Abscess (varböld) – symtom, orsaker och behandling
Abscess (varböld) – läs om symtom, orsaker, diagnostik och effektiv behandling. När och hur dränera, antibiotika, MRSA-risk och när söka vård.
En abscess (latin: abscessus) är en ansamling av pus som har bildats i kroppens vävnad. En abscess uppstår när kroppens immunförsvar avgränsar en infektion och bildar en varfylld hålighet. Tecken och symtom på abscesser är bland annat rodnad, intensiv smärta, lokal värmeökning och svullnad. Svullnaden känns ofta spänd och kan vara öm vid beröring; när man trycker på den kan det kännas som att den är fylld med vätska. Området med rodnad är ofta större än den synliga svullnaden. En karbunkel är en större abscess som engagerar flera hårsäckar och ger flera öppningar i huden.
Symtom och tecken
- Lokala symtom: rodnad, värme, svullnad, pulserande smärta, ömhet.
- Systemiska symtom vid större eller spridd infektion: feber, frossa, allmän sjukdomskänsla.
- Vid abscess i speciella områden (t.ex. anus, bröst, mun, organ) kan symtomen vara mer specifika, till exempel smärta vid tarmrörelse, svårighet att amma eller tandvärk.
Orsaker och riskfaktorer
En abscess orsakas vanligtvis av en bakterieinfektion. Ofta kan flera olika typer av bakterier delta i samma infektion. I många regioner, inklusive delar av USA, är MRSA (meticillinresistent Staphylococcus aureus) en vanlig orsak till hudabscesser. I sällsynta fall kan även parasiter orsaka abscesser — detta förekommer oftare i utvecklingsländerna.
Vanliga riskfaktorer:
- Diabetes eller annan nedsatt immunförsvar
- Intravenöst missbruk (IV-droger)
- Dålig hudhygien eller skada/ främmande kropp i huden
- Hudsjukdomar (t.ex. eksem) eller tidigare sår
- Närvaro av implantat eller proteser i kroppen
Diagnos
Diagnosen av en hudabscess ställs vanligen utifrån det kliniska utseendet. Vid tveksamma fall kan följande undersökningar användas:
- Ultraljud: kan visa vätskefylld hålighet och skilja abscess från cellulit.
- Prov på var (odling och mikrobiologisk analys): rekommenderas vid svåra, återkommande eller systemiska infektioner för att vägleda antibiotikaval.
- Bilddiagnostik (t.ex. datortomografi eller MRI): viktig vid abscesser på svåråtkomliga ställen eller vid misstanke om djupare infektion, särskilt kring anus eller i buken.
- Blodprover: CRP och LPK kan användas för att bedöma inflammationens svårighetsgrad.
Behandling
Behandling av abscesser i hud och mjukdelar bygger i första hand på mekanisk tömning av var. För de flesta ytliga abscesser är standardbehandlingen att skära upp och dränera (incision och drainage). Antibiotika behövs vanligtvis inte för annars friska personer med en enkel hudabscess, men ordineras i vissa situationer (se nedan).
Viktiga behandlingsprinciper:
- Incision och drainage: utförs under lokalbedövning. Tillräcklig öppning och dränage är avgörande för läkning.
- Nålaspiration kan fungera vid mycket små abscesser men räcker ibland inte för fullständig tömning.
- Sårhantering: nyare studier visar att det kan vara fördelaktigt att stänga såret efter dränering i stället för att packa det med gasbinda — primär slutning kan påskynda läkning och verkar inte öka risken för återfall vid utvalda fall. Valet mellan primär slutning och packning avgörs av sårets storlek, plats och kirurgens bedömning.
- Antibiotika: övervägs vid:
- systemiska tecken (feber, påverkat allmäntillstånd),
- om abscessen är stor eller multipel,
- vid cellulit som breder ut sig runt abscessen,
- hos personer med nedsatt immunförsvar, diabetes eller kroniska sjukdomar,
- vid risk för djupare eller komplicerad infektion (t.ex. perianal abscess).
- Smerlindring och stödåtgärder: paracetamol eller NSAID mot smärta, varm kompress kan hjälpa lokalt innan dränering.
- Tetanusprofylax ges vid behov vid hudensskada.
- Vid abscesser i speciella organ (t.ex. lever, lunga, hjärna) krävs ofta sjukhusvård, dränering under bildvägledning eller kirurgi samt ofta intravenös antibiotika.
Komplikationer
- Spridning av infektionen till intilliggande vävnad (cellulit) eller i värsta fall sepsis.
- Kronisk eller återkommande abscess, särskilt vid ofullständig dränering eller bakomliggande predisponerande tillstånd.
- Bildning av fistlar vid abscesser i t.ex. perianalt område.
- Vid djupa abscesser risk för organskada eller långvarig funktionsnedsättning beroende på lokalisation.
Förebyggande och egenvård
- God personlig hygien och sårvård: rengör småsår och håll dem täckta tills de läker.
- Undvik att klämma eller peta på varfyllda blåsor – det kan sprida infektionen.
- Hantera riskfaktorer: bra blodsockerkontroll vid diabetes, undvik att dela nålar eller hygienartiklar.
- Sök vård tidigt om ett sår blir mer rött, svullet, eller ömt; tidig dränering kan förhindra större ingrepp.
Utbredning och samhällsperspektiv
Hudabscesser är vanliga och har ökat i frekvens i vissa områden. Bland personer som injicerar läkemedel intravenöst är förekomsten hög — upp till cirka 65 % kan drabbas av abscesser. År 2005 sökte omkring 3,2 miljoner människor i USA akutmottagning för abscesser. I Australien rapporterades ungefär 13 000 sjukhusinnläggningar för abscesser år 2008. Dessa siffror visar att abscesser utgör en betydande belastning för vården.
När ska du söka vård?
- Snabbt växande rodnad eller svullnad, kraftig smärta eller feber.
- Om abscessen sitter nära ögat, näsan, anus, i munnen eller i områden där djupare infektion kan vara farlig.
- Om du har nedsatt immunförsvar, diabetes eller annat som försvårar läkning.
- Om du får tecken på spridning (fler röda strimmor, svullna lymfkörtlar, påverkat allmäntillstånd).
Sammanfattningsvis är lokal dränering huvudbehandlingen för de flesta hudabscesser, medan antibiotika används selektivt vid tecken på systemisk infektion eller hos patienter med förhöjd risk. Tidig bedömning och adekvat behandling minskar risken för komplikationer och återfall.
Tecken och symtom
Abscesser kan bildas i alla typer av fast vävnad. De finns vanligen på hudytan (t.ex. bölder eller djupa hudabscesser), i lungorna, hjärnan, tänderna, njurarna och tonsillerna. Tillståndet kan bli mer komplicerat om pus och infektionen sprider sig till andra delar av kroppen. Detta kan leda till kallbrand, där områden av kroppsvävnad dör.
De viktigaste symptomen och tecknen på en hudabscess är rodnad, värme, svullnad, smärta och funktionsnedsättning. Det kan också förekomma hög temperatur (feber) och frossa.
Inre abscesser är svårare att hitta. Abscessen kan vara smärtsam, personen har hög feber och mår allmänt dåligt. Inre abscesser läker vanligtvis inte utan medicinsk behandling. I vissa fall kan en abscess till och med leda till döden, till exempel om en abscess i halsen sätter tryck på luftstrupen.
Om abscessen ligger på ytan kan den vara "fluktuerande", det vill säga att det känns som om den är full av vätska när man rör vid den. Detta är en vågliknande rörelse som orsakas av att vätskan rör sig inuti abscessen.
En böld
Orsaker
Abscesser orsakas av bakterieinfektioner, parasiter eller främmande ämnen. Bakterieinfektion är den vanligaste orsaken. Ofta är många olika typer av bakterier inblandade i en enda infektion. I USA och många andra områden i världen är den vanligaste förekommande bakterien MRSA. Bland subdurala abscesser i ryggraden är meticillinkänslig Staphylococcus aureus den vanligaste organismen.
I sällsynta fall kan parasiter orsaka abscesser, vilket är vanligare i utvecklingsländerna. Bland de parasiter som är kända för att orsaka detta finns dracunculiasis och myiasis.
Frågor och svar
F: Vad är en abscess?
A: En abscess är en samling av pus som har byggts upp i kroppens vävnad.
F: Vilka är några tecken och symtom på en abscess?
S: Tecken och symtom på en abscess är bland annat rodnad, smärta, värme och svullnad. Området med rodnad är ofta större än området med svullnad.
F: Vad orsakar en abscess?
S: En abscess orsakas vanligtvis av en bakterieinfektion. I sällsynta fall kan parasiter orsaka abscesser och detta är vanligare i utvecklingsländerna.
F: Hur diagnostiseras en hudabscess?
S: Diagnosen av en hudabscess ställs vanligtvis utifrån hur den ser ut och kan bevisas genom att man skär upp den. Ultraljudsbilder kan också användas om diagnosen är oklar. I fall runt anus kan datortomografi (CT) vara viktigt för att leta efter djupare infektion.
F: Hur behandlar man en hud- eller mjukdelsabscsss?
S: Behandlingen av de flesta hud- eller mjukdelsabskcesser innebär att man skär upp den och dränerar ut vätskan. Antibiotika behövs vanligtvis inte för friska människor, men nya studier har visat att det kan påskynda läkningen utan att öka risken för återkomst om man stänger såret efter dränering i stället för att packa det med gasbinda. Ibland räcker det inte med att bara suga ut pus med en nål.
F: Hur vanligt är det med hudabscesser?
S: Hudabscesser är mycket vanliga och har blivit ännu vanligare under de senaste åren - så många som 65 procent av de personer som tar intravenösa läkemedel får dem - 3,2 miljoner människor gick till akutmottagningen 2005 bara i USA, medan Australien hade 13 000 sjukhusinläggningar på grund av denna sjukdom bara under 2008.
Sök