Det georgiska upproret på ön Texel ägde rum mellan 5 april och 20 maj 1945 och räknas ofta som en av de sista väpnade konflikterna i Europa under andra världskriget. Händelsen inleddes när georgiska soldater, som rekryterats eller tvångsplacerats i tyska förband efter att ha tagits till fånga på östfronten, gjorde myteri mot den tyska garnisonen som kontrollerade ön.

Bakgrund

Under kriget bildade Nazityskland flera enheter bestående av krigsfångar eller frivilliga från områden inom Sovjetunionen. Många män från Georgien tjänstgjorde i sådana enheter för att undkomma internering i läger eller på grund av tvång. På Texel fanns dessa georgiska soldater som en del av den tyska försvarsorganisationen för ön, vilken var del av Atlantmuren och hade strategisk betydelse för kontrollen av Nordsjön.

Upprørets inledning och förlopp

Natten mellan den 5 och 6 april 1945 genomförde georgierna en organiserad överraskningsaktion mot de tyska trupperna och tog snabbt kontroll över stora delar av ön. Aktionen byggde på lokalkännedom och samordnade anfall mot tyska förläggningar. Inledningsvis lyckades de slå ut många tyska soldater och få ett övertag i flera områden, men de kunde inte helt utplåna den tyska närvaron och kunde inte säkra hela öns alla försvarspositioner.

Under de följande veckorna utkämpades växlande, brutala stridigheter mellan de georgiska styrkorna och tyska förband som sökte återta kontrollen. Tyska förstärkningar och lokalt organiserad motaktion ledde till hårda konfrontationer. Striderna pågick trots att Tyskland i större regioner hade börjat kapitulera; tyska styrkor i norr och på kontinenten kollapsade formellt i början av maj 1945.

Fortsatta strider efter kapitulationen

Trots att Nazityskland formellt kapitulerade 8 maj 1945 och att kapitulationer i regionen nämndes redan den 5 maj i delar av Nederländerna och Danmark, fortsatte striderna på Texel under flera veckor. Lokala omständigheter, kommunikationsbrister och oförmåga eller ovilja från omvärlden att ingripa gjorde att våldet inte upphörde omedelbart.

Förluster och skador

Uppskattningar av förlusterna varierar och källor anger olika siffror. Vanligtvis nämns att omkring 800 tyska soldater, cirka 500 georgiska soldater samt ett stort antal civila — ofta angivet till omkring 120 av öns invånare — miste livet. Civila byggnader och jordbruksegendomar skadades eller brändes ner under striderna, vilket ledde till långvariga ekonomiska och sociala konsekvenser för lokalbefolkningen.

  • Inblandade parter: georgiska soldater i tysk tjänst och tyska garnisonsstyrkor (Wehrmacht).
  • Plats: ön Texel, utanför kusten i Nederländerna.
  • Tidsram: 5 april–20 maj 1945, med fortsatta strider efter den allmänna kapitulationen.

Internationellt och lokalt efterspel

Varningar från flyktingar och lokala invånare nådde allierade styrkor, men ingripanden dröjde. Det var först i slutet av maj som bland annat kanadensiska styrkor bidrog till att slutligen få slut på de sista kvarvarande stridigheterna och återställa ordningen.

De georgiska överlevarna fick ett katastrofalt efterspel. De som återlämnades till Sovjetunionen löpte stor risk att betraktas som förrädare. Under ledning av Stalin fanns en politik som misstänkliggjorde många återvändande krigsfångar och soldater; en del hamnade i fångläger, tvingades till intern förflyttning eller straffades hårt.

Minne och forskning

På Texel lever minnet av händelserna kvar i lokala benämningar — bland annat talar insulanterna ibland om det som "det ryska kriget" — och i minnesmärken, gravplatser och ett museum som berättar om upproret och dess offer. Museet vid flygplatsen och lokala arkiv rymmer vittnesmål, militära dokument och andra källor som forskare använder för att kartlägga vad som skedde.

Historisk forskning behandlar frågor om motiv, organisation, ansvar, rättsfrågor och humanitär påverkan på civilbefolkningen. Diskussioner förs om att kalla händelsen "Europas sista slagfält"; formuleringen används i populär framställning men är ibland föremål för historisk precisering eftersom våld förekom i olika former på flera platser även efter krigsslutet.

För den som vill fördjupa sig rekommenderas studier i lokala arkiv, samt samlingar av vittnesmål och regional litteratur. Lokala minnesprojekt, publikationer och museimonografier erbjuder detaljerad dokumentation av händelserna på Texel under våren 1945 och av hur samhället återuppbyggdes efter kriget.