Trollflöjten – Mozarts opera (Die Zauberflöte): handling och fakta
Trollflöjten – Mozarts magiska opera: handling, historik, frimurarelement och intressanta fakta om premiären 1791.
Trollflöjten (tyska: Die Zauberflöte, K 620) är en opera i två akter med musik av Wolfgang Amadeus Mozart och ett tyskt libretto av Emanuel Schikaneder.
Den hade premiär i Wien den 30 september 1791 på Schikaneders teater, Freihaus-Theater auf der Wieden. Berättelsen har traditionella sagoteman och frimurarelement.
Handling (kortfattad)
Operan berättar om prinsen Tamino som räddas från en orm och får i uppdrag av drottningen av natten att befriade hennes dotter Pamina som påstås vara fången hos Sarastro. Tamino får en magisk flöjt och får sällskap av fågelfångaren Papageno, som får magiska klockor. Under resans gång visar det sig att Sarastro leder ett visst vishets- och upplysningsideal, och Tamino och Pamina genomgår prövningar för att bevisa sitt mod och sin dygd. Historien rymmer både humor (framför allt i Papagenos figur), romantik och allvarliga prövningar, och slutar i en seger för ljus och förnuft.
Handling (mer i detalj)
- Tamino möter tre damer som tjänar drottningen; de visar honom en bild av Pamina och han blir förälskad.
- Drottningen väcker Tamino till handling och anklagar Sarastro för att ha rövat bort Pamina. Tamino ger sig av för att rädda henne.
- Papageno, en enkel och komisk karaktär, följer med på uppdraget i jakt på sin egen partner; han får belöning och prövningar i lättsammare form.
- Pamina fångas av Monostatos men skyddas av Sarastro; där framträder Sarastro mer som ledare för ett upplyst broderskap än som tyrann.
- Tamino och Papageno genomgår prövningar som testar tystnad, mod och lojalitet; Tamino klarar dem tillsammans med Pamina och de förklaras förtrogna med vishetens sällskap.
- I finalen besegras nattens krafter och det ordnas ett triumfartat slut där ljus och förnuft segrar.
Roller (vanliga rösttyper)
- Tamino – tenor
- Pamina – sopran
- Papageno – baryton (ibland låg tenor)
- Papagena – sopran
- Sarastro – bas
- Drottningen av natten – koloratursopran (mycket krävande)
- Monostatos – tenor
- De tre damerna, tre pojkar/andar, präster och kör – olika stämmor
Fakta och musik
- Komposition: Katalognummer K 620 – en av Mozarts sista operor.
- Premiär: 30 september 1791 i Wien, på Freihaus-Theater auf der Wieden.
- Librettist: Emanuel Schikaneder, som också stod för teaterns scenografi och ofta spelade rollen som Papageno vid premiären.
- Språk: Ursprungligen på tyska; operan finns översatt och framförs i dag både på originalspråk (ofta med surtitlar) och i översättningar.
- Längd: Vanligtvis omkring 2–2,5 timmar beroende på uppsättning och pauser.
- Orkestrering: Skrivningen kräver en klassisk orkester med träblås, valthorn, trumpeter, pukor och stråkar samt kör; repertoaren innehåller såväl lyriska arior som stora körsatsningar.
- Musikaliska höjdpunkter: Drottningens arior (särskilt den berömda "Der Hölle Rache"), Tamino och Paminas duetter, Papagenos folkliga sånger, samt stora kör- och ceremoniavsnitt.
Tema och tolkningar
Operan blandar folksägner och magiska inslag med idéer som förknippas med upplysningen och frimureriet: vänskap, förnuft, moralisk prövning och initiationsriter. Symbolik (till exempel talet tre, prövningar i mörker och ljus) och ritualistiska inslag gör att verket ofta tolkas både som barnvänlig saga och som allegori över personlig utveckling och andlig mognad.
Mottagande och betydelse
Trollflöjten blev snabbt populär och har behållit sin plats i operarepertoaren tack vare sin blandning av lättillgängliga melodier, dramatiska kontraster och djupare filosofiska inslag. Rollen som Drottningen av natten är en av operalitteraturens mest berömda och tekniskt krävande koloraturpartier. Operan spelas fortfarande frekvent i både traditionella och nyskapande produktioner, och många regissörer framhäver antingen sagodimensionen eller de mer allvarliga, symboliska aspekterna.
Praktiska upplysningar
- Passar för: både vana operabesökare och publik som uppskattar berättande och melodisk musik; vissa scener kan dock vara dramatiska och storslagna.
- Rekommendation vid lyssning/uppsättning: uppmärksamma både texten och symboliken – operaexperiment och moderna tolkningar ger ofta nya perspektiv.
- Inspelningar och filmer: det finns många inspelningar och filmade uppsättningar från olika epoker; välj gärna en nyare tolkning om du vill höra historiskt uppförandepraxis eller en traditionell inspelning för klassisk klang.
Sammanfattningsvis är Trollflöjten en rik och mångsidig opera där Mozart förenar sagolik fantasi med djupt mänskliga och idéburna teman, vilket förklarar dess bestående popularitet.
Roller
| Roll | röst | |
| Tamino | tenor | |
| Papageno | baryton | |
| Pamina | ||
| Nattens drottning | ||
| Sarastro | bas | |
| Tre damer | 2 sopraner och en mezzosopran | |
| Monostatos | tenor | |
| Tre pojkar (eller genii) | diskant, alt och mezzosopran | |
| Templets talare | bas | |
| Två präster | tenor och bas | |
| Papagena | sopran | |
| Två bepansrade män | tenor och bas | |
| Präster, kvinnor, folk, slavar - kör | ||
Historien om operan
Första akten
Prins Tamino har gått vilse i skogen och befinner sig nu i ett land som styrs av nattens drottning. Ett enormt monster jagar honom och han är mycket rädd. Han faller omkull och svimmar. Tre damer som arbetar för nattens drottning kommer och dödar monstret. Sedan får de se den stiliga prinsen och de bråkar om vem av dem som ska stanna och ta hand om honom.
De tre damerna går iväg och Papageno kommer in. Papageno är en fågelfångare vars uppgift är att fånga fåglar åt nattens drottning. Han är en glad och enkel ung man. Tamino vaknar upp, ser honom och frågar honom vem han är. Papageno presenterar sig. Han har inte lagt märke till det döda monstret. Tamino ser att monstret är dött och frågar honom vem som dödade det. Papageno lägger plötsligt märke till det och bestämmer sig sedan för att låtsas att han själv dödade det. De tre damerna hör vad han säger och de kommer och straffar honom genom att ge honom en sten i stället för bröd och vin och genom att låsa hans mun så att han inte kan tala. Sedan ger de Tamino ett porträtt av prinsessan Pamina. Hon är dotter till nattens drottning. De berättar för honom att Pamina har blivit tillfångatagen av en ond man som heter Sarastro. I själva verket är Sarastro en god man och han tar hand om Pamina eftersom hennes mor, nattens drottning, är ond. Prinsen vet inte detta. Han är redan förälskad i prinsessan bara genom att titta på hennes bild och bestämmer sig för att gå och rädda henne.
De tre damerna ger prinsen en magisk flöjt som ska skydda honom om han hamnar i fara. De lovar Papageno att även han kommer att hitta en vacker hustru om han följer med Tamino. De tar bort hans hänglås och ger honom en uppsättning magiska klockor som kommer att hjälpa honom om han är i fara. De får veta att tre vackra pojkar kommer att visa dem vägen.
I nästa scen ser vi prinsessan Pamina som bevakas av den grymma moriskan Monostatos. Han har bundit prinsessan. Papageno anländer och båda männen är rädda för varandra. Monostatos flyr, Papageno lossar repet runt prinsessan och berättar för henne om prinsen som är på väg att rädda henne.
I nästa scen befinner sig Tamino på en helig plats. De tre pojkarna har lett honom dit. De säger till honom att han måste vara tålmodig och tyst. Han möter en präst som säger till honom att han inte får tro att Sarastro är grym. Han berättar för honom att Pamina lever. Tamino blir mycket glad när han hör detta, tar sin flöjt och spelar. Djuren från skogen kommer runt honom. Pamina och Papagena fångas av Monostatos. Han är på väg att binda dem, men Papageno spelar på sina magiska klockor och när de hör musiken kan Monostatos och alla djuren inte låta bli att dansa och de försvinner, fortfarande dansande. Sarastro kommer in. Han säger än en gång till Pamina att hon måste stanna hos honom för att lära sig att leva ett gott och dygdigt liv. Hon får inte bli ond som sin mor. Monostatos kommer in med Tamino som han har fångat. Tamino och Pamina ser varandra och omfamnar varandra. Sarastro säger att Monostatos måste få stryk. Han säger att Tamino och Pamina inte kan få varandra ännu. Först måste de gå till templet och genomgå några prövningar för att visa att de är goda.
Andra akten
Sarastro förklarar för prästerna att Tamino och Pamina måste gå igenom prövningarna för att visa att de är värda varandra. Om de kan göra detta kommer de att kunna besegra nattdrottningens onda makt.
Tamino och Papageno går igenom prövningarna tillsammans. Tamino är lugn och modig. Papageno är rädd och har svårt att hålla tyst, men han fortsätter eftersom han har blivit lovad att en flicka som heter Papagena kommer att vänta på honom.
I den första rättegången försöker de tre damerna få dem att tro att den mörka plats de befinner sig på kommer att leda dem till döden. I den andra rättegången ser de Monostatos som håller på att våldta Pamina. Nattens drottning förklarar varför hon vill ha makt. Hon säger att Tamino och Pamina kommer att bli förbannade om inte Sarastro dödas. Tamino inser att allt detta är en del av rättegången och att han inte får göra något. Papageno får mat och dryck av Papagena som är förklädd till en gammal dam. Tamino spelar på sin flöjt. Pamina dyker upp men vänder honom ryggen. Nattens drottning sjunger en mycket berömd sång i detta avsnitt. Den är berömd eftersom den når de högsta tonerna av en kvinnoröst.
Tamino och Pamina måste gå igenom den sista prövningen tillsammans. Papagena kommer in och dansar, men när Papageno lovar att vara trogen kastar hon sin förklädnad och försvinner. Pamina tror att hennes mor kommer att använda sin dolk, men i sista stund räddar pojkarna henne och för henne till Tamino. Tamino spelar flöjt när de tillsammans går genom eld och vatten. Kören sjunger i triumf.
Papageno kan inte kalla tillbaka Papagena med sin herdepipa. De tre pojkarna påminner honom om hans magiska klockor. Han spelar på dem och Papagena dyker upp. De är förenade.
I den sista scenen kommer Monostatos och nattens drottning in för att slåss, men de besegras. Det goda segrar över det onda.
Frimurarnas idéer i operan
Mozart tillhörde en grupp frimurare. Trollflöjten är full av frimurarsymboler. T.ex. är tre ett viktigt tal inom frimureriet och det finns många saker i operan som sker i tre: det finns tre långa ackord i början av ouvertyren, och de tre ackorden dyker upp igen i scenen i templet. Till och med tonarten är E-dur som har en tonart med tre flats som signatur. Det finns tre damer, tre unga pojkar och tre rättegångar. Den scenografi som användes i de tidiga produktionerna får det att se ut som om berättelsen kommer från Egypten eller någonstans i Orienten. Mozart och Schickaneder menade att detta skulle ha en frimurarisk innebörd. Prövningarna liknar ritualerna i frimurarceremonier.
Filmversioner
- Trollflöjten (1975), regisserad av Ingmar Bergman, på svenska
- Trollflöjten (2006) i regi av Kenneth Branagh, som utspelar sig under första världskriget.
Sök