Titanosaurier – De största sauropoderna och jordens tyngsta dinosaurier

Titanosaurier — upptäck världens största sauropoder, från Patagotitan till Argentinosaurus: jordens tyngsta dinosaurier och deras fascinerande historia.

Titanosaurierna var en grupp stora sauropoddinosaurier. Tillsammans med brachiosaurierna och släktingar utgör de den större kladen Titanosauriformes.

De var några av de tyngsta varelser som någonsin vandrat på jorden. Bland titanosaurierna fanns Saltasaurus, Isisaurus, Argentinosaurus och Paralititan. I gruppen ingår de största landdjur som man vet har funnits, som Patagotitan - som beräknas vara 37 meter lång och väga 69 ton - och de jämförbart stora Argentinosaurus och Puertasaurus från samma region. De fick sina namn efter de mytologiska titanerna i det antika Grekland.

Titanosaurierna var den sista stora gruppen av sauropoder före utdöendet under kritaperioden och paleogenperioden. De var de dominerande växtätarna på sin tid. De fossila bevisen tyder på att de ersatte de andra sauropoderna, som diplodociderna och brachiosauriderna, som dog ut mellan övre jura och mitten av kritan.

Utseende och anatomi

Titanosaurier kännetecknas av sina massiva kroppar, kraftiga, pelarliknande ben och ofta relativt kortare nackar jämfört med vissa andra sauropoder. Deras kotpelare hade ofta omfattande pneumatiska håligheter (luftfyllda utrymmen) i ryggkotorna, vilket minskade vikten utan att ge avkall på styrka. Skallben är sällsynta i fyndmaterialet, men de kända kranierna visar ofta enkla, skedliknande eller spatelformade tänder anpassade för att rycka av växtmaterial snarare än tugga det.

Storlek och variation

Storleken hos titanosaurier varierade kraftigt. Vissa, som Saltasaurus, var relativt små för en sauropod, medan andra — exempelvis Patagotitan, Argentinosaurus och Puertasaurus — nådde extremt stora mått och räknas bland de största landlevande djur som någonsin funnits. Massbestämningar är osäkra och bygger på fragmentariska skelett eller beräkningar från benomkrets, så uppgifter i ton varierar mellan studier.

Geografisk utbredning och tidsålder

Titanosaurier är spridda över hela världen i fossila fynd — särskilt vanliga i forna Gondwana (Sydamerika, Afrika, Indien, Antarktis, Australien) men förekommer även i Europa och Asien. De är mest kända från kritaperioden (särskilt sen krita), men de tidigaste titanosaurierna uppträder redan i tidig krita. Som grupp var de bland de sista stora icke-flygande dinosaurierna; de dog ut vid gränsen mellan krita och paleogen (K–Pg-utdöendet) för omkring 66 miljoner år sedan.

Ekologi och beteende

Titanosaurier var växtätare och fyllde flera ekologiska nischer — vissa åt från marknivå medan andra kunde beta högt i trädtopparna tack vare längre nackar. Spårförekomster (trackways) visar ofta spår efter grupper eller herdar, vilket tyder på att vissa arter rörde sig i flockar. Fynd av koloniala häckningsplatser, framför allt i södra halvklotet, visar att de lade stora mängder ägg i ansamlingar; vissa platser har också bevarade embryon.

Vissa titanosaurier, till exempel Saltasaurus, bar benplattor eller osteodermer i huden, vilket kan ha varit försvar mot rovdjur. Deras matsmältningssystem var troligen adaptivt för att bearbeta stora mängder fiberrik växtmassa, eventuellt med hjälp av stora fermenteringskamrar i mag-/tarmsystemet.

Fortplantning och utveckling

Fossila ägg och embryon visar att titanosaurier häckade i kolonier och lade flera kullar med relativt små ägg jämfört med kroppsstorleken. Embryofynd ger också insikt i tillväxtmönster — ungar var relativt små vid kläckning och växte snabbt till adulta storlekar under ungdomen.

Upptäckter och viktiga släkten

• Saltasaurus — känt för små osteodermer och fynd i Sydamerika.
• Isisaurus — ett exempel på en robust asiatisk titanosaur.
• Argentinosaurus — ett av de största kända exemplen.
• Paralititan — en mycket stor titanosaur från Afrika.
• Patagotitan och Puertasaurus — representanter för de allra största formerna från Patagonien.

Fynden av dessa och många andra titanosaurer har varit spridda och ofta fragmentariska, men nya utgrävningar och bättre metoder (t.ex. 3D-scanning och biomekaniska modeller) förbättrar våra kunskaper om deras anatomi och livsstil.

Utrotning

Titanosaurierna, liksom alla icke-fåglar dinosaurier, försvann vid K–Pg-utdöendet för omkring 66 miljoner år sedan. Orsakerna till massutdöendet inkluderar en kombination av den stora asteroidpåverkan vid Yucatánhalvön och omfattande vulkanisk aktivitet, vilket ledde till snabba klimatförändringar och kollaps i ekosystemen.

Varför de är viktiga

Titanosaurierna representerar en lyckad och mångsidig grupp av jättelika växtätare som dominerade många ekosystem under krita. Deras ovanliga anatomiska drag (pneumatisk skelettstruktur, ibland rustningsplattor, varierande kroppsstorlekar) och de spektakulära jätteskeletten gör dem centrala i studiet av dinosauriefysiologi, gigantism och paleoekologi.

Namnet (efter de mytologiska titanerna) speglar deras imponerande storlek — titaniska varelser i både ordets och betydelsens mening.

Paleobiologi

Som grupp var titanosaurierna stora tättingar, som åt löv och grenar från höga träd. Detta står i kontrast till andra växtätare som Ceratopsia och Ankylosauria, som var låga ätare och åt lägre vegetation som buskar. Som en allmän regel kan högbrokiga djur äta lägre växande växter, men lågbrokiga djur kan inte äta från höga träd. Liksom de tidigare sauropoderna (t.ex. Diplodocus) hade titanosaurierna pinnliknande tänder och inga slipmaskiner. Detta innebär att de använde gastroliter för att mala sin mat och hade en enormt stor karliknande mage där bakterier sönderdelade maten.

Diet

Fossiliserad dynga som hittats hos titanosaurider från slutet av kritaperioden tyder på en bred, oselektiv växtdiet. Förutom de växtrester som man kunde ha förväntat sig, som cycader och barrträd, fanns det ett oväntat brett utbud av monokotyledoner, inklusive palmer och gräs (Poaceae), inklusive risets och bambusens förfäder. Detta har gett upphov till spekulationer om att växtätande dinosaurier och gräs har utvecklats tillsammans.

Nesting

En stor häckningsplats för titanosaurider har upptäckts i Auca Mahuevo i Patagonien i Argentina och en annan koloni har enligt uppgift upptäckts i Spanien. Flera hundra saltosauriehonor grävde hål med sina bakfötter, lade ägg i kullar på i genomsnitt 25 ägg vardera och grävde ner boet under jord och vegetation. De små äggen, med en diameter på cirka 11-12 cm, innehöll fossiliserade embryon med hudavtryck. Avtrycken visade att titanosaurierna var täckta av ett mosaikpansar av små pärlliknande fjäll. Det enorma antalet individer tyder på att de har ett flockbeteende, vilket tillsammans med deras pansar kan ha bidragit till att skydda dem mot stora samtida rovdjur som Abelisaurus.

Diagram som visar titanosauriernas utgrävning av boet och äggläggning.

Frågor och svar

F: Vad var titanosaurier?

F: Vilken grupp tillhör titanosaurierna?

F: Kan du nämna några titanosaurier?

F: Varför fick de sitt namn efter titanerna i antikens Grekland?

F: Var titanosaurierna den sista gruppen av sauropoder före utdöendet under krita-paleogen?

F: Vilken var den dominerande växtätaren på deras tid?

F: Ersatte titanosaurierna andra sauropoder?

Sök med bokstav