Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, förkortat NSDAP), ofta kallat nazistpartiet, var ett tyskt politiskt parti som existerade mellan 1920 och 1945. Partiet bildades 1920 ur Deutsche Arbeiterpartei (DAP) och offentliggjorde samma dag sitt 25-punktsmanifest, en programförklaring som betonade bl.a. att avskaffa Versaillesfördraget, skaffa mer land åt det tyska folket, förbjuda inkomster som inte härstammade från arbete, ta bort judarnas medborgarskap, förändra utbildningssystemet och upprätta en stark centralregering. Partiet blev i praktiken synonymt med Adolf Hitler och hans totalitära regim.
Ursprung och ideologiska grunddrag
NSDAP var en sammansmältning av olika nationalistiska, antikommunistiska och antisemitiska grupper. Partiets ideologi kallades nationalsocialism och kombinerade stark nationalism, rasistisk antisemitism, antikommunism, auktoritär ledarkult och korporativ ekonomisk syn. Ekonomiskt betonades statlig kontroll över viktiga delar av samhällslivet och en politik som skulle gynna "det tyska folket" framför internationella kapitalintressen.
25‑punktsprogrammet
Det tidiga 25-punktsmanifestet var en blandning av nationalistiska krav, sociala reformförslag och uttryck för rasistiska idéer. Några centrala punkter var:
- Motstånd mot Versaillesfördraget och krav på territoriell revision.
- Stark centralmakt (centralregering) och begränsning av parlamentarism.
- Raslagstiftning som syftade till att beröva judar politiska rättigheter (ta bort judarnas medborgarskap).
- Ekonomiska åtgärder mot inkomster som ansågs vara oarbetsamma (inkomster som inte härrörde från arbete)
- Utbyggnad av militär och territoriell expansion.
Organisation och ledarskap
Adolf Hitler anlände till DAP 1919 och blev snart partiledare för NSDAP. Han formade partiets image och strategi, byggde upp ett omfattande partiapparat med aktiva underrättelse- och paramilitära enheter: Sturmabteilung (SA) som gatustridsstyrka, Schutzstaffel (SS) som senare blev en elitstyrka med ansvar för säkerhet och raspolitiken, samt Gestapo som hemlig polis. Propagandamaskinen under ledning av Joseph Goebbels var central för att mobilisera stöd.
Vägen till makten
Partiet misslyckades först i att ta makten genom revolution. Misslyckandet i ölföreställningskuppen (Beer Hall Putsch) 1923 ledde till Hitlers fängelsestraff, där han skrev Mein Kampf. Under 1920‑talet byggde partiet långsamt upp stöd, särskilt i södra Tyskland, bland annat i Bayern. Den ekonomiska krisen efter börskraschen 1929 ökade stödet för radikala partier; NSDAP blev från slutet av 1920‑talet och början av 1930‑talet Tysklands största parti. I januari 1933 utsågs Hitler till rikskansler. Kort därefter utnyttjade regimen händelser som riksdagshusbranden och röstade igenom fullmaktslagen (Ermächtigungsgesetzet) som effektivt avskaffade den parlamentariska demokratin och möjliggjorde diktatoriskt styre.
Politik, förföljelse och förtryck
Under nazistisk styre genomfördes omfattande samhällsomvandlingar:
- Gleichschaltung – nazifiering av staten och samhällsinstitutioner.
- Systematisk förföljelse av politiska motståndare, romer, funktionsnedsatta, homosexuella och framför allt judar genom diskriminerande lagar, våld, koncentrations‑ och förintelseläger.
- Utrikespolitiskt en aggressiv expansion: remilitarisering, annektering av territorier och till sist krigsutbrottet 1939 som ledde till andra världskriget.
- Ekonomisk politik som bland annat byggde på militarisering, stora offentliga arbeten (till exempel Autobahn) och statlig styrning av produktion.
Andra världskriget och Förintelsen
Under kriget genomförde regimen massmord på miljontals människor. Den systematiska utrotningen av judar — Förintelsen — var en av de mest fruktansvärda konsekvenserna av nazistisk raspolitik. Utöver förintelselägren riktades folkmord och etnisk rensning också mot andra grupper i de ockuperade områdena.
Nedgång, fall och efterspel
Efter flera vändpunkter under kriget och Sovjetunionens och de allierades framryckning kollapsade Nazityskland våren 1945. Hitler begick självmord i april 1945 och Tyskland kapitulerade i maj. I efterkrigstiden hölls Nürnbergrättegångarna där ledande nazister ställdes inför rätta för brott mot mänskligheten. I Tyskland och flera andra länder infördes lagar som förbjuder nazistiska symboler, spridning av nazistisk propaganda och förnekelse av förintelsen. Efter kriget genomfördes också avnazifiering och en lång process av historisk granskning, utbildning och minnesarbete för att bearbeta den nazistiska epoken.
Arvet och forskning
NSDAP och nazismen är föremål för omfattande historisk forskning. De studeras för att förstå hur demokratiska institutioner kunde ersättas av en totalitär rörelse, hur propaganda och våld användes för att konsolidera makten, samt för att minnas offren. I samtida debatt används lärdomar från denna period ofta för att varna för auktoritära tendenser, rasism och extremism.
Observera: Beskrivningen av NSDAP och dess idéer är av historisk karaktär och syftar till att informera och förklara snarare än att försvara eller rättfärdiga partiets ideologi eller handlingar.
