Hedar och ljunghedar – definition, egenskaper och utbredning
Hedar & ljunghedar — definition, egenskaper och utbredning: upptäck typer, miljö, flora och var de finns globalt.
Hedar är öppna buskmarker som växer på ofta sura, näringsfattiga jordar. Vegetationen är lågväxande och består mest av krypande och buskliknande arter — en typisk trävegetation är sparsam eller helt frånvarande så att landskapet blir öppet.
Definition och huvuddrag
Begreppet hed omfattar flera olika typer av öppna, ofta ljungdominerade marker. De kännetecknas av:
- sur, näringsfattig och ofta sandig eller stenig jord
- dominerande låga buskar och ris—vanliga släkten är Calluna (ljung), Erica (veronikor/ljungarter), Ulex (törnbuskar) och olika Vaccinium-arter (t.ex. lingon)
- stor förekomst av mossor och lavar, och i fuktigare partier Sphagnum-mossor
- öppet landskap där trädbestånd saknas eller är glesa
Skillnader mellan hedar och ljunghedar
Termen ljunghed används ofta för att beskriva hedar där Calluna vulgaris (vanlig ljung) dominerar. I internationell ekologi görs också en skillnad mellan mer väl dränerade, torra hedar (heath) och fuktigare, torvbildande varianter (ofta kallade moor eller myr på svenska). I praktiken innebär det att vissa hedområden har en mycket torvhaltig matjord och kan vara fuktiga eller vattenmättade, medan andra är väl dränerade och mer sandiga. Klimat spelar stor roll: i svalare och fuktigare områden (särskilt i Storbritannien och nordliga delar av Europa) förekommer ofta de fuktigare, torvbildande formerna, medan torrare ljunghedar dominerar i andra miljöer.
Vegetation och arter
Hedarnas flora är specialiserad för näringsfattiga och sura miljöer. Förutom ljung och veronikor förekommer ofta:
- gräs- och halvgräsarter som Molinia
- busksly och låga träd i kantzoner
- flera arter av mossor och lavar
- många insekter (specialiserade bin, fjärilar), marklevande kräldjur och fågelarter som trivs i öppet, lågt vegetationstäcke
Vissa hedområden, särskilt de som innehåller torv, är också viktiga kol- och vattenmagasin och har högt bevarandevärde.
Utbredning och miljöfaktorer
Australien är ett av de områden där ljungliknande hedar är mycket utbredda och bildar stora, varierande samhällen i fuktiga och subfuktiga miljöer. Brandregimer — återkommande bränder — är avgörande för att upprätthålla många av dessa vegetationssamhällen.
Andra stora hedområden finns i södra Afrika, i Kaliforniens chaparral-zon, på Nya Kaledonien, i centrala Chile och längs Medelhavets kustremsor. Generellt förekommer hedområden spridda på alla kontinenter utom Antarktis, men utformningen och dynamiken skiljer sig mellan tropiska, medelhavs‑ och tempererade klimat.
Ekologiska processer och skötsel
Hedar hålls öppna av naturliga störningar som brand, betning och markbrännande processen; i många europeiska områden har dock traditionell betesdrift och slåtter varit viktiga för att bevara hedern. När dessa skötselmetoder upphör sker succession mot buskar och träd, vilket leder till att hedens värdefulla artrikedom går förlorad.
Aktiva skötselåtgärder som används i restaurering och bevarande är bland annat:
- kontrollerad bränning under planerade former
- målmedveten betesdrift eller mekanisk röjning
- borttagning av inplanterade träd och återställande av rätt hydrologi i torvmarker
Hot och bevarande
De största hoten mot hedar är igenväxning vid minskad skötsel, konvertering till jordbruk eller planterad skog, luftburen kväveinlagring som gödslar marken och främmande invasiva arter. Klimatförändringar kan också påverka brandsäsonger och hydrologi, vilket i sin tur förändrar hedområdens karaktär.
Bevarandeinsatser fokuserar på att upprätthålla rätt störningsregim, skydda kvarvarande naturbetesmarker, återställa hydrologi i torvrika hedar och förebygga ytterligare fragmentering av värdefulla livsmiljöer.
Sammanfattningsvis är hedar en mångfacetterad vegetationstyp med stor ekologisk betydelse — både som habitat för specialiserade arter och som landskapstyper formade av klimat och störningar. Kännedom om skillnader mellan torrare ljunghedar och fuktigare, torvbildande varianter är viktig för rätt förvaltning och bevarande.
Hedmark vid Woodbury Common, Devon (England), med lila blommor av Calluna vulgaris och gula blommor av Ulex gallii.
Hedlandskap i Stirling Range, västra Australien, med en dalsänka som är angripen av dieback i mitten av marken.
Frågor och svar
F: Vad är en ljunghed eller hed?
S: En ljunghed eller hed är en buskvegetation som huvudsakligen finns på sura jordar av låg kvalitet med öppen, lågväxande trädvegetation.
F: Vilka är skillnaderna mellan ljunghed och hed?
S: Några tydliga skillnader mellan hed och hedmark är att hedmark har en mycket torvhaltig matjord och är fritt dränerande, medan en hed inte är det.
F: Är ljunghedar vanliga i hela världen?
S: Ja, ljunghedar är vanliga i hela världen.
F: Var hittar man omfattande och mångsidiga ljunghedssamhällen?
S: Utbredda och varierade ljunghedssamhällen finns över hela Australien i fuktiga och subfuktiga områden, och i södra Afrika, Kaliforniens chaparral, Nya Kaledonien, centrala Chile och längs Medelhavets stränder.
F: Hur sköts hedmarker i Australien?
S: Hedmarker i Australien underhålls genom brandregimer med bränning.
F: Finns det ljunghedar på alla kontinenter utom Antarktis?
S: Ja, hedar finns på spridda platser över alla kontinenter utom Antarktis.
F: Vilket är förhållandet mellan hedmark och högmarkshedar i Storbritannien?
S: Moorland är i allmänhet besläktat med högmarkshedar i Storbritannien, särskilt med ett svalare och fuktigare klimat.
Sök