MRSA är en stam av meticillinresistent Staphylococcus aureus. Detta är en bakterie som orsakar infektioner i olika delar av kroppen. Den är svårare att behandla än andra stammar av Staphylococcus aureus - eller "stafylokocker" - eftersom den är resistent mot vissa vanligt förekommande antibiotika. Faktum är att den nu är resistent mot alla former av penicillin och cefalosporin.

Vad orsakar MRSA och hur sprids den?

MRSA uppstår när vanliga stafylokockbakterier utvecklar genförändringar som gör dem motståndskraftiga mot vissa antibiotika. Smittspridningen sker främst genom:

  • direkt kroppskontakt med en smittad person eller bärarskap på huden eller i näsan,
  • kontakt med förorenade ytor eller föremål (till exempel sängkläder, kläder eller medicinsk utrustning),
  • genom sår, skador eller operationssår där bakterier kan ta sig in i kroppen.

MRSA förekommer både i vårdmiljöer (sjukhusassocierad MRSA, HA-MRSA) och i samhället (community-acquired MRSA, CA-MRSA). Vårdmiljöer med mycket antibiotikaanvändning och nära patientkontakt är särskilt utsatta.

Symtom

Symtomen på MRSA beror på var infektionen sitter. Oftast orsakar den milda infektioner på huden, som:

  • röda, smärtsamma knölar eller finnar,
  • bölder som kan fyllas med pus,
  • rodnad och värme runt ett sår.

MRSA kan också orsaka allvarligare infektioner i operationssår, blodet (sepsis), lungorna (pneumoni) eller urinvägarna. Dessa tillstånd kan ge feber, allmän sjukdomskänsla, snabb andning eller svår smärta och kräver snar vård.

Diagnos

För att bekräfta MRSA tas prov från infektionen (till exempel en sårsekretprov, nässvabb eller blodprov). Prov odlas i labb och bakterien testas mot olika antibiotika för att se vilka som fungerar (antibiotikaresistensbestämning). I vissa situationer används även snabba PCR-tester för att upptäcka MRSA-gener.

Behandling

  • Vid ytliga hudabscesser är dränering ofta det viktigaste — ibland räcker det utan antibiotika.
  • För djupa eller systemiska infektioner väljs antibiotika utifrån odlingssvar och resistensmönster. Vanliga alternativ vid MRSA inkluderar läkemedel som inte tillhör penicillin- eller cefalosporingruppen. Val av antibiotikum och längd på behandlingen bestäms av läkare.
  • I vissa fall kan bärarskap i näsan behandlas med lokal antibiotikasalva (dekolonisering) och/eller antiseptisk kroppstvätt (t.ex. klorhexidin) för att minska risken för återkommande infektioner och spridning.

Viktigt: följ alltid läkares instruktioner och fullfölj en ordinerad antibiotikakur. Felaktig eller ofullständig användning av antibiotika bidrar till ökad resistens.

Förebyggande

  • God handhygien — noggrann handtvätt med tvål och vatten eller handsprit — är det mest effektiva sättet att minska spridning.
  • Håll sår rena och täckta tills de är läkta.
  • Dela inte personliga föremål som handdukar, rakapparater eller sängkläder.
  • I vårdmiljöer används ofta kontaktisolering, skyddsutrustning (handskar, förkläden) och rutiner för rengöring och sterilisering för att förhindra spridning.
  • Begränsad och korrekt användning av antibiotika minskar risken för att resistenta stammar utvecklas.

Vem löper större risk?

  • Personer som nyligen varit inneliggande på sjukhus eller vårdhem,
  • människor med kroniska sår eller invasiva enheter som katetrar,
  • personer som får dialys,
  • de som tidigare behandlats med många antibiotika,
  • hälsovårdspersonal i kontakt med infektionskällor.

När ska du söka vård?

Sök vård snarast om du har tecken på en allvarlig infektion: hög feber, svår smärta, snabb försämring, ökad rodnad, varbildning som sprider sig, eller symtom som tyder på blodförgiftning eller lunginflammation. Kontakta också vården om ett sår inte blir bättre eller om du tillhör en riskgrupp.

Prognos och folkhälsoaspekter

Många MRSA-infektioner i huden är milda och kan behandlas framgångsrikt, särskilt om de upptäcks tidigt. Djupa eller systemiska infektioner kan vara allvarliga och kräva sjukhusvård. Spridningen av MRSA är en global folkhälsoutmaning — därför är förebyggande åtgärder, korrekt antibiotikaanvändning och snabb diagnostik viktiga för att begränsa problemet.

Om du har frågor om MRSA eller misstänker att du kan vara smittad, prata med din vårdgivare för råd anpassat till din situation.