John Howard Northrop (5 juli 1891–27 maj 1987) var en amerikansk biokemist som blev internationellt känd för sina studier av enzymer, proteiner och virus. Han delade Nobelpriset i kemi 1946 med James Batcheller Sumner och Wendell Meredith Stanley för arbeten som bidrog till att visa att viktiga biologiska katalysatorer kan isoleras och studeras i ren form.

Northrop utbildades i kemi och kom tidigt in på den forskning som bedrevs vid Rockefeller Institute for Medical Research i New York. Där arbetade han under större delen av sin karriär, från 1916 till pensioneringen 1961. Hans forskning hörde till den period då biokemin snabbt utvecklades från att främst beskriva livsprocesser till att också förklara dem på molekylär nivå.

Vetenskapligt arbete

Northrops viktigaste insats var hans arbete med att rena och kristallisera enzymer. Det var betydelsefullt eftersom det stärkte uppfattningen att enzymer inte bara är abstrakta ”ferment”, utan konkreta kemiska ämnen, nära förbundna med proteiner. Han studerade bland annat pepsin och trypsin samt bidrog till metoder som gjorde det möjligt att undersöka biologiska molekyler mer systematiskt.

Hans forskning låg också nära den växande kunskapen om virus och bakteriofager. Tillsammans med samtida forskare bidrog han till att forma synen på virus som mycket enkla men ändå biologiskt verksamma partiklar. Detta var ett viktigt steg för senare molekylärbiologi och för förståelsen av hur infektioner kan spridas och förökas.

Akademiska uppdrag och utmärkelser

År 1949 utnämndes Northrop till professor i bakteriologi och senare till professor i biofysik vid University of California, Berkeley. Han valdes också in i American Academy of Arts and Sciences samma år, vilket speglar hans ställning som ledande forskare inom sitt område.

  • Område: biokemi och biofysik
  • Känd för: rening av enzymer och studier av virusproteiner
  • Huvudarbetsplats: Rockefeller Institute
  • Nobelpris: kemi 1946, tillsammans med Sumner och Stanley

Northrops gärning har fått långvarig betydelse eftersom den hjälpte forskare att se levande system som något som kan förstås genom kemi och fysik. I dag betraktas hans arbete som ett av de klassiska bidragen till modern biokemi, vid sidan av samtida insatser av forskare som biokemister inom samma snabbt växande fält. För att förstå hans Nobelpris är det också relevant att jämföra med andra framsteg inom biokemi, där renframställning av ämnen blev avgörande för hela disciplinen.

Hans namn förknippas ofta med den bredare utvecklingen av Nobelpriset i kemi under 1900-talet, när priset allt oftare belönade arbete som knöt samman kemi, medicin och biologi. Northrops karriär visar hur laboratorieforskning kunde förändra synen på livets molekyler. Den kopplas också till den akademiska miljö som växte fram vid institutioner som New York City och senare västkustens universitet, där han började som forskare och slutade som professor.

Vid sidan av detta kan hans yrkesliv beskrivas i några tydliga steg: anställningen 1916, en lång period av laboratoriearbete, pensioneringen 1961 och den fortsatta uppmärksamheten kring hans Nobelpris och medlemskap i vetenskapliga akademier. Northrop levde till 1987 och räknas fortfarande till de forskare som formade den moderna förståelsen av enzymer som kemiska föreningar.