Kirsten Gillibrand lanserade sin kandidatur till Demokraternas nominering inför presidentvalet 2020 med ett offentligt tillkännagivande i mars 2019. Hon var då känd som en sittande senator från delstaten New York och hade tidigare profilerat sig i frågor som jämställdhet, familieskydd och våld mot kvinnor. Kampanjen beskrevs som ambitiös men utmanad av ett stort fält av konkurrenter och snäva kriterier för att kvalificera sig till de senare primärvalsdebatterna. För mer om hennes politiska bakgrund och tidiga karriär, se biografi och bakgrund.

Bakgrund och formellt tillkännagivande

Inför det formella steget hade Gillibrand i januari 2019 meddelat att hon upprättat en undersökningskommitté för att överväga ett presidentkandidatur, ett vanligt förstadium där man bedömer stöd och finansiering. Hennes officiella kampanjstart skedde senare samma år i mars, med både lokala framträdanden och inslag i nationell media. Om hur kampanjen presenterades i media och på sociala plattformar finns mer att läsa via nyhetsöversikt och videoinspelningar.

Politiska prioriteringar och profil

Under sin period som senator utvecklade Gillibrand tydliga ståndpunkter i flera områden som också präglar en presidentsökande plattform. Huvuddrag som nämndes i hennes kampanj var:

  • Skarpare vapenkontroll och nationellt fokus på masskjutningar, vilket hon lyfte särskilt efter de stora skolskjutningarna under 2010‑talet; läs mer om hennes syn på vapenfrågor här och här.
  • Kvinnors rättigheter och reformer för att bättre skydda överlevare av sexuella övergrepp och trakasserier.
  • Ekonomisk rättvisa, familjevänlig politik och stöd för arbete och omsorgsfrågor.
  • Hälso- och sjukvård samt reformer för att öka tillgången till täckning och minska kostnader.

Hon profilerade sig också som en kandidat som sökte smådonationer från privatpersoner snarare än att ta emot större bidrag från partibundna aktörer, en strategi som hon lyfte i kommunikationen under kampanjen. Kampanjens finansieringsprinciper kan granskas via dokumentation och uttalanden.

Gillibrand gjorde flera offentliga framträdanden och använde sociala medier aktivt för att lyfta teman som hon ansåg vara viktiga för väljare över hela landet. Hon anklagade offentligt vapenlobbygrupper efter framträdande masskjutningar och sade att problemet utgjorde ett nationellt nödläge, vilket ledde till tydlig konfrontation med aktörer som hade motsatta ståndpunkter; se reaktioner och debattinlägg här och här.

Kampanjförlopp, debatter och avslut

Kampanjen mötte praktiska hinder i form av krav för att kvalificera sig till senare primärvalsdebatter: kandidater behövde uppfylla nivåer vad gäller opinionsmätningar och antalet stödjare som gav ekonomiska bidrag. Gillibrand deltog i tidiga debatter men nådde inte upp till trösklarna för att delta i vissa senare ronder. Diskussioner kring debattkriterier och deras inverkan på mindre kandidater finns i analyser som publicerats under perioden; se analys och kommentar.

När det stod klart att hennes kampanj inte skulle kvalificera sig till en viktig debatt i slutet av augusti 2019 meddelade Gillibrand att hon avslutade sin kandidatur den 28 augusti 2019. Hon citerade strategiska och praktiska överväganden i sitt beslut och uttryckte att hon ville rikta sina insatser mot andra politiska prioriteringar framöver. Mer om avslutets bakgrund och efterspel finns i resa- och avslutningsrapporter.

Kirsten Gillibrands kandidatur betraktas i efterhand som ett exempel på hur svår konkurrensen och strukturen för primärvalen kan vara för nyare nationella kandidater, samt hur frågor som vapenkontroll och kvinnors rättigheter kan fungera som både politiska drivkrafter och ämnen som polariserar väljarkåren. Hennes korta men intensiva kampanj bidrog till debatten om smådonatorers roll och vilka teman som kan mobilisera en modern progressiv väljarkår.