Karl Friedrich Schinkel – preussisk arkitekt, stadsplanerare och målare

Upptäck Karl Friedrich Schinkel — preussisk arkitekt, stadsplanerare och målare bakom nyklassiska och nygotiska mästerverk, scenografi och möbeldesign som formade 1800-talets Tyskland.

Karl Friedrich Schinkel (13 mars 1781–9 oktober 1841) var en preussisk arkitekt, stadsplanerare och målare. Han designade även möbler och scenografer. Schinkel var en av Tysklands mest betydelsefulla arkitekter och ritade både nyklassiska och nygotiska byggnader.

Tidigt liv och utbildning

Schinkel föddes i Neuruppin och visade tidigt intresse för konst och arkitektur. Han studerade vid Berliner Akademie och påverkades starkt av sin samtids klassicistiska ideal samt av yngre förebilder inom tysk arkitektur. Resor i Europa, studier av antiken och samtida byggnadskonst formade hans tidiga stil och gav honom verktyg att kombinera teoretisk kunskap med praktisk formgivning.

Arkitektur: stil och viktiga verk

Schinkel arbetade främst i en nyklassicistisk stil men använde också nygotiska uttryck när det krävdes för sakens eller beställarens karaktär. Han var noggrann med proportioner, fasadornamentik och rumslig kvalitet, och hans ritningar visar tydlig vilja att förena skönhet med funktion.

Några av hans mest kända verk är:

• Neue Wache (Unter den Linden, Berlin) – ett tidigt exempel på hans klassicistiska uttryck.
• Schauspielhaus / Konzerthaus (Gendarmenmarkt, Berlin) – en monumental teaterbyggnad i klassisk stil, ofta kallad Konzerthaus idag.
• Altes Museum (Museumsinsel, Berlin) – ett av de viktigaste nyklassicistiska museibyggnadsprojekten i Tyskland.
• Bauakademie – en inflytelserik och nyskapande byggnad i tegel som visade hans förmåga att förena estetik och konstruktion.
• Friedrichswerdersche Kirche – exempel på hans arbete i nygotisk stil med stark känsla för arkitektonisk detalj.

Stadsplanering och offentliga uppdrag

Schinkel arbetade länge åt Preussen och fick ansvar för flera offentliga uppdrag och planfrågor i Berlin och övriga riket. Han utformade byggnader men bidrog också i planeringen av stadsrum, gator och torg samt placement av offentliga institutioner. Hans idéer om samspel mellan byggnad och omgivande stadsrum förenade funktionella krav med ett strävan efter monumentalt uttryck.

Måleri, scenografi och möbeldesign

Utöver arkitekturen var Schinkel en produktiv målare och tecknare. Han skapade många akvareller och perspektivritningar — ofta fantasifyllda arkitektoniska vyer — som både tjänade som förslag till uppdragsgivare och som konstnärliga verk i sig. Han ritade scenografi för teater och opera och formgav även möbler och inredning, vilket visar hans helhetssyn på arkitektur och interiör.

Arv och påverkan

Schinkels idéer och byggnader fick stort genomslag i 1800-talets Tyskland och i Europa. Han bidrog till att formulera en nationell arkitektonisk identitet under preussisk tid och påverkade senare generationer av arkitekter och stadsplanerare. Många av hans byggnader skadades under andra världskriget; vissa har restaurerats, andra har lämnat spår i arkitekturhistorien genom hans omfattande ritningsmaterial. Hans teckningar och planer bevaras i museer och arkiv och studeras fortfarande som exempel på 1800-talets arkitekturtänkande.

Sammanfattningsvis var Karl Friedrich Schinkel en mångsidig konstnär och arkitekt som förenade estetisk känslighet med praktisk planering, och som lämnat ett bestående avtryck i den europeiska arkitekturhistorien.

Biografi

Schinkel föddes i Neuruppin i Brandenburg. När han var sex år gammal dog hans far i den katastrofala branden i Neuruppin. Han blev elev till arkitekten Friedrich Gilly (1772-1800) (de två blev nära vänner) och dennes far, David Gilly, i Berlin. Han gjorde en resa till Italien 1805. Därefter började han försörja sig som målare. 1816 skapade han en stjärnspäckad kuliss för "Königin der Nacht" i Wolfgang Amadeus Mozarts opera Trollflöjten. När han såg Caspar David Friedrichs målning Vandrare över dimmahavet på konstutställningen i Berlin 1810 bestämde han sig för att han aldrig skulle nå ett sådant mästerskap i måleri och övergick till arkitekturen. Efter Napoleons nederlag arbetade Schinkel vid den preussiska byggnadskommissionen. På denna position var han inte bara ansvarig för att omforma staden Berlin till en representativ huvudstad för Preussen, utan han var också tvungen att arbeta med projekt i de utvidgade preussiska territorierna från Rhenlandet i väster till Königsberg i öster.

Mellan 1808 och 1817 renoverade och byggde Schinkel om Schloss Rosenau i Coburg i gotisk nybyggnadsstil.

Schinkels stil var mer influerad av grekisk än av kejserlig romersk arkitektur. Hans mest kända byggnader finns i och runt Berlin. Dessa inkluderar Neue Wache (1816-1818), Schauspielhaus (1819-1821) vid Gendarmenmarkt, som ersatte den tidigare teatern som förstördes i en brand 1817, och Altes Museum (gammalt museum, se foto) på Museumsön (1823-1830).

Senare lämnade Schinkel klassicismen helt och hållet och föredrog den gotiska nybyggarstilen. Schinkel dog i Berlin, Brandenburg.

Schinkel är dock också känd för sitt teoretiska arbete och sina arkitektoniska utkast. Några av hans förtjänster visas bäst i hans icke genomförda planer för omvandlingen av den atenska Akropolis till ett kungligt palats för det nya kungariket Grekland och för uppförandet av Orianda-palatset på Krim. Dessa och andra planer kan studeras i hans Sammlung architektonischer Entwürfe (1820-1837) och hans Werke der höheren Baukunst (1840-1842; 1845-1846). Han utformade också den berömda järnkorsmedaljen för Preussen och senare Tyskland.

 
Schinkel's Neues Schauspielhaus ("Ny teater") i Berlin, numera Konzerthaus Berlin  

Sök med bokstav