Det georgiska upproret på Texel (5 april 1945-20 maj 1945) var ett uppror (ett uppror eller myteri, när soldater inte lyder sina order) av sovjetgeorgiska soldater på ön Texel. Upproret skedde mot den tyska armén som hade tagit över den nederländska ön under andra världskriget. Händelsen beskrivs ibland som Europas sista slagfält.

Ön var mycket viktig för den tyska Atlantmuren - försvarslinjen längs Atlantkusten. Den var stark och hade många försvarsmekanismer. Georgierna var soldater från den sovjetiska republiken Georgien som hade tillfångatagits (tagits till fånga) på östfronten. De kämpade nu för tyskarna så att de inte behövde stanna i läger för fångar. Deras uppgift var att hjälpa de tyska trupperna.

Natten mellan den 5-6 april 1945 trodde de att de allierade snart skulle gå i land. De intog ön och dödade 400 tyska soldater. Vissa delar av ön förblev under tysk kontroll och de georgiska soldaterna kunde inte erövra dem. Fler tyskar kunde komma till ön för att hjälpa till att besegra georgierna. Efter några veckors mycket hårda strider tog tyskarna kontroll över ön igen.

Tyvärr trodde inte britterna och kanadensarna, som varnades för händelserna på Texel av flyktingar som flydde med båt till England, på dem och vidtog inga åtgärder för att stoppa striderna.

På Texel kallas detta för det ryska kriget. Ungefär 800 tyskar, 500 georgier och 120 tesselaner (öbor) dödades. Många gårdar brändes ner. Även efter att tyskarna kapitulerade (gav upp) i Nederländerna och Danmark den 5 maj 1945 och efter den fullständiga tyska kapitulationen den 8 maj fortsatte striderna. Kanadensiska soldater satte stopp för striderna den 20 maj.

De georgiska överlevarna fick inget lyckligt slut. De skickades tillbaka till Sovjetunionen. Stalin sa att eftersom soldaterna hade tillfångatagits av tyskarna hade de inte kämpat förrän de dog, så de var förrädare. En del av de två miljoner sovjetiska fångar som skickades tillbaka till Sovjetunionen av de allierade efter krigsslutet avrättades (dödades) när de kom dit.

Ett museum på flygplatsen på ön berättar historien om denna händelse.