Criollos (singular: Criollo) var en social klass i kastsystemet i de utomeuropeiska kolonier som Spanien upprättade på 1500-talet, särskilt i Latinamerika. Namnet användes för personer med rent eller mestadels spanskt blod, men som var födda i kolonin. Begreppet framhäver födelseorten som det avgörande kriteriet: en person född på den iberiska halvön räknades inte som criollo även om släkten var helspansk.
Criollo-klassen betraktades som lägre än Peninsulares-klassen. Peninsulares var människor som bodde i kolonin men som var födda i Spanien. I praktiken gav detta upphov till en tydlig hierarki: peninsulares hade ofta preferens till de högsta ämbetena, militära posterna och administrativa befattningar som utsågs direkt av kronan, medan criollos i större utsträckning skötte lokalt självstyre, landägande och regional administration. Criollos hade dock högre status/klass än alla andra kaster. Exempel på andra kaster var människor av blandad härkomst, indianer och förslavade afrikaner.
Rättigheter och begränsningar: criollos kunde äga stora egendomar (haciendas, estancias), bli lokala ämbetsmän i cabildos (stadsråd), prästvigda inom den lägre kyrkohierarkin och fungera som handelsmän eller jordbrukare med betydande ekonomisk makt. Samtidigt begränsade de koloniala lagarna och kronans politik deras tillträde till de högsta civila och militära posterna — dessa reserverades ofta för peninsulares. Under 1700-talets Bourbonreformer stärktes centralmakten från Spanien, vilket i många fall ökade spänningarna mellan peninsulares och criollos eftersom dessa reformer kunde inskränka lokalt inflytande och ekonomiska fördelar för criollo-eliten.
Ekonomi och social makt: ekonomiskt dominerade många criollos landsbygden genom stora jordegendomar och kontroll över indianskt arbete på haciendor och i gruvor. Deras ekonomiska ställning gav dem social prestige och möjligheter att sponsra utbildning, konst och religiösa institutioner — faktorer som bidrog till framväxten av en egen criollo-identitet som både var spansk i härstamning och lokalt präglad.
Kultur och identitet: criollos utvecklade en distinkt identitet som ofta kombinerade spansk kultur med lokala sedvänjor. De var viktiga i spridandet av upplysningstankar, utbildning och tryckta medier i kolonierna, vilket i sin tur bidrog till ett intellektuellt klimat som ifrågasatte gamla privilegier och kronans auktoritet. Samtidigt bibehöll många criollos en stark känsla av elitstatus och strävade efter att särskilja sig från folk med blandad härkomst och urfolk.
Roll i självständighetsrörelserna: under de sena 1700- och tidiga 1800-talen spelade många criollos en ledande roll i de självständighetsrörelser som slutligen frigjorde stora delar av Latinamerika från spansk kontroll. Missnöjet över uteslutning från högre ämbeten, ekonomiska intressen och påverkan från upplysningens idéer bidrog till att flera framstående ledare var criollos — exempelvis präster, officerare och lokala aristokrater som organiserade eller stödde uppror. Samtidigt var de nya republikerna ofta dominerade av criollo-eliter som ville bevara sina ekonomiska och sociala positioner.
Begreppet och översättningen: termen Criollo översätts ofta till engelska med kreol. Ordet "kreol" används dock också för många etniska grupper runt om i världen som inte har någon historisk koppling till Spanien eller något kolonialsystem. I andra sammanhang betecknar "creole/kreol" språk som har uppstått genom kontakt mellan olika språkgrupper (till exempel haitisk kreoliska) eller grupper med blandad afrikansk-europeisk härkomst i Karibien. Därför är det viktigt att skilja mellan den spanska koloniala betydelsen av criollo (född i kolonin av europeiska föräldrar) och bredare, internationella användningar av termen "kreol".
Variationer över tid och geografi: betydelsen och statusen för criollos varierade mellan olika kolonier och över tid. I vissa områden, särskilt i avlägsna regioner, kunde criollos i praktiken fungera nästan som lokala härskare; i andra områden kontrollerade peninsulares starkare administrationsstrukturer. Efter självständigheten kom många republiker att styras av criollo-eliter, men begreppet förändrades gradvis när nya nationella identiteter och sociala rörelser omformade samhällsstrukturerna.
Sammanfattningsvis betecknar "criollos" i det spanska koloniala sammanhanget en socialt och kulturellt viktig grupp: européer eller personer med huvudsakligen europeiskt ursprung som var födda i kolonierna. Deras unika position — ekonomiskt inflytelserika men ofta juridiskt utestängda från de högsta posterna — gjorde dem centrala för utvecklingen av kolonialpolitik, kolonialt samhälle och de senare självständighetsrörelserna i Latinamerika.