Grito de Dolores ("rop från Dolores") var den uppmaning som den katolske prästen Miguel Hidalgo y Costilla utfärdade den 16 september 1810 i den lilla staden Dolores (därför kallas den för Grito "de Dolores"). Det kallas också Grito de la Independencia eller självständighetsropet mot den traditionella spanska regeringen, som hade blivit katastrofalt förvrängd av Napoleons invasion av halvön under de två föregående åren.
Bakgrund
I början av 1800-talet präglades Nyspanien (det spanska kolonialväldet i Amerika) av ekonomiska och sociala spänningar mellan peninsulares (födda i Spanien) och criollos (spansktalande kolonialfödda), samtidigt som idéer från upplysningen och revolutionerna i USA och Frankrike spreds. Napoleon Bonapartes invasion av Spanien 1808 och tronföljdskrisen (Ferdinand VII avsattes och ersattes av Napoleons bror) försvagade den spanska centralmakten och gav anledning till uppror i kolonierna. Miguel Hidalgo, en criollopräst född 1753, var influerad av reformtankar och kritisk mot många orättvisor i samhället. Som församlingens präst i Dolores (senare kallat Dolores Hidalgo i delstaten Guanajuato) stod han nära vanliga bönder och indigenas och började planera ett uppror.
Händelsen den 16 september 1810
På natten till den 16 september 1810 ska Hidalgo ha ringt i kyrkklockan för att sammankalla folket och sedan hålla ett tal eller rop som uppmanade till revolt. Exakt vad som sades finns inte dokumenterat i detalj, men händelsen fungerade som startskottet för en bred folklig mobilisering. Ett ojämnt beväpnat upprorsfolk—bestående av bönder, arbetare, indigenas och vissa criollos—rörde sig snabbt genom regionen och erövrade flera städer.
Vad som sades i "grito" (innehållet)
Den exakta ordalydelsen av Grito de Dolores är omtvistad. I populär tradition och senare rekonstruktioner ingår ofta uttryck som hyllar Jungfru María (särskilt Jungfrun av Guadalupe), uttrycker lojalitet med den avsatte spanska kungen Ferdinand VII som ett medel att ifrågasätta Napoleons styre, och en rad anti‑regeringsrop. En vanlig, förenklad gestaltning som används i ceremonier är:
- "¡Viva la Virgen de Guadalupe!"
- "¡Viva Fernando VII!"
- "¡Muera el mal gobierno!"
- Senare tillkommer det berömda: "¡Viva México!"
Historiker betonar att ropet tidigt utvecklades till ett mer radikalt krav på oberoende och social förändring än vad några av de allra första slagorden antydde.
Efterspel och betydelse
Grito de Dolores inledde ett fälttåg som ledde till snabba framgångar men också våldshandlingar, exempelvis stormningen av Alhóndiga de Granaditas i Guanajuato. Hidalgo och hans styrkor blev så småningom slagna militärt; han togs till fånga 1811 och avrättades samma år. Trots detta fortsatte kampen under ledare som José María Morelos och andra. Slutligen ledde den längre kampanjen och senare förhandlingar till Mexikos självständighet 1821 under Plan de Iguala och Agustín de Iturbide.
Symboliskt har Grito de Dolores en central plats i Mexikos nationella identitet som startpunkten för självständighetsrörelsen. Miguel Hidalgo ses ofta som nationens fader och ett symboliskt uttryck för folkligt motstånd mot förtryck.
Hur det firas idag
Varje år på kvällen den 15 september hålls en officiell ceremoni i Mexiko där landets president upprepar ett offentligt "grito" från balkongen på Nationalpalatset i Mexico City, samtidigt som han ringer i den klocka som enligt traditionen är densamma som Hidalgo brukade ringa. Ceremonin, fyrverkerier och parader på följande dag, den 16 september, är landets största nationella firande och omfattar patriotiska tal, musik och folkliga festligheter över hela Mexiko och i mexikanska samhällen världen över.
Sammanfattning: Grito de Dolores var det avgörande uppropet som den 16 september 1810 satte igång Mexikos självständighetsrörelse. Trots att ordalydelsen inte är känd i detalj har händelsen kommit att symbolisera kampen för nationellt oberoende och social rättvisa, och firas än i dag som Mexikos viktigaste nationella helgdag.
