Kudu – afrikansk antilop: arter, utbredning och fakta
Upptäck kudun — två afrikanska antilopsorter, deras utbredning i östra och södra Afrika, kännetecken, beteende och intressanta fakta.
Kudu är en typ av afrikansk antilop som finns över hela Afrika, beroende på sort. Det finns två huvudvarianter av kudu: den mindre kudu (lesser kudu) och den större kudu (greater kudu). Den mindre kudun lever främst i östra Afrika, bland annat i Kenya och Tanzania, medan den större kudun återfinns i både östra och södra Afrika.
Arter och utseende
- Större kudu (Tragelaphus strepsiceros) är den mest kända. Hanarna har imponerande vridna horn som kan bli mycket långa, ofta uppemot 1,5–1,8 meter i totallängd om man mäter hornets spiraler. Båda könen har en gråbrun till kastanjefärgad päls med vita, vertikala ränder längs sidorna och tydliga ansiktsmarkeringar.
- Mindre kudu (Tragelaphus imberbis) är mindre och mer gracil, med tunnare, kortare horn hos hanarna och oftast fler och mer markerade ränder. Den mindre arten är mer specialiserad på täta buskmarker och akaciaskogar.
Utbredning och habitat
- Större kudu lever i varierande miljöer från öppna buskmarker och savann till bergsskogar i östra och södra Afrika. De finns i länder som Sydafrika, Namibia, Botswana, Zimbabwe, Mozambique och delar av östra Afrika.
- Mindre kudu är vanligare i tätare, torrare busk- och buskskogsområden i östra Afrika, särskilt i delar av Kenya, Tanzania och angränsande områden.
Beteende och föda
- Kuduer är huvudsakligen bladätare (browsers) och äter blad, skott, frukt och ibland blommor från buskar och träd. De betar sällan i öppna gräsmarker utan söker föda i buskiga områden där de också finner skydd.
- De är ofta skygga och aktiva i skymning och gryning (crepuscular). När fara hotar förlitar de sig på kamouflage och snabba, smidiga flykter genom tät vegetation.
- Hanarna är revirhävdande under parningstiden, och samspelet mellan hanar kan innebära hornslag eller uppvisningar snarare än blodiga strider.
Fortplantning och ungdjur
- Kudu är polygyna: en hane parar sig med flera honor. Dräktigheten varar flera månader och honan föder vanligen ett ensamt kalv som tidigt gömmer sig i tät vegetation för att undvika rovdjur. Kalven diar mamman men hålls doldt under de första veckorna tills den är stark nog att följa flocken.
Hot och skydd
- Kudu utsätts för jakt, illegal avskjutning och habitatförlust genom omvandling till jordbruk och boskapsskötsel. Lokala bestånd kan därför minska även om arten som helhet i vissa områden bedöms som relativt stabil.
- Bevarandeåtgärder inkluderar skyddade områden, jaktreglering och lokal förvaltning av vilt samt arbete med att minska konflikter mellan människors aktiviteter och viltets livsmiljöer.
Intressanta fakta
- Kuduns vita ränder och ansiktsmarkeringar fungerar som kamouflage i skuggiga, buskiga miljöer.
- Större kuduns horn är inte bara vapen utan också ett tecken på ålder och styrka hos hanen; hornens spiralform gör dem särskilt iögonfallande.
- Kudu är viktiga för ekosystemet eftersom de sprider frön och påverkar vegetationsstrukturen genom sitt bete.
En stor Kudu-tjur
Utseende
De är brungråa med vita ränder som går längs mitten av kroppen. De är mycket snabba och smygande. På grund av dessa fakta är deras andra afrikanska namn Grey Ghost. Hanarna har höga spiralformade horn. Honorna har regelmässigt inga horn. Stora kudus är smalare än små kudus. Baby Kudus är vanligtvis ljusare bruna än vuxna Kudus.
Gruppering och beteende
Kudus-hannar lever spridda från gruppen eller i ungkarlsgrupper. Hanarna har normalt inga långa strider om dominans. De förbereder sig normalt för att slåss, men den ena står upp mer lateralt, vilket gör att han ser större ut och utgör ett större hot. Hanar ses endast tillsammans med honor under parningstiden, i grupper om 6-10 stycken med sin avkomma. Kalvarna växer mycket snabbt och är vanligtvis redo att lämna sin mamma vid cirka sex månader.
- Kudus-mammor lämnar vanligtvis gruppen när de är redo att föda barn. De lämnar det nyfödda barnet ute i 4-5 veckor. Därefter börjar kalven träffa sin mamma under korta perioder. När den är 3-4 månader gammal kommer den att vara med sin mamma hela tiden. Vid sex månader är kalven tillräckligt gammal för att ansluta sig till gruppen som vuxen.
Kost
De äter inte kött, utan växtskott och under torrperioden äter de frukt som vild vattenmelon för att få vätska och naturligt socker. Den mindre kudu är mindre beroende av vattenkällor än den större kudu.
Sök