Den mindre svartryggade måsen (Larus fuscus) är en stor mås som häckar vid Europas Atlantkust. Den är en flyttfågel som övervintrar från de brittiska öarna söderut till Västafrika. Den är också en regelbunden vinterbesökare på Nordamerikas östkust, troligen från den häckande populationen på Island.

Utbredning och habitat

Arten häckar i kolonier vid kuster, på holmar och längs större sjöar. Den förekommer både i rena kustkolonier och i blandade kolonier tillsammans med andra måsarter. I flera städer har arten anpassat sig och häckar i stadsområden, hamnar och på platta tak tillsammans med exempelvis fiskmås.

Utseende och ålderstecken

Den fullvuxna fågeln i häckningsdräkt har mörk, nästan svart eller mörkgrå rygg och vingar, vit huvud- och buksida samt en gul näbb med en röd fläck på underkäken. Benen är vanligtvis gula (till skillnad från vissa andra måsarter som har rosaaktiga ben). Storleken ligger ungefär mellan 51 och 64 cm, med ett vingspann på omkring 125–150 cm, så den är något mindre och smalare än stora måsarter.

Ungfåglar är brunfläckiga och kan se mycket olika ut under de första åren. Ungar får successivt vuxen fjäderdräkt och når full vuxen dräkt efter 3–4 år.

Häckning och reproduktion

Arten häckar koloniskt. Boet byggs ofta på marken eller på en klippavsats och kläs med vegetation och fjädrar. Den lägger normalt två till tre ägg, oftast tre. Inkubationstiden ligger runt fyra veckor och ungarna lämnar boet efter några veckor men är beroende av föräldrarna tills de kan flyga och klara sig själva.

När ungarna vill ha föda hakar de ofta på näbben och pickar på den röda fläcken på adultens näbb. Då kräkas upp föda till ungarna — ett nedärvt beteende som fungerar som en utlösande signal, ofta beskrivet som ett fast handlingsmönster eller releaser.

Föda och beteende

Mindre svartryggad mås är opportunistisk i sitt födoval: fisk, kräftdjur, insekter, maskar, ägg och ungar från andra fåglar, samt avfall och rester från människans aktiviteter. Den kan ofta ses leta föda vid stränder, våtmarker, soptippar och i jordbrukslandskap.

Under häckningssäsongen är fåglarna territoriella kring boet och visar vokala och visuella hotbeteenden mot inskränkare.

Röst

Rösten är typisk för måsar — klagande, skrikliknande läten — men ofta något högre och mer nasal än hos till exempel fiskmås. Ljuden används för att varna, försvara revir och kommunicera mellan föräldrar och ungar.

Taxonomi och släktskap

Gruppen kring sillmås/små svartryggar har länge varit taxonomiskt komplicerad. Olika auktoriteter delar upp eller slår ihop formerna på olika sätt; vissa erkänner endast ett fåtal arter medan andra delar upp i flera. Det finns en ringformad utbredning runt norra halvklotet där intilliggande former ofta är mycket lika, men där ändmedlemmarna i ringens slut skiljer sig tydligt åt. Vanliga underarter som nämns i litteraturen är bland annat fuscus, graellsii, intermedius och heuglini, men tolkningarna varierar mellan länder och forskargrupper.

Liknande arter

I Europa kan arten ibland förväxlas med den stora svartryggade måsen (Larus marinus), men den mindre svartryggade är generellt mindre, har smalare kroppsbyggnad, gula istället för rosaaktiga ben och ofta mindre vita "speglar" vid vingspetsarna. Färgtonen på ryggen varierar mellan underarterna och kan ge sken av närmare släktskap med andra svartryggade måsformer.

Skydd och status

Arten bedöms globalt som relativt vanlig och är klassad som livskraftig (Least Concern) av IUCN. I vissa områden har populationen ökat tack vare anpassning till städernas resurser, medan lokala bestånd kan påverkas av störning på häckningsplatser, förändringar i fisket och habitatförlust.

Snabbidentifiering – tips

  • Mörk rygg och vingar (mörkgrå till nästan svarta) hos adulta fåglar.
  • Gul näbb med röd fläck på underkäken.
  • Gula ben (en viktig skillnad mot många andra stora måsar med rosa ben).
  • Små, vita "speglar" vid vingspetsarna — ofta mindre än hos närbesläktade arter.
  • Ungfåglar: brunfläckiga, byter dräkt under 3–4 år.

Den mindre svartryggade måsen är en anpassningsbar och iakttagbar fågel i många kust- och stadsmiljöer. För den som vill lära sig mer är det värdefullt att studera fågelns beteende vid kolonier, jämföra ben- och näbbfärg samt observera vingteckning i flykten.