MRSA – meticillinresistent Staphylococcus aureus: orsaker, symtom och behandling
Lär dig om MRSA — meticillinresistent Staphylococcus aureus: orsaker, vanliga symtom, risker och effektiva behandlingar för att upptäcka, behandla och förebygga spridning.
MRSA är en stam av meticillinresistent Staphylococcus aureus. Detta är en bakterie som orsakar infektioner i olika delar av kroppen. Den är svårare att behandla än andra stammar av Staphylococcus aureus - eller "stafylokocker" - eftersom den är resistent mot vissa vanligt förekommande antibiotika. Faktum är att den nu är resistent mot alla former av penicillin och cefalosporin.
Vad orsakar MRSA och hur sprids den?
MRSA uppstår när vanliga stafylokockbakterier utvecklar genförändringar som gör dem motståndskraftiga mot vissa antibiotika. Smittspridningen sker främst genom:
- direkt kroppskontakt med en smittad person eller bärarskap på huden eller i näsan,
- kontakt med förorenade ytor eller föremål (till exempel sängkläder, kläder eller medicinsk utrustning),
- genom sår, skador eller operationssår där bakterier kan ta sig in i kroppen.
MRSA förekommer både i vårdmiljöer (sjukhusassocierad MRSA, HA-MRSA) och i samhället (community-acquired MRSA, CA-MRSA). Vårdmiljöer med mycket antibiotikaanvändning och nära patientkontakt är särskilt utsatta.
Symtom
Symtomen på MRSA beror på var infektionen sitter. Oftast orsakar den milda infektioner på huden, som:
- röda, smärtsamma knölar eller finnar,
- bölder som kan fyllas med pus,
- rodnad och värme runt ett sår.
MRSA kan också orsaka allvarligare infektioner i operationssår, blodet (sepsis), lungorna (pneumoni) eller urinvägarna. Dessa tillstånd kan ge feber, allmän sjukdomskänsla, snabb andning eller svår smärta och kräver snar vård.
Diagnos
För att bekräfta MRSA tas prov från infektionen (till exempel en sårsekretprov, nässvabb eller blodprov). Prov odlas i labb och bakterien testas mot olika antibiotika för att se vilka som fungerar (antibiotikaresistensbestämning). I vissa situationer används även snabba PCR-tester för att upptäcka MRSA-gener.
Behandling
- Vid ytliga hudabscesser är dränering ofta det viktigaste — ibland räcker det utan antibiotika.
- För djupa eller systemiska infektioner väljs antibiotika utifrån odlingssvar och resistensmönster. Vanliga alternativ vid MRSA inkluderar läkemedel som inte tillhör penicillin- eller cefalosporingruppen. Val av antibiotikum och längd på behandlingen bestäms av läkare.
- I vissa fall kan bärarskap i näsan behandlas med lokal antibiotikasalva (dekolonisering) och/eller antiseptisk kroppstvätt (t.ex. klorhexidin) för att minska risken för återkommande infektioner och spridning.
Viktigt: följ alltid läkares instruktioner och fullfölj en ordinerad antibiotikakur. Felaktig eller ofullständig användning av antibiotika bidrar till ökad resistens.
Förebyggande
- God handhygien — noggrann handtvätt med tvål och vatten eller handsprit — är det mest effektiva sättet att minska spridning.
- Håll sår rena och täckta tills de är läkta.
- Dela inte personliga föremål som handdukar, rakapparater eller sängkläder.
- I vårdmiljöer används ofta kontaktisolering, skyddsutrustning (handskar, förkläden) och rutiner för rengöring och sterilisering för att förhindra spridning.
- Begränsad och korrekt användning av antibiotika minskar risken för att resistenta stammar utvecklas.
Vem löper större risk?
- Personer som nyligen varit inneliggande på sjukhus eller vårdhem,
- människor med kroniska sår eller invasiva enheter som katetrar,
- personer som får dialys,
- de som tidigare behandlats med många antibiotika,
- hälsovårdspersonal i kontakt med infektionskällor.
När ska du söka vård?
Sök vård snarast om du har tecken på en allvarlig infektion: hög feber, svår smärta, snabb försämring, ökad rodnad, varbildning som sprider sig, eller symtom som tyder på blodförgiftning eller lunginflammation. Kontakta också vården om ett sår inte blir bättre eller om du tillhör en riskgrupp.
Prognos och folkhälsoaspekter
Många MRSA-infektioner i huden är milda och kan behandlas framgångsrikt, särskilt om de upptäcks tidigt. Djupa eller systemiska infektioner kan vara allvarliga och kräva sjukhusvård. Spridningen av MRSA är en global folkhälsoutmaning — därför är förebyggande åtgärder, korrekt antibiotikaanvändning och snabb diagnostik viktiga för att begränsa problemet.
Om du har frågor om MRSA eller misstänker att du kan vara smittad, prata med din vårdgivare för råd anpassat till din situation.
Skanningelektronmikroskopisk bild av en mänsklig neutrofil som äter MRSA (konstgjorda färger).
Skanningselektronmikroskopisk bild av meticillinresistent Staphylococcus aureus och en död mänsklig neutrofil.
Orsaker
Stafylokocker är vanliga bakterier som kan leva på våra kroppar. Många friska människor bär på stafylokocker utan att smittas av dem. Faktum är att 25-30 procent av oss har stafylokocker i näsan.
Stafylokocker kan dock bli ett problem om de lyckas ta sig in i kroppen, ofta genom ett sår. Där kan den orsaka en infektion. Staph är en av de vanligaste orsakerna till hudinfektioner. Vanligtvis är dessa lindriga och kräver ingen särskild behandling. Mindre ofta kan staph orsaka allvarliga problem som infekterade sår eller lunginflammation.
Stafylokocker kan vanligtvis behandlas med antibiotika. Men under årtiondena har vissa stafylokockstammar, som MRSA, blivit resistenta mot antibiotika som tidigare dödade dem. MRSA upptäcktes första gången 1961. Den är nu resistent mot meticillin, amoxicillin, penicillin, oxacillin och många andra antibiotika.
Vissa antibiotika fungerar fortfarande, men MRSA anpassar sig ständigt. Forskare som utvecklar nya antibiotika har svårt att hänga med.
Frågor och svar
F: Vad är MRSA?
S: MRSA står för Methicillin-resistant Staphylococcus aureus, vilket är en bakterie som orsakar infektioner i olika delar av kroppen.
F: Varför är MRSA svårare att behandla än andra stammar av Staphylococcus aureus?
S: MRSA är resistent mot vissa vanliga antibiotika, t.ex. penicillin och cefalosporin.
F: Vilka är symtomen på MRSA?
S: Symtomen på MRSA beror på var infektionen sitter. Den kan orsaka finnar, bölder eller var på huden, eller allvarligare infektioner i operationssår, blodomloppet, lungorna eller urinvägarna.
F: Är alla MRSA-infektioner allvarliga?
S: De flesta MRSA-infektioner är lindriga och inte allvarliga, men vissa kan vara livshotande.
F: Varför kallas MRSA ibland för en "superbakterie"?
S: MRSA kallas ibland för en "superbakterie" eftersom den är svår att behandla på grund av sin resistens mot vanliga antibiotika.
F: Är folkhälsoexperter oroade över spridningen av MRSA?
S: Ja, många folkhälsoexperter är oroade över spridningen av tuffa stammar av MRSA.
F: Vad betyder det att MRSA är resistent mot penicillin och cefalosporin?
S: Detta gör MRSA svårare att behandla än andra stammar av Staphylococcus aureus, eftersom dessa antibiotika vanligen används för att behandla bakterieinfektioner.
Sök