Leguanen — fakta, arter och utbredning i Central- och Sydamerika
Upptäck leguanen: fakta, arter och utbredning i Central- och Sydamerika — skillnader mellan grön och antilleanisk leguan, habitat, beteende och bevarande.
Leguanen är en ödleart som lever i tropiska områden i Central- och Sydamerika och Karibien. Det finns endast två arter av leguaner: den gröna leguanen och den mindre antilleaniska leguanen.
Vad menas med "leguan"?
Begreppet "leguan" används i vardagligt språk ofta för djur i släktet Iguana, där de två huvudarterna är Iguana iguana (den gröna leguanen) och Iguana delicatissima (den antilleaniska leguanen). Samtidigt finns det många närbesläktade arter i familjen Iguanidae som också ibland kallas iguanor eller leguaner, till exempel flera typer av berg- och bergsökningsiguanor i andra släkten. I artikeln nedan avses främst de välkända tropiska leguanerna som lever i Centralamerika, Sydamerika och Karibien.
Utseende och storlek
Leguaner är relativt stora ödlor med robust kropp, lång svans och kraftiga klor som hjälper dem att klättra i träd. Den gröna leguanen kan bli upp till 1,5–2 meter lång inklusive svans, där kroppen ofta når 40–60 cm. Färgerna varierar: unga djur är ofta mer fläckiga och kan ha tydliga ränder, medan vuxna gröna leguaner vanligtvis är gröna till olivfärgade, ibland med inslag av brunt eller orange. Den antilleaniska leguanen är generellt något mindre och kan ha andra nyanser i huden.
Habitat och utbredning
Leguaner lever främst i tropiska skogar och intill vattendrag. De är utpräglat trädlevande (arboreala) men ses ofta nära marken när de söker föda eller lägger ägg. Den gröna leguanen har en vid utbredning — från södra Mexiko genom Centralamerika och stora delar av norra Sydamerika. Den förekommer även på många karibiska öar, både naturligt och som invasiv art där den införts. Den antilleaniska leguanen finns främst i delar av Små Antillerna och har ett mer begränsat utbredningsområde.
Föda och beteende
Leguaner är huvudsakligen växtätare: de äter blad, frukt, blommor och ibland unga skott. Ungar kan vara mer allätande och tar då även insekter och smådjur, vilket hjälper dem att växa snabbt. Leguaner är dagaktiva (diurna), värmeälskande och spenderar mycket tid på att sola sig för att reglera kroppstemperaturen. De är också duktiga simmare och kan fly undan fara genom att hoppa i vatten.
Fortplantning
Honorna gräver ofta bo-gropar i sandiga eller lösa jordstränder där de lägger en kull ägg (antalet varierar med art och storlek). Inkubationstiden kan variera men ligger ofta runt ett par månader beroende på temperatur. Ungarna är självständiga från kläckning men utsatta för många rovdjur, varför överlevnadsgraden ofta är låg utan äldre individer eller skyddade områden.
Hot och bevarandestatus
Många leguanpopulationer påverkas negativt av människans aktiviteter. Vanliga hot är:
- Habitatförlust genom avskogning och areella förändringar.
- Jakt och insamling för kött och för den internationella sällskapsdjursmarknaden.
- Introduktion av invasiva arter (t.ex. andra iguanor eller rovdjur) som kan konkurrera med eller roffa på inhemska populationer.
- Hybridisering mellan olika leguanarter, särskilt på öar, vilket kan hota genetisk renhet hos sällsynta arter.
Vissa arter och lokala populationer är därför hotade och omfattas av bevarandeinsatser. Den antilleaniska leguanen är ett exempel på en art som står inför särskilda hot på grund av sitt begränsade utbredningsområde och konkurrens/hybridisering med invasiva gröna leguaner.
Betydelse för ekosystemet
Leguaner spelar en viktig roll som växtätare och spridare av frön. Genom att äta frukt och senare sprida fröna bidrar de till skogsförnyelse och fröspridning över landskapet. De utgör också en födokälla för rovdjur, vilket gör dem till en del av det lokala ekosystemets näringskedja.
Leguaner som sällskapsdjur
Den gröna leguanen är populär i sällskapsdjursbranschen men kräver specialanpassad skötsel: stort utrymme, värmelampor, UVB-belysning, varierad växtbaserad föda och rätt temperatur- och fuktighetsnivåer. Många djur mår dåligt i dåliga miljöer, och olaglig handel samt bristfällig skötsel kan förvärra viltpopulationernas problem. Innan man skaffar en leguan bör man därför noga undersöka artens behov och lagstiftning kring hållande.
Sammanfattning
Leguaner i Central- och Sydamerika är fascinerande, stora trädlevande ödlor som framför allt är växtätare. Begreppet täcker främst arterna i släktet Iguana, där den gröna leguanen och den antilleaniska leguanen är de mest kända. De är viktiga för sina ekosystem men hotas av mänsklig påverkan på flera håll, vilket gör bevarandeinsatser och ansvarsfullt djurhållande nödvändigt.
Utseende
De två ödlearterna har båda en dagglapp, en rad med taggar som löper ner längs ryggen till svansen, och ett tredje öga på huvudet. Detta öga är känt som parietalögat och ser ut som en blek fjällskala på toppen av deras huvud. Bakom deras nacke finns små fjäll som ser ut som piggar och kallas tuberkulatfjäll. De har också en stor rund fjäll på kinden som kallas subtympanisk sköld.
Sinnen
Leguaner har en utmärkt syn och kan se långa avstånd, former, skuggor, färger och rörelser. En leguan använder sina ögon för att navigera genom träd och skogar samt för att hitta föda. De använder också sina ögon för att kommunicera med medlemmar av samma art. En leguanes öra kallas tympanon. Det är leguanens trumhinnan och finns precis ovanför den subtympaniska skölden och bakom ögat. Detta är en mycket tunn och känslig del av leguanen och är mycket viktig för hörseln.
Sök