Kunskap om resultat
Begreppet beskriver återkoppling som informerar en lärande person om utfallet av en handling och påverkar fortsatt beteende, undervisning, träning och terapi.
Översikt
Kunskap om resultat är ett psykologiskt begrepp för den information som en person får efter en handling som visar om handlingen ledde till önskat utfall eller inte. Inom inlärningspsykologin används uttrycket för att markera återkoppling som konkretiserar resultatet av ett utförande. Ett uppslagsverksliknande psykologiskt lexikon definierar det ofta som återkoppling till (a) en försöksperson om rättheten i ett svar, (b) en elev om framgång i att behärska material eller (c) en klient i psykoterapi om framsteg. I praktiken hjälper sådan information människor och djur att ändra sitt beteende eller förbättra förståelse.
Kärnkaraktäristika
Informationen kan vara direkt eller fördröjd och variera i detaljgrad. Några centrala egenskaper är:
- Tidsaspekt: om återkopplingen är omedelbar eller fördröjd.
- Specificitet: om den anger exakt vad som blev rätt eller fel.
- Valens: om den upplevs som positiv (beröm) eller negativ (korrigering).
- Frekvens: hur ofta feedback ges, från kontinuerlig till sammanfattande.
Relation till närliggande termer
Begreppet ligger nära flera andra inom psykologi och lärandeteorier, men skiljer sig i nyans och tillämpning. Termen KCR (knowledge of correct results) betonar ofta att det finns ett entydigt korrekt svar, något som inte alltid gäller i öppna eller komplexa uppgifter. Den behavioristiska traditionen talar om operant konditionering och förstärkning, där återkoppling fungerar som förstärkare. Samtidigt är "feedback" en bredare teknisk och systemteoretisk term (feedback) som även används för maskiner och kontrollsystem; därifrån kommer idéer om reglering och stabilisering. Kritisk reflektion i fältet har visat att mekanismerna bakom förändring delvis skiljer sig mellan kognitiva förklaringar och rent behavioristiska modeller, där behaviorism ofta prioriterar observerbara konsekvenser.
Användningsområden och exempel
Kunskap om resultat är relevant i många praktiska sammanhang:
- Utbildning: lärare ger elever information om uppgiftslösning för att styra studieteknik och förbättra inlärning.
- Motorisk träning: idrottare får omedelbar återkoppling för att justera rörelser.
- Terapi: klienter får information om framsteg som en del av behandlingsprocessen.
- Teknik och UX: digitala system och applikationer använder resultatåterkoppling för att guida användare.
Ett enkelt exempel är att undvika ett beteende efter negativ återkoppling; ett mer avancerat är när läraren förklarar felsteg och eleven därigenom förbättrar sin förståelse och strategi.
Historia och teoretiska förebilder
Idén att konsekvenser påverkar beteende är gammal; inom psykologin knyts den till lagar som betonar effektens roll för inlärning. Inom teknik och styrteori har mekanismer för återkoppling och reglering studerats länge — ett klassiskt exempel är ångmaskinens regulator associerad med Watt som visar hur mekanisk feedback stabiliserar en process. Liknande principer överfördes till studier av beteendereglering och maskin- människointeraktion.
Praktiska överväganden och begränsningar
Effekten av kunskap om resultat beror på hur den utformas. För mycket detaljerad eller felriktad återkoppling kan hindra självständigt tänkande, medan för sparsamt återkopplad information kan sakna vägledning. Tidsfördröjning mellan handling och information minskar ofta effektiviteten. Forskningsmetoder varierar och vissa skillnader mellan individer och uppgiftstyper kvarstår som öppna frågor.
Sammanfattning
Som begrepp utgör kunskap om resultat en praktisk kategori för återkoppling som hjälper lärande och beteendeförändring. Den förhåller sig till närliggande termer som feedback, KCR och operant förstärkning men fyller en särskild funktion i pedagogisk och klinisk praktik. Genom att anpassa tidpunkt, typ och frekvens av återkoppling kan man påverka lärprocessens effektivitet och hållbarhet.
Experimentella bevis
Ett tidigt experiment om kunskap om resultat var den maskin som uppfanns av Sidney Pressey, där en apparat både testade och lärde ut flervalsfrågor. Observera att denna metod endast talar om för användaren (genom slutsats) om valet var korrekt eller inte. Eftersom materialet bestod av flervalsfrågor var den endast avsedd som ett komplement till insamling av resultat från klassrumsprov.
I senare arbeten inom utbildningsforskning och utbildning användes termen "kunskap om resultat" ofta.
En viktig fråga var om resultaten skulle förbättras mer om direkt undervisning gavs antingen före eller efter det att frågan ställdes. Svaret var i båda fallen (i stort sett) ja. Med hjälp av instruktionsfilmer delade Michael och Maccoby upp grupperna i två halvor. Hälften av eleverna fick material som krävde aktiva, explicita svar. Efter en paus fick de veta det rätta svaret. Den andra halvan fick ingen återkoppling. Instruktionstiden var identisk. Resultatet visade en "liten men signifikant vinst" för förfarandet med aktiva svar utan återkoppling, men en större vinst när återkoppling gavs. Experimentatorerna beskrev senare detta som "KCR" snarare än "återkoppling". Forskningen om själva den aktiva responsen sammanfattas i p614. Senare diskussioner om experiment som dessa föreslog att resultaten kunde bero på övning snarare än feedback. Utan tvekan hade upplägget gett extra övning i frågorna och kunskap om resultaten. Tekniskt sett hade experimenten sammanblandat de två faktorerna.
En annan faktor är att kunskap om resultaten kan ge läraren information om hur materialet kan förbättras. Med hjälp av ett undervisningsprogram om decimalräkning kan en erfaren lärare sätta elevernas misstag i typer. En grupp av misstag beror till exempel på att eleverna inte förstår reglerna om punktplacering vid decimalmultiplikation. Detta visar var och hur läromedlet behöver revideras.
Medvetet tänkande är inte alltid nödvändigt
Det krävs ingen medveten tanke för att kunskapen om resultaten ska få effekt. Forskning om implicit inlärning visar att människor kan få komplex information utan att de är medvetna om det. Detta framgår också av försök med inlärning av djur som visar hur kunskap om resultat påverkar senare beteende. Det verkar troligt att omedveten inlärning genom resultat utvecklades först hos tidiga metazoer, och att medvetet tänkande skedde mycket senare. Detta är vad Reber kallar för "det implicitaets företräde", vilket innebär att implicit (omedveten) inlärning kom först i evolutionen.
Frågor och svar
F: Vad innebär det att känna till resultatet?
S: Att känna till resultatet är en term som används inom inlärningspsykologin för att hänvisa till den feedback som ges till en person om informationens riktighet eller om huruvida han eller hon lyckats eller misslyckats med att behärska materialet. Det hjälper personen att ändra sitt beteende i önskad riktning eller att få förståelse.
F: Vad är ett exempel på kunskap om resultat?
S: Exempel kan vara att undvika ett beteende efter en bestraffning eller att förbättra förståelsen och beteendet efter att läraren har förklarat vad som var fel med det tidigare försöket.
F: Vad är liknande termer inom psykologin?
Svar: Några liknande termer är KCR (knowledge of correct outcomes), operant konditionering och förstärkning samt feedback.
F: Vad betyder KCR?
Svar: KCR betyder "kunskap om korrekta resultat", vilket innebär att det alltid finns ett visst korrekt resultat.
F: Hur kan kunskapen om resultat användas?
S: Kunskap om resultat kan användas i alla lärandeaktiviteter där den lärande (eller något djur) får information efter aktiviteten om hur tillfredsställande aktiviteten var.
F: Vad menas med "feedback"?
S: Återkoppling är en mer allmän term som ofta syftar på hur system anpassar sig till förinställda gränser, som i Watts "regulator" som styrde ångmaskiner.
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Kunskap om resultat Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/54021