Stora mörka fläcken
Den stora mörka fläcken (även känd som GDS-89) är en mörk fläck på Neptunus som liknar Jupiters stora röda fläck. Den upptäcktes 1989 av NASA:s Voyager 2-sond. Även om den ser ut att likna Jupiters fläck, som är en anticyklonisk storm (detta är som en orkan), tror man att den stora mörka fläcken är ett atmosfäriskt hål som liknar hålet i jordens ozonskikt.
De stora mörka fläckarnas insida är dock oftast molnfri, och till skillnad från Jupiters fläck, som har funnits i hundratals år, verkar deras livslängd vara mycket kortare, eftersom de bildas och försvinner med några års mellanrum. Baserat på bilder tagna av Voyager och sedan dess med rymdteleskopet Hubble verkar Neptunus tillbringa lite mer än hälften av sin tid med en stor mörk fläck.
Den stora mörka fläcken sedd från Voyager 2.
Egenskaper
Den mörka, elliptiskt formade fläcken (med de ursprungliga måtten 13 000 × 6 600 km) var ungefär lika stor som jorden och liknade Jupiters stora röda fläck. Runt den stora mörka fläcken uppmättes vindar som blåste upp till 2 400 kilometer i timmen, vilket är den snabbaste i solsystemet. Den stora mörka fläcken tros vara ett hål i Neptunus metanmolndäck. Fläcken sågs vid olika tidpunkter med olika storlekar och former.Den stora mörka fläcken skapade stora vita moln vid eller strax under tropopauseskiktet som liknar cirrusmoln på hög höjd som finns på jorden. Till skillnad från molnen på jorden, som till största delen består av iskristaller, består Neptunus moln av kristaller av frusen metan. Och medan Neptunus moln vanligtvis bildas och sedan försvinner inom en period av några timmar, fanns molnen i den stora mörka fläcken fortfarande kvar efter 36 timmar, eller två rotationer av planeten.
Neptunus mörka fläckar tros att de uppstår i troposfären på lägre höjd än de ljusare övre molntäckena. Eftersom de är stabila drag som kan bestå i flera månader tros de vara virvelstrukturer.
Försvinnande
När bilder av den stora mörka fläcken skulle tas av rymdteleskopet Hubble i november 1994 hade den försvunnit helt och hållet, vilket fick astronomerna att tro att den antingen hade täckts över eller att den bara hade försvunnit. Att följeslagarmoln finns kvar visar att vissa tidigare mörka fläckar kan fortsätta att existera som cykloner även om de inte längre kan ses som ett mörkt inslag. Mörka fläckar kan försvinna när de rör sig för nära ekvatorn eller möjligen på något annat okänt sätt.Men en ny fläck som såg väldigt lik den gamla fläckens ut dök upp på Neptunus norra halvklot. Denna nya fläck, som kallas Northern Great Dark Spot (NGDS), har kunnat ses i flera år.
Relaterade sidor
- Liten mörk fläck
Frågor och svar
F: Vad är den stora mörka fläcken på Neptunus?
S: Den stora mörka fläcken är en mörk fläck på Neptunus som till utseendet liknar Jupiters stora röda fläck.
F: När upptäcktes den stora mörka fläcken?
S: Den stora mörka fläcken upptäcktes 1989 av NASA:s Voyager 2-sond.
F: Har den stora mörka fläcken på Neptunus samma utseende som Jupiters fläck?
S: Ja, den stora mörka fläcken på Neptunus liknar till utseendet Jupiters stora röda fläck.
F: Vad tror man är den stora mörka fläcken på Neptunus?
S: Man tror att den stora mörka fläcken på Neptunus är ett atmosfäriskt hål som liknar hålet i jordens ozonskikt.
F: Är insidan av stora mörka fläckar mestadels molnfri?
S: Ja, insidan av Stora mörka fläckar är mestadels molnfri.
F: Hur länge varar de stora mörka fläckarna på Neptunus?
S: De stora mörka fläckarna på Neptunus verkar ha mycket kortare livslängd än Jupiters fläck, och de bildas och försvinner ungefär vartannat år.
F: Hur ofta verkar Neptunus ha en stor mörk fläck?
S: Baserat på bilder tagna av Voyager och sedan dess med rymdteleskopet Hubble, verkar Neptunus tillbringa lite mer än hälften av sin tid med en stor mörk fläck.
