Giosuè Alessandro Giuseppe Carducci (Pietrasanta, 27 juli 1835 – Bologna, 16 februari 1907) var en italiensk poet och lärare. Han blev under sin livstid mycket inflytelserik och betraktas ofta som det moderna Italiens officiella nationalpoet. År 1906 belönades han som den förste italienaren med Nobelpriset i litteratur.
Carducci var djupt fascinerad av den grekiska och romerska antikens återhållsamma stil. Hans mogna verk kännetecknas av en klassiskt återhållen ton och av experiment med de latinska poeternas metriska mönster, inspirerade bland andra av Horace och Vergilius. Den formella skickligheten och den historiska referensramen blev ett särdrag i hans poesi.
Biografi
Carducci föddes i Toscana och utbildade sig i klassisk filologi och litteratur. Han engagerade sig tidigt i de politiska strömningarna kring Risorgimento och var känd för sin republikanska och ofta kritikiska hållning till den katolska kyrkans inflytande. Som lärare och professor hade han en lång karriär vid italienska universitet och verkade särskilt länge i Bologna, där han också dog 1907.
Verk och stil
Som författare publicerade Carducci flera diktcykler och samlingar, däribland de välkända samlingarna av Rime samt Odi barbare, där han försökte överföra klassisk kvantitativ vers till italenska språket. Hans poesi rör sig från strängt formella odörer och hyllningar av antikens ideal till mer direkta, satiriska och patriotiska uttryck. Teman återkommande i hans produktion är nationell identitet, historia, natur och en ofta polemisk kritik av samtida politiska och kulturella företeelser.
Nobelpris och eftermäle
Motiveringen när Carducci fick Nobelpriset i litteratur lyfte fram hans lärdom, poetiska kraft och förmåga att väcka klassiska värden i modern italiensk litteratur. Han blev en stark symbol för ett enat Italiens kulturella självbild och spelade en framträdande roll i offentliga minnes- och nationalceremonier. Eftermälet är ambivalent: han hyllas för sin formella behärskning och sin roll i att föra in klassiska ideal i samtida poesi, samtidigt som vissa senare kritiker funnit hans stil stel och mindre lämpad för modernistiska strömningar. Hans inflytande märks dock i generationer av italienska diktare som följde honom.