Giraffatitan ("girafftitan") är ett släkte av sauropoddinosaurier som levde under övre jura, för ungefär 150–140 miljoner år sedan. Det var nära släkt med Brachiosaurus och räknas till de största landdjuren som någonsin funnits.

Beskrivning

Storlek: Individer av Giraffatitan uppskattas till omkring 22–26 meter i längd. Massan är osäker och olika beräkningar ger allt från cirka 30 till över 60 ton; ett ofta citerat medelvärde är omkring 40 ton. Giraffatitans byggnad var typisk för brachiosaurider med mycket långa halsar och förhållandevis långa framben, vilket gav djuret ett upphöjt bröstparti och en brant lutning från fram- till bakdel.

Anatomi: Skallen var relativt liten, tänderna skedslika (anpassade för att nypa av växtlighet) och kotkropparna i halsen och ryggen visar omfattande pneumatisering (luftfyllt ben), en egenskap som minskade vikten i de långa halsarna. Långa, kraftiga kolumnformade ben bar upp den massiva kroppen, och svansen var lång men inte lika tung som hos vissa andra sauropoder.

Upptäckt och forskning

Fossil av Giraffatitan hittades i Tendaguru‑lagren i det som nu är Tanzania, vid stora tyska paleontologiska utgrävningar tidigt på 1900‑talet. Den afrikanska formen namngavs först 1914 av Werner Janensch som en art av Brachiosaurus, B. brancai. Senare studier visade på skillnader i skelettbyggnad jämfört med den nordamerikanska arten, och 1991 föreslog George Olshevsky att den afrikanska arten borde placeras i ett eget släkte, Giraffatitan. Denna uppdelning har sedan dess diskuterats och i flera modernare översikter accepteras Giraffatitan brancai som ett eget släkte.

Det mest kända exemplaret (ofta betecknat HMN SII) är monterat och utställt på Museum für Naturkunde i Berlin och är ett av världens mest imponerande monterade sauropodskelett.

Ekologi och levnadssätt

Giraffatitans långa halsar tyder på att den var specialiserad på att beta högt upp i växtligheten, troligen på barrträd och höga buskar som dominerade juraskogarna. Med sina höga framben kunde den nå blad som många andra växtätare inte nådde, vilket minskade konkurrensen om föda. Tendaguru‑miljön var en kustnär floddeltamiljö med varierande vegetation; Giraffatitan delade denna miljö med andra dinosaurier som bland annat kentrosaurider och andra sauropoder.

Systematik och namn

Systematisk placering: Giraffatitan tillhör familjen Brachiosauridae, en grupp av långa, höghalsade sauropoder. Den afrikanska arten beskrevs ursprungligen som en art av Brachiosaurus (B. brancai) men har ofta lyfts ut som eget släkte på grund av flera anatomiska skillnader.

Betydelse: Giraffatitan illustrerar hur varierande sauropoderna var och visar anpassningar till högre betning. De välbevarade fossilen från Tendaguru har också varit viktiga för förståelsen av sauropodernas anatomi, tillväxt och biomekanik.

Forskningen kring Giraffatitan fortsätter, och nya analyser av material och nya fynd kan ge ännu tydligare bild av dess släktskap, levnadssätt och exakta storlek.