns som skiljer dem åt — olika länder och discipliner använder olika kriterier.
Definition och vanliga kriterier
Det finns flera sätt att definiera vad som räknas som ett berg:
- Absolut höjd — vissa definitioner sätter en gräns i höjd över havet. En ofta citerad gräns är cirka 600 meter (ungefär 2 000 fot), medan andra använder 300 meter (ungefär 1 000 fot).
- Relativ höjd / topografisk prominens — istället för total höjd kan man kräva att en höjd måste resa sig ett visst antal meter över omgivande terräng för att räknas som berg (till exempel 100–300 meter). Detta fångar hur "framstående" en upphöjning är i landskapet.
- Geomorfologiska och kulturella kriterier — lutning, form, geologiskt ursprung och lokal tradition spelar också roll. I vissa regioner kallas även höga, platta områden för berg (t.ex. fjäll), medan i andra områden används andra benämningar.
Skillnad mellan berg och kulle
Skillnaden mellan ett berg och en kulle beror alltså på vilken definition man använder. Generellt gäller:
- Kulle — mindre, rundad upphöjning med lägre höjd och ofta mildare sluttningar.
- Berg — större, brantare och högre upphöjning. Ett berg uppfattas ofta som mer markant i terrängen och kan ha dramatisk topografi och klippor.
Eftersom de exakta höjdgränserna varierar är gränsen mellan kulle och berg ofta flytande och ibland mer av en språklig eller kulturell uppdelning än en strikt vetenskaplig indelning.
Hur berg bildas
Berg kan uppstå på flera olika sätt:
- Tektonisk kollisionszon — när kontinentalplattor kolliderar kan bergskedjor lyftas upp genom veckning och förkastning (t.ex. Himalaya).
- Vulkanism — vulkaniska utbrott bygger upp berg genom upprepad avlagring av lava och aska (t.ex. vulkaner i Island).
- Erosion och residuala höjningar — differential erosion kan lämna hårdare bergarter stående som höjder när omgivande material eroderas bort.
Andra viktiga begrepp
- Topografisk prominens — höjden på en topp mätt från den lägsta konturen som omger topp och ingen högre topp; används för att avgöra hur framträdande en topp är.
- Isolation — avståndet till närmaste högre punkt; visar hur ensligt belägen en topp är.
Betydelse för människor
Berg har stor praktisk och kulturell betydelse: de påverkar klimat och nederbörd, är hem för unika växt- och djursamhällen, erbjuder vattenresurser genom snö- och glaciärtillrinning och är viktiga för friluftsliv, turism och ibland religiösa traditioner. Nomenklatur och definitioner kan också påverka juridiska och administrativa beslut, till exempel skydd av naturområden.
Sammanfattningsvis är ett berg en markant, naturlig upphöjning av jordytan med en tydlig topp, ofta större och brantare än en kulle. Exakta gränser varierar — vissa använder 600 meter, andra lägre trösklar eller kriterier som topografisk prominens — vilket gör att termen i praktiken både är vetenskaplig och kulturellt betingad.
Denali-berget i Alaska (USA)
En satellitbild av Alperna, en bergskedja i Europa.
Olympic Mountains, delstaten Washington, USA
Detta träd är brunt av mossa
Korset på ett schweiziskt berg
Hästar i höga, snötäckta berg
Definition av ett berg
- Den högsta punkten på ett berg kallas toppen. Ett bergs topp är det högsta område som en person kan nå. En bergsklättrare kommer inte att nå bergets topp men kan nå toppen.
- I Britannica Student Encyclopedia står det att termen "berg" vanligen betyder en höjd på över 610 meter".
- I Polytechnic Student Encyclopedia står det att begreppet "berg" vanligtvis betyder en höjd på över 300 meter".
- Standardhöjden för ett berg i England är 600 meter. I England är detta viktigt eftersom människor enligt engelsk lag har rätt att vandra i bergen, men de har inte samma rätt att gå på någon annans mark.
Bildning
Bergsbildningen kallas orogenes. Berg bildas när bergsskikt i marken trycks upp från motsatta sidor, och genom att tryckas upp trycker de upp jordskorpan. En bergskedja är en stor grupp av berg bredvid varandra. Det finns tre huvudsakliga sätt på vilka ett berg kan bildas:
Vikbara berg
Fältbergen uppstår när två plattor kolliderar. Den mindre täta kontinentala skorpan "flyter" på den tätare manteln under den. Kontinentalskorpan är normalt mycket tjockare under berg än i lägre liggande områden. Bergarter kan veckas antingen symmetriskt eller asymmetriskt. Uppvikningarna är antiklinor och nedvikningarna är synklinor. Jurabergen är ett exempel på veckade berg.
De vikta bergen utgör några av de högsta bergen i världen. De bildas ofta längs gränser, där två kontinenter möts. Några riktigt komplexa veckningar finns i delar av Anderna, Alperna, Himalaya, Appalacherna och Rysslands Uralbergen. Dessa långa bergskedjor uppvisar också många tecken på veckning.
Felblockberg
Blockberg orsakas av sprickor i jordskorpan: en söm där stenar kan röra sig förbi varandra. När stenar på den ena sidan av en förkastning höjs i förhållande till den andra kan det bildas ett berg. De upphöjda blocken är blockberg eller horstar. De fallande blocken kallas graben. De kan bilda omfattande sprickdalssystem. Denna form av landskap kan ses i Östafrika, Vogeserna, Basin and Range-provinsen i västra Nordamerika och Rhen-dalen. Dessa områden uppstår ofta när den regionala spänningen är extensiv och skorpan är tunnare.
Vulkaniska berg
Vulkaner bildas på ett av dessa sätt:
- När en tektonisk platta trycks ner under en annan tektonisk platta,
- vid en mittoceanisk rygg eller en hotspot. På ett djup av cirka 680 kilometer (2 230 000 fot) smälter berggrunden ovanför plattan (på grund av att vatten tillförs) och bildar magma som når ytan. När magman når ytan bildar den ofta ett vulkaniskt berg, t.ex. en sköldvulkan eller en stratovulkan.
Exempel på vulkaner är Fuji i Japan och Pinatubo i Filippinerna. Magma behöver inte nå upp till ytan för att skapa ett berg: magma som stelnar under marken kan fortfarande bilda kupolberg, som Navajo Mountain i delstaterna Utah och Arizona i USA.
Vulkaniska berg bildas när smält sten bryter ut på jordens yta. De kan antingen bildas på land eller i havet. Cascade Range i Washington, Oregon och norra Kalifornien består av vulkaner. Några av de största vulkanerna finns på divergerande gränser, som bildar de mellanoceana ryggarna. De mellanoceana ryggarna har stora vulkaniska bergskedjor som löper genom Atlanten, Stilla havet och Indiska oceanen. Bergen på de mellanoceana ryggarna kan bli tillräckligt höga för att skapa öar som Island och Azorerna.
Andra vulkaniska berg bildas över heta punkter, fickor av magma under jordskorpan som bryter ut på jordens yta. Hawaiiöarna är toppen på riktigt höga vulkaniska öar som har bildats över en het punkt på havsbotten. Den största Hawaii-ön är en vulkan som ligger cirka 98 kilometer över havsbotten. Dess bas är cirka 680 kilometer (2 230 000 fot) bred. Nästan 48 kilometer (157 000 fot) av ön ligger över havsnivån.
Andra villkor
Kupolbergen
Kupolberg, som de i Black Hills i South Dakota och Adirondack Mountains i New York, är en ovanlig typ av berg som bildas när smält berg stiger upp genom jordskorpan och trycker upp bergslagren ovanför. Detta skapar en cirkulär kupol på jordens yta. Den smälta berggrunden svalnar senare och bildar hårdgjord sten. När de upptryckta bergarterna slits bort visas den härdade berggrunden. Denna härdade sten slits sedan bort på vissa ställen. När den slits bort lämnar den berg, och de kallas för kupolberg.
Plateaubergen
Plateaubergen bildas ungefär som veckade berg. Det är stora områden med platta bergarter som har lyfts upp högt över jordskorpan av kontinentalplattor. De flesta platåer ligger i närheten av veckade berg.
Höjd
Höjden på ett berg mäts som avstånd över havsnivån.
Högsta bergen
Det högsta kända berget i solsystemet är Olympus Mons (27 km högt) på Mars. Det högsta berget på jorden är Mount Everest (8 848 meter) i Nepal och Tibet i Asien.
Det "högsta" berget i världen är Mauna Loa på Hawaii. Ett bergs "höjd" mäts från havsnivån, men ett bergs "längd" mäts från basen, även om det ligger under vatten. Det högsta berget i Nordamerika är Mount McKinley (6 194 m) i Alaska i USA. Det högsta berget i Sydamerika är Aconcagua (6 962 m) i Argentina. I Afrika är det Kilimanjaro (5 963 meter) i Tanzania. I Europa är det högsta berget i Ryssland Elbrus (5 633 m). Antarktis högsta berg är Vinsin Massiff (5 140 m). I Oceanien är ett berg som heter Puncak Jaya (5 030m) det högsta där. Just detta berg ligger i Papua Nya Guinea/Indonesien.
Sök