Geoffrey II, kallad Martel ("hammaren"), var en fransk adelsman som var greve av Anjou från 1040 till 1060. Han var den siste greven som var en manlig ättling till Ingelger. Grevskapet övergick via hans syster Ermengarde-Blanche av Anjou till hennes son Geoffrey III.
Bakgrund
Geoffrey II föddes omkring början av 1000-talet och var son till den mäktige Fulk III, kallad Fulk Nerra, som byggt upp det angevinska grevskapet till en viktig regional makt. Som arvtagare till Fulk Nerra övertog Geoffrey titeln 1040 och fortsatte i stor utsträckning sin fars politik att stärka grevskapets ställning i västra Frankrike.
Styret och militära insatser
Geoffrey II fick smeknamnet Martel ("hammaren") för sina militära ansträngningar och för att han ofta deltog i fälttåg för att försvara och utvidga angevinska intressen. Under hans regeringstid var fokus främst på att befästa kontrollen över angränsande territorier som Maine och Touraine, områden som var föremål för återkommande strider mellan regionala stormän. Han befäste också viktiga platser och fortsatte den feodala praxis som gynnade lokala vasaller och borgarbyggande för att säkra makten i grevskapet.
Relationer med grannar
Geoffreys tid som greve präglades av täta konflikter och förhandlingar med andra feodala herrar, särskilt grevarna av Blois–Chartres och hertigdömet Normandie, samt med furstar i Bretagne. De politiska relationerna i 1000-talets Västdanmark/Frankrike var flytande, och maktkampen om nyckelregioner ledde ofta till både militära sammanstötningar och taktiska allianser. Geoffrey agerade både offensivt och defensivt för att bevara Anjous oberoende och inflytande i regionen.
Äktenskap och arvingar
Geoffrey II dog utan att lämna någon manlig arvinge som kunde fortsätta den manliga linjen från Ingelger-dynastin. Avsaknaden av en son innebar att arvsrätten gick vidare via kvinnor i släkten; hans syster Ermengarde-Blanche blev därigenom nyckelfigur för efterträdarskapet när hennes son tog över grevskapet.
Död och eftermäle
Vid sin död 1060 upphörde den direkta manliga ätten efter Ingelger på grevtronen i Anjou. Övergången av titeln till hans systerson Geoffrey III markerade ett viktigt skifte i den angevinska dynastin och inledde en period präglad av fortsatta strider om arvet. Geoffrey II:s regeringstid räknas ofta som en sista fas där de tidiga angevinska grevarna konsoliderade sin regionala makt innan nya generationer och förändrade dynastiska allianser tog över.
Betydelse: Geoffrey II "Martel" är ihågkommen som en krigare och försvarare av Anjou som avslutade den manliga linjen från Ingelger. Hans styre påverkar förståelsen av övergångsperioden i västra Frankrike under 1000-talet och banade väg för de efterföljande konflikter och maktförskjutningar i regionen.