Kulindadromeus är en växtätande dinosaurie, en ornitischian från juraen i Sibirien, Ryssland. Typarten, Kulindadromeus zabaikalicus, är en liten, tvåbent dinosaurie — uppskattningsvis runt en meter lång — med proportioner som tyder på att den kunde röra sig snabbt på bakbenen men också använde frambenen för födosök och annat beteende.
Fynd och bevaringsförhållanden
Det första fossilet som beskrevs innefattade delar av en skalle med underkäkar, och fyndkomplexet kommer från en lokalitet med lager av vulkanisk aska som skapat en Konservat-Lagerstätte med exceptionellt bevarande. Sedan de första upptäckterna runt 2010 har fler fragment, samt subadulta och juvenila individer, hittats, vilket gett en bredare bild av artens morfologi och variation.
Hudbeklädnad och protofjädrar
Fossilen visar tydliga tecken på fjäderliknande strukturer på kroppen. I de bevarade exemplaren identifierade forskare flera olika typer av integumentära element: enkla, hårliknande filament; grupper av filament som sitter ihop vid en gemensam bas; och mer komplexa, fjäderliknande formationer. Dessa strukturer tolkas som protofjädrar snarare än egentliga flygfjädrar.
Funktion: De fjäderliknande strukturerna hade förmodligen en temperaturreglerande funktion (isolerande) och kan också ha använts i sociala sammanhang, såsom visuell signalering eller parning. Det finns inga tecken på att dessa strukturer var anpassade för flygning.
Betydelse för fjäderns evolution
Upptäckten av fjäderliknande strukturer hos en ornitischian är viktig eftersom den utvidgar distributionen av protofjädrar bortom de köttätande theropoderna (som inkluderar fågelns föregångare). Detta gör det mer sannolikt att olika typer av fjäderliknande strukturer uppstod tidigt i dinosauriernas evolution och kanske var ett gemensamt drag hos ett bredare stamträd än tidigare antaget.
Fyndet har därför påverkat hur paleontologer tänker kring ursprunget och funktionen hos fjädrar: istället för att se fjädrar enbart som en later utveckling kopplad till flygförmåga, betraktas de i större utsträckning som multifunktionella strukturer med ursprung i isolering och kommunikation.
Sammanfattning och fortsatt forskning
Kulindadromeus visar hur komplex och varierad dinosauriernas hudbeklädnad kunde vara. Eftersom fler och bättre bevarade exemplar fortfarande upptäcks, pågår fortsatt forskning för att kartlägga exakt vilka typer av strukturer som förekom, hur de förändrades med ålder, och vilken evolutionär betydelse de har för släktenas indelning och förklaringen till fåglarnas ursprung. Hittills visar dock materialet tydligt att protofjädrar inte var exklusiva för theropoder utan förekom även hos vissa växtätande linjer.