Klotformig stjärnhop
En klotformig samling är en grupp av stjärnor med liknande ålder som ofta kretsar kring en galaxs centrala utbuktning. Gravitationen håller ihop klotet och ger det sin sfäriska form. Mot klustrens centrum finns det många stjärnor på ett relativt litet utrymme.
Klobulära kluster förekommer i galaxens halo och i dess skiva. De som finns i halo innehåller många fler stjärnor och är mycket äldre än de mindre täta öppna kluster som finns i skivan. Globulära kluster är ganska vanliga: det finns ungefär 150-158 kända globulära kluster i Vintergatan. Stora galaxer kan ha fler: Andromeda kan ha så många som 500.
Vissa stora elliptiska galaxer, särskilt de som ligger i centrum av galaxhopar, till exempel M87, har så många som 13 000 klotformiga galaxhopar. Dessa klotkluster kretsar runt galaxen på enorma avstånd, 40 kiloparsec (cirka 131 000 ljusår) eller mer.
Varje galax med tillräcklig massa i den lokala gruppen har sin grupp av globulära kluster, och nästan alla stora galaxer som undersökts har ett system av globulära kluster. Dvärggalaxerna Sagittarius Dwarf och Canis Major Dwarf tycks vara på väg att donera sina tillhörande globulära kluster (t.ex. Palomar 12) till Vintergatan. Detta visar hur många av den här galaxens klotformiga kluster kan ha förvärvats i det förflutna.
Messier 80-globulära kluster i stjärnbilden Scorpius ligger ungefär 28 000 ljusår från solen. Den har flera hundratusen stjärnor.
Observationshistorik
| Tidiga upptäckter av klotformiga kluster | ||
| Klusternamn | Upptäckt av | År |
| M22 | Abraham Ihle | 1665 |
| 1677 | ||
| M5 | Gottfried Kirch | 1702 |
| M13 | Edmond Halley | 1714 |
| M71 | Philippe Loys de Chéseaux | 1745 |
| M4 | Philippe Loys de Chéseaux | 1746 |
| M15 | Jean-Dominique Maraldi | 1746 |
| M2 | Jean-Dominique Maraldi | 1746 |
Den första globulära hopen som upptäcktes var M22 år 1665, men enskilda stjärnor i en globulär hop sågs inte förrän Charles Messier observerade M4. De åtta första klotformiga kluster som upptäcktes visas i tabellen. M före ett nummer hänvisar till Charles Messiers katalog, medan NGC är från New General Catalogue.
William Herschel inledde ett undersökningsprogram 1782 med hjälp av större teleskop och kunde då se stjärnorna i alla 33 kända klotformiga stjärnhopar. Dessutom hittade han ytterligare 37 kluster. I Herschels katalog över objekt på den djupa himlen från 1789, hans andra sådan, blev han den förste som använde namnet globular cluster som beskrivning av dem.
Antalet upptäckta klotformiga kluster fortsatte att öka och uppgick till 83 år 1915, 93 år 1930 och 97 år 1947. Totalt har nu 152 klotformiga kluster upptäckts i Vintergatan, av en uppskattad totalmängd på 180 ± 20. Dessa ytterligare, oupptäckta klotformiga kluster tros vara dolda bakom Vintergatans gas och stoft.
Frågor och svar
F: Vad är ett globulärt kluster?
S: Ett klotformigt kluster är en grupp stjärnor av liknande ålder som kretsar kring den centrala utbuktningen i en galax.
F: Vad håller ihop klotformiga stjärnhopar?
S: Gravitationen håller ihop klotformiga stjärnhopar.
F: Varför har klotformade stjärnhopar en sfärisk form?
S: Gravitationen ger klotformiga stjärnhopar deras sfäriska form.
F: Var i galaxen förekommer klotformiga stjärnhopar?
S: Klotformiga stjärnhopar förekommer i en galax halo och i dess skiva.
F: Hur många kända klotformiga stjärnhopar finns det i Vintergatan?
S: Det finns omkring 150 till 158 kända kluster i Vintergatan.
F: Har alla stora galaxer ett system av klotformiga stjärnhopar?
S: Ja, nästan alla stora galaxer som har undersökts har ett system av klotformiga stjärnhopar.
F: Vad har galaxerna Sagittarius Dwarf och Canis Major Dwarf för relation till Vintergatans kluster av klotformiga galaxer?
S: Galaxerna Sagittarius Dwarf och Canis Major Dwarf verkar vara i färd med att donera sina tillhörande klotformiga stjärnhopar (som Palomar 12) till Vintergatan.
