Kung i Preussen
Kung i Preussen var den titel som Preussens härskare använde mellan 1702 och 1772.
De styrande, som också var prinsar och markgrevar av Brandenberg, ville bli kungar, men visste att den heliga romerska kejsaren inte skulle tillåta dem denna titel.
I utbyte mot stöd i det spanska tronföljdskriget tillät kejsar Leopold I Fredrik att kalla sig kung i Preussen. Hertigdömet Preussen låg utanför kejsardömet, och han betraktades endast som kung utanför kejsardömet.
År 1772 annekterade Fredrik II större delen av Polen och bestämde sig för att kalla sig kung av Preussen. Den heliga romerska kejsaren var inte lika stark som de hade varit, och 1806 upphörde kejsardömet att existera.
