Deutsche Arbeiterpartei eller tyska arbetarpartiet (DAP) var ett politiskt parti i Tyskland strax efter första världskriget. Det höll inte länge och blev det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet eller nazistpartiet (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, förkortning NSDAP).

Grundande och tidiga år

Partiet bildades i München i början av 1919, som en samling små nationalistiska och völkisch-orienterade grupper. Bland initiativtagarna fanns Anton Drexler, en låssmed och politisk aktivist, och Karl Harrer, som hade kopplingar till den hemliga Thulesällskapet. DAP var inledningsvis litet och höll öppna möten där nationalistiska, antikommunistiska och antisemitiska idéer dominerade. Partiet riktade sig främst mot arbetare som avskydde den nya Weimarrepubliken och kände sig svikna efter kriget.

Hitlers inträde och omvandlingen till NSDAP

Under hösten 1919 bevakade en ung kapten vid namn Adolf Hitler ett DAP-möte i egenskap av militär underrättelseofficer. Han blev snart medlem och visade snabbt förmåga som talare och organisator. Tillsammans med Drexler och andra omarbetade han partiets propaganda och organisationsstruktur. År 1920 antogs det så kallade 25-punktsprogrammet, vilket blev partiets politiska plattform. Under 1921 stärkte Hitler sin ställning och blev partiledare; därefter tog partiet steget från en liten lokal rörelse till en mer centraliserad och aggressiv politisk organisation som började kalla sig Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP).

Ideologi och mål

Partiets politik kombinerade stark nationalism, rasistisk antisemitism, revanschism mot de allierade och förakt för parlamentarisk demokrati. Ekonomiskt förde partiet en populistisk linje: kritik mot kapitalister och stora koncerner kombinerades med hat mot marxism och fackföreningar som uppfattades som rörelser för "internationell" socialism. Mycket i partiets retorik var avsett att mobilisera massorna genom förenklade budskap om heder, arbete och folkets enhet.

Växande organisation och våldsanvändning

Under början av 1920‑talet växte partiets organisation, bland annat genom paramilitära grupper som senare utvecklades till Sturmabteilung (SA). Partiets möten kunde snabbt bli våldsamma, både som försvar mot politiska motståndare och som ett sätt att manifestera styrka. Ett dramatiskt exempel på den tidiga radikaliseringen var överspelet i München 1923, då Hitler och andra ledare försökte genomföra en statskupp (öknamnad ölhallskuppen). Kuppen misslyckades, flera ledare fängslades och partiets verksamhet förbjöds tillfälligt. Under fängelsetiden skrev Hitler delar av sitt verk Mein Kampf, som formulerade mycket av den ideologiska grunden för rörelsen.

Betydelse och efterspel

Från att ha varit en liten grupp bland många efterkrigsrörelser lyckades DAP/NSDAP, genom organisatorisk disciplin, propagandakunskap och exploatering av sociala och ekonomiska kriser, växa till en massrörelse som slutligen tog makten i Tyskland 1933. Partiets utveckling från Deutsche Arbeiterpartei till NSDAP visar hur en till synes perifer politisk förening kunde omvandlas till en destruktiv statsmakt med förödande följder för Europa och världen.

Viktiga årtal (översikt):

  • 1919 – DAP bildas i München.
  • 1919–1920 – Adolf Hitler ansluter och blir snabbt inflytelserik.
  • 1920 – 25‑punktsprogrammet antas; namnbyte och omorientering mot nationalsocialism påbörjas.
  • 1923 – Ölhallskuppen; parti förbjuds tillfälligt och Hitler fängslas.
  • 1925–1933 – Partiet återuppbyggs och växer till en massrörelse som tar makten 1933.