Kojiki eller Furukotofumi (古事記), på engelska ofta kallad "The Records of Ancient Matters", är Japans äldsta bevarade krönika. Den färdigställdes år 712 e.Kr. och lades fram för kejsarinnan Gemmei. Kojiki är ett grundläggande verk för japansk mytologi och shinto, där legender om gudar och om folkets och dynastins ursprung blandas med berättelser om Japans härskare. En central myt i verket är att hela den kejserliga ätten härstammar från solgudinnan Amaterasu, vilket används för att ge den kejserliga makten gudomlig legitimitet.
Bakgrund och tillkomst
Kojiki sammanställdes på uppdrag av hovet. Den som krediteras för insamlandet och nedtecknandet är ämbetsmannen Ō no Yasumaro, som enligt traditionen skrev ner material som den sägenkunnige Hieda no Are återgav muntligt. Syftet var dels att bevara gamla berättelser och genealogier, dels att stärka kejsardynastins historiska och religiösa ställning i riket.
Språk och skrift
Texten är inte skriven på modern japanska eller rent klassiskt kinesiska. Kojiki återges i en blandning av klassisk kinesisk skrifttradition och fonetisk användning av kinesiska tecken för att uttrycka japanska ord och böjningsformer. Man använde tecken både för betydelse och för uttal, ett sätt att skriva som ligger nära sådana system som senare kallas man'yōgana eller läsningen kanbun kundoku. Därför kan en person som bara kan läsa kinesiska ha svårt att direkt förstå Kojiki utan kunskap om gammal japansk fonologi och grammatik.
Uppbyggnad och innehåll
Kojiki består av tre avsnitt (ofta kallade "volymer") som vanligtvis namnges:
- Kamitsumaki (上巻) – "Gudavolymen": redogör för världens och gudarnas skapelse, myter om de stora gudarna såsom Izanagi, Izanami och Amaterasu.
- Nakatsumaki (中巻) – "Mellanvolymen": innehåller legenderna om de första människorna och de tidiga mytiska kejsarna, däribland berättelsen om den mytiske grundaren Kejsare Jimmu.
- Shimotsumaki (下巻) – "Senare volymen": för berättelsen framåt mot mer historiska händelser och slutar i praktiken i tidigt kejserligt skede; innehåller även många genealogier och lokala sägner.
Betydelse och användning
Kojiki har haft stor religiös, kulturell och litterär betydelse i Japan. Verket användes i rituella och politiska sammanhang för att legitimera kejsarfamiljens anspråk på härstamning från gudarna. Dess berättelser har prägla shinto-praktik, folklore och senare japansk litteratur och konst.
Jämförelse med Nihon Shoki
Åtta år efter Kojiki färdigställdes Nihon Shoki (720), en annan tidig historieskrivning. Nihon Shoki skrevs mer konsekvent i klassisk kinesiska och har ett mer uttalat kronologiskt och officiellt historiskt syfte, medan Kojiki ofta beskrivs som mer mytologiskt och inriktat på japanskt talat material och muntliga traditioner. Tillsammans utgör båda verken huvudkällorna för studiet av Japans tidiga historia och religion.
Manuskripttradition och forskning
Många av de ursprungliga handskrifterna försvann eller förföll, men kopior och kommenterade utgåvor har bevarats genom århundradena. Kojiki är också viktig för språkforskare: textens fonetiska användning av kinesiska tecken ger värdefull information om gammal japansk uttals- och grammatiktradition.
Sammantaget är Kojiki inte bara en samling myter utan också en politisk och religiös källa som speglar hur tidig japansk identitet och auktoritet utformades och legitimerades.

