Vad är nationalism? Definition, ursprung och konsekvenser
Vad är nationalism? Utforska tydlig definition, ursprung och konsekvenser — förstå idéer, motiv och hur nationalism formar samhälle, politik och identitet.
Nationalism är ett sätt att tänka som innebär att vissa grupper av människor, till exempel etniska grupper, bör få styra sig själva och att varje grupp ofta bör ha sin egen nation. Nationalister menar att ett eget territorium och egen stat är det bästa sättet att skydda gruppens intressen och undvika kontroll eller förtryck från andra. En annan vanlig definition lyder: "identifiering med den egna nationen och stöd för dess intressen, särskilt för att utesluta eller skada andra nationers intressen".
Ursprung och historia
Nationalism som politisk och kulturell rörelse växte fram i slutet av 1700‑talet och början av 1800‑talet, starkt påverkad av händelser som franska revolutionen, Napoleonskrigen och den romantiska rörelsen som betonade språk, folkminnen och gemensam kultur. Under 1800‑talet var nationalism en drivkraft bakom bildandet av moderna nationalstater i Europa. Under 1900‑talet spelade nationalism både en roll i befrielserörelser och avkoloniseringsprocesser (där den kunde fungera som en frigörande ideologi) och i aggressiva expansionistiska projekt som ledde till krig och förtryck.
Olika former av nationalism
Det finns flera varianter av nationalism, och de skiljer sig åt i hur de definierar vem som tillhör "vi":
- Civisk nationalism (medborgerlig): bygger på gemensamt medborgarskap och lojalitet till en statlig ordning snarare än etnisk härkomst; exempelvis idealet om lika rättigheter för alla medborgare.
- Etnisk nationalism: betonar gemensamt ursprung, språk, kultur eller blodslinje som kriterium för nationstillhörighet; kan leda till exkludering av minoriteter.
- Kulturell och religiös nationalism: sätter kultur eller religion i centrum för nationell identitet.
- Irredentism och expansionistisk nationalism: strävar efter att förena territorier eller folk som uppfattas som "del av nationen".
- Separationistisk nationalism: kräver självständighet för en region eller folkgrupp (t.ex. självständighetsrörelser).
- Ekonomisk nationalism: prioriterar nationens ekonomiska självständighet, ofta genom protektionism och statlig styrning.
Konsekvenser och kritik
Nationalism kan ha både positiva och negativa följder:
- Positiva: nationell sammanhållning kan underlätta demokratisk mobilisering, skapa socialt stöd för gemensamma offentliga projekt (skola, sjukvård, välfärd) och möjliggöra självbestämmande för folk som tidigare varit förtryckta.
- Negativa: nationalism kan också leda till främlingsfientlighet, diskriminering av minoriteter, etniska rensningar, konflikter mellan stater och krig. Extrem nationalism kan öppna väg för auktoritärt styre och förtryck i namn av "nationala intressen".
En viktig kritik är att nationalism ibland bygger på förenklade berättelser om historia och identitet som exkluderar komplexa verkligheter och minoriteters rättigheter.
Nationalism i nutid
I dag ser vi både en fortsatt roll för nationalism i form av nationellt självbestämmande och en återuppväckt nationalistisk retorik i många länder. Globalisering, migration och ekonomiska förändringar har i flera fall förstärkt nationalistiska rörelser och partier som fokuserar på gränskontroll, kultur och suveränitet. Samtidigt finns starka krafter för internationellt samarbete —EU, FN och andra institutioner— som försöker hantera gränsöverskridande frågor och skydda mänskliga rättigheter.
Hur hanteras negativa effekter?
För att minska de skadliga effekterna av nationalism kan följande åtgärder vara viktiga:
- Starka rättigheter för minoriteter och skydd mot diskriminering.
- Utbildning som främjar kritisk historiekunskap och förståelse för mångfald.
- Demokratisk kontroll, rättsstat och fria medier som motverkar extremism.
- Dialog mellan grupper och inkluderande politiska narrativ som kombinerar nationell identitet med respekt för mänskliga rättigheter.
Sammanfattning: Nationalism är en mångfacetterad idé som kan ge både kraft till frigörelse och sammanhållning men också leda till exkludering och konflikt. Skillnaden mellan inkluderande (civisk) och exkluderande (etnisk eller aggressiv) nationalism är avgörande för vilka konsekvenser den får i praktiken.
Friheten som leder folket (Eugène Delacroix, 1830) är ett välkänt exempel på nationalistisk konst.
Nationalism i vänster-högerpolitiken
Många tidiga socialister var också nationalister. De tidigaste formerna av nationalism hade många socialistiska drag. Under den här perioden tänkte politiska tänkare som ansåg att etniska grupper inte borde förtryckas av andra etniska grupper också att "vanligt folk", samhällets ryggrad, som arbetare och bönder, inte borde förtryckas av högre samhällsklasser som rika människor. De ansåg att det är fel att någon lever i en stor välfärd som är resultatet av andras hårda arbete, eller av förtryck av andra. Alla samhällsklasser borde arbeta tillsammans och ha ett gemensamt mål som syftar till allas bästa. Dessa mål kan kallas "nationellt intresse". Det nationella intresset är idealiskt och inte alltid lätt att hitta. Det finns olika sätt att nå det nationella intresset, till exempel genom politik.
Nationalisterna började stödja och beundra vanliga människor[] , särskilt bönder, som till skillnad från de höga klasserna ansågs vara okorrumperade, galanta och rättvisa. Normalfolket hade till exempel ofta mer ursprunglig och lokal etnisk kultur än högklasserna, vars kultur sågs som mer rotlös. Nationalromantiken byggde i hög grad på idealet om det okorrumperade folket.
Socialismen och nationalismen växte tillsammans, men de har också ställts mot varandra i vissa teorier. Den mest kända motsättningen mellan dessa ideologier var Sovjetunionen. Den sovjetiska propagandan gjorde nationalism till ett skällsord som kopplades samman med motsatta ideologier som kapitalism, liberalism, imperialism eller fascism. Men även i Sovjetunionen och andra kommunistiska eller socialistiska länder fanns det nationalism i stor utsträckning (även om den inte kallades med det namnet)[] . De mest kapitalistiska länderna, som Förenta staterna, var snarare patriotiska än nationalistiska. De nordiska länderna, som var bland de mest renodlade nationalstaterna (länder som följer den nationalistiska principen), var inte särskilt kapitalistiska eller högerorienterade; de byggde på den socialdemokratiska idén, som är vänster. Det var först när de nordiska länderna blev mer mångkulturella som deras politik blev mer högerorienterad.
I dag har nationalismen ingen gemensam ståndpunkt på de politiska områden som ligger utanför dess grundläggande mål, som vänster-högerpolitik. Nationalismen kan dock vara en del av en större politisk ideologi eller agenda som kan vara vänster eller höger eller något som ligger utanför den klassificeringen.
Nationalismen är fortfarande oftast kopplad till mål som motverkar en stark hierarki mellan sociala klasser i samhället. Nationalistiska människor är vanligtvis mer eller mindre emot de starkaste formerna av kapitalism, som de anser ger för mycket makt åt rika människor och stora företag.
Nationalism och imperialism
Nationalismen spelade en viktig roll för att få slut på kolonialstyret. Nationalismen spred sig till kolonierna och fick deras folk att vilja bli självständiga. Nationalismen fick också människorna i metropolstaterna (länder som koloniserat andra) att i högre grad acceptera andra människors önskan att styra sig själva. Nationalister anser dock att slutet på koloniseringen av Afrika inte gjordes på ett bra sätt. De anser att det inte skulle finnas så många konflikter i Afrika om de afrikanska nationerna hade byggts upp på ett nationalistiskt sätt (så att varje etnisk grupp är en egen nation). Efter att imperialisterna lämnat sina afrikanska kolonier byggdes de nya nationerna med gränser som inte var desamma som de etniska gränserna. De nya nationerna blev nationer med många etniska grupper som inte vill eller kan leva fredligt i samma samhälle som de andra.
Relaterade sidor
- Patriotism
Frågor och svar
F: Vad är nationalism?
S: Nationalism är idén om att främja en viss nations intressen.
F: Vad innebär det att främja en viss nations intressen?
S: Att främja en viss nations intressen innefattar oftast massornas intresse av suveränitet i sitt eget land eller hemland.
F: Vad anser nationalister är det bästa sättet att förverkliga sina intressen och undvika kontroll eller förtryck från andra?
S: Nationalister anser att det bästa sättet att förverkliga sina intressen och undvika kontroll eller förtryck från andra är att varje grupp har sin egen nation.
F: Vad är den andra definitionen av nationalism?
S: Den andra definitionen av nationalism är "identifikation med den egna nationen och stöd för dess intressen, särskilt om det sker på bekostnad av andra nationers intressen".
F: Vad kan nationalism syfta på?
S: Nationalism kan avse en sinnesstämning i fråga om sociopolitiska fenomen som har sin grund i det medvetande som delas av människor (nationella) i ett visst land eller territorium.
F: Vad är motsatsen till nationalism?
S: Motsatsen till nationalism är internationalism och antinationalism.
Fråga: Varför tror vissa nationalister att en egen nation är det bästa sättet att rädda små och svaga grupper?
S: Vissa nationalister anser att en egen nation är det bästa sättet att rädda små och svaga grupper som hotas av att etniska grupper blandas.
Sök