Sillmåsen (Larus argentatus) – fakta, utbredning och livsmiljö
Sillmåsen (Larus argentatus) – fakta, utbredning och livsmiljö: lär dig om utseende, kust- och stadsnischer, flyttmönster och var du kan se Europas vanligaste mås.
Sillmåsen (Larus argentatus eller europeisk sillmås) är en stor mås (upp till 66 cm lång). Den är den vanligaste och mest kända av alla måsar längs Västeuropas kuster. Den häckar i norra Europa, Västeuropa, Skandinavien och de baltiska staterna.
Vissa fiskmåsar, särskilt de som bor i kallare områden, flyttar längre söderut på vintern, men många är permanent bosatta, t.ex. på de brittiska öarna, Island eller vid Nordsjöns stränder. Europeiska fiskmåsar förekommer också rikligt runt soptippar i inlandet, och vissa har till och med anpassat sig till livet i städer i inlandet.
Utseende
Vuxna sillmöser har vit huvud och kropp, grå rygg och övervingar, samt svarta vingespetsar med vita fläckar. Näbben är gul med en karakteristisk röd prick på underkäken hos fullvuxna fåglar. Ögonen är ofta ljusa med en tydlig ring runt.
Ungfåglar är mörkt fläckiga och mattare i färgen; de genomgår flera ruggningar innan de får adult dräkt. Det tar vanligtvis omkring fyra år innan full adult fjäderdräkt uppnås.
Storlek: längd upp till cirka 55–66 cm, vingspann ungefär 125–155 cm och vikt vanligen 600–1 300 g (varierar med underart och årstid).
Liknande arter
- Svartbak (Larus marinus) är större och kraftigare med mörkare rygg.
- Skrattmås (Chroicocephalus ridibundus) är mindre och har under häckningssäsongen mörkt huvud.
- Mindrefärgad gråtrut/varianter (olika underarter inom Larus-gruppen) kan kräva närmare granskning av storlek, näbbens form och vingtecken för artbestämning.
Livsmiljö och häckning
Sillmåsen häckar i kolonier på klippor, öar, sandstränder, men även på tak och andra urbana ytor. Boet är en grund grop på marken fodrad med gräs och tång. En kull innehåller vanligen 2–4 ägg. Båda föräldrarna hjälps åt med ruvning, som varar cirka 26–28 dagar. Ungarna lämnar boet efter några veckor men är beroende av stöd från föräldrarna tills de kan flyga och klara sig själva.
Föda och beteende
Sillmåsen är allätare och opportunistisk: fisk, kräftdjur, blötdjur, insekter, ägg och fågelungar, liksom avfall och livsmedelsrester från människor. Den kan fånga levande byten, plocka från ytan, dyka grunt eller söka föda vid soptippar och kajer. De är sociala fåglar, ofta varna och högljudda, och kan ibland uppvisa kleptoparasitiskt beteende (stjäla mat från andra fåglar).
Utbredning och flyttning
Sillmåsen förekommer över stora delar av Västeuropa och Nordatlanten. Populationer i kallare områden flyttar söderut under vintern, medan kustlevande populationer i mildare områden ofta är stannfåglar året runt. Den urbaniserade livsstilen har gjort att arter återfinns långt in i inlandet kring soptippar, hamnar och tätorter.
Livslängd och population
Sillmåsen är långlivad jämfört med många småfåglar; individer kan bli 20–30 år gamla i naturen. Populationstrender varierar mellan regioner: i vissa områden har arten ökat i antal tack vare människans tillgång på föda, medan lokala nedgångar kan orsakas av störning, miljögifter eller habitatförlust.
Hot, konflikter och skydd
Hot mot sillmåsen inkluderar oljespill, plast- och kemikalieförorening, störning av häckningsplatser och jakt eller begränsningar där den upplevs som skadegörare. I många länder omfattas sillmåsen av natur- och fågelskyddslagstiftning; samtidigt hanteras konflikter lokalt genom olika förvaltningsåtgärder (t.ex. borttagning av bon på byggnader, fångst och flyttning i undantagsfall).
Samexistens med människor
- Undvik att mata måsar—det uppmuntrar närvaro och aggressivt beteende.
- Säkra sopor och återvinningskärl så att måsar inte får åtkomst till skräp.
- Vid häckning nära byggnader kan professionella hjälpinsatser krävas för att minimera skador och störning, men åtgärder bör följa lokala skyddsregler.
Snabbfakta
- Art: Larus argentatus
- Storlek: upp till 55–66 cm
- Vingspann: ca 125–155 cm
- Ruvningstid: cirka 26–28 dagar
- Ägg i kull: vanligen 2–4
- Fullvuxen dräkt efter cirka 4 år
Sammanfattningsvis är sillmåsen en anpassningsbar och allätande kustfågel som utnyttjar både naturliga födokällor och resurser från människans miljö. Den spelar en viktig roll i kustekosystem men orsakar ibland konflikter i urbana miljöer, vilket kräver balanserad förvaltning och respekt för gällande skyddsregler.
Taxonomi
Taxonomin för gruppen sillmås/småtring är mycket komplicerad, och olika auktoriteter erkänner mellan två och åtta arter.
Denna grupp har en ringfördelning runt det norra halvklotet. Skillnaderna mellan intilliggande former i denna ring är ganska små, men när kretsen är fullbordad är slutmedlemmarna, sillmås och småskrake, tydligt olika arter.
Frågor och svar
F: Vad är silltruten?
S: Silltruten är en stor mås som är vanligast och mest välkänd längs kusterna i Västeuropa.
F: Hur lång kan silltruten bli?
S: Silltruten kan bli upp till 26 tum eller 66 cm lång.
F: Var häckar silltruten?
S: Silltruten häckar i Nordeuropa, Västeuropa, Skandinavien och de baltiska staterna.
F: Flyttar alla silltrutar på vintern?
S: Nej, inte alla silltrutar flyttar på vintern. Vissa som bor på kallare platser flyttar längre söderut på vintern, medan andra bor permanent på platser som Brittiska öarna, Island eller Nordsjöns kuster.
F: Var hittar man silltrutar förutom på stränder?
S: Det finns gott om silltrutar runt soptippar i inlandet och de har även anpassat sig till livet i städer i inlandet.
F: Är silltruten vanligt förekommande i Västeuropa?
S: Ja, silltruten är den vanligaste och mest välkända av alla måsar längs Västeuropas kuster.
F: Vad är det vetenskapliga namnet på silltruten?
S: Det vetenskapliga namnet för silltruten är Larus argentatus eller europeisk silltrut.
Sök