La fille du régiment (Regementets dotter) – Donizetti, komisk opera från 1840

• Marie, en vivandière - koloratursopran
• Tonio, en ung tyroler - tenor
• Sergeant Sulpice - bas
• Markisinnan av Birkenfeld - alt
• Hortensius, en butler - bas
• Korpral - bas
• Bonde - tenor
• Hertiginnan av Krakenthorp - talad roll
• Notarie - talad roll
• Franska soldater, tyrolare, hertiginnans tjänare.

Första akten

Markisinnan av Berkenfeld och hennes butler Hortensius är på väg till Österrike. De gör ett uppehåll på sin resa eftersom en skärmytsling har brutit ut. Markisinnan får veta att de franska trupperna har dragit sig tillbaka. Hon kommenterar fransmännens ohyfsade uppförande ("Pour une femme de mon nom"). Sergeanten på 21:a regementet, Sulpice, försäkrar alla om att hans män kommer att återställa fred och ordning. Han får sällskap av Marie, regementets "dotter". Hon är föräldralös och har adopterats av soldaterna. Sulpice frågar henne om en ung man som hon har setts tillsammans med. Hon förklarar att han är Tonio, en tyroler som en gång räddade hennes liv. Trupper från den 21:a anländer med en fånge. Det är Tonio. Han har letat efter Marie. Hon går in för att rädda honom. Han skålar för sina nya vänner och Marie sjunger regementssången ("Chacun le sait"). Tonio beordras att följa efter soldaterna. Han flyr och återvänder för att förklara sin kärlek till Marie. Sulpice överraskar dem. Marie måste erkänna för Tonio att hon bara kan gifta sig med en soldat från den 21:a.

Markisinnan ber Sulpice om eskort till sitt slott. När Sulpice hör namnet Berkenfeld minns han ett brev som han hittade nära den unga Marie på slagfältet. Markisinnan erkänner snart att hon kände flickans far. Hon säger att Marie är hennes systers sedan länge försvunna dotter. Barnet hade lämnats i markisinnans vård men försvann. Hon är chockad över flickans grova uppförande. Hon bestämmer sig för att ta sin systerdotter till sitt slott och ge henne en ordentlig utbildning. Tonio har tagit värvning för att kunna gifta sig med Marie ("Ah, mes amis"). Men Marie måste lämna både sitt regemente och den man hon älskar ("Il faut partir").

Andra akten

Markisinnan har arrangerat ett äktenskap mellan Marie och hertigen av Krakenthorp. På markisens slott återhämtar sig Sulpice från en skada. Det är meningen att han ska hjälpa markisinnan med hennes planer. Marquisen ger Marie en sånglektion. Marie lägger in fraser ur regementssången med Sulpices uppmuntran. Marquisen tappar humöret (Trio: "Le jour naissait dans la bocage").

Marie lämnas ensam. Hon tycker att pengar och positioner är meningslösa ("Par le rang et l'opulence"). Hon hör soldater marschera i fjärran. Hon blir glad när hela regementet kommer in i rummet. Hon leder dem till att sjunga en patriotisk hyllning ("Salut à la France"). Marie återförenas med Tonio. Tonio ber om Maries hand. Marquisen är oberörd av den unge mannens förklaring att Marie är hela hans liv ("Pour me rapprocher de Marie"). Hon säger att hennes brorsdotter är förlovad med en annan man. Hon avskedar Tonio. Markisinnan och Sulpice lämnas ensamma. Hon erkänner sanningen: Marie är hennes oäkta dotter. Hon övergav Marie för länge sedan av rädsla för social skam.

Hortensius tillkännager bröllopsfestens ankomst. Den leds av brudgummens mor, hertiginnan av Krakenthorp. Marie vägrar att lämna sitt rum. Sulpice berättar för henne att markisinnan är hennes mor. Den förvånade flickan säger att hon inte kan gå emot sin mors vilja. Hon går med på att gifta sig med en man som hon inte älskar. Hon är på väg att skriva under äktenskapskontraktet när soldaterna från den 21:a, ledda av Tonio, stormar in för att rädda sin "dotter". Gästerna är förskräckta när de får veta att Marie var en kantinflicka. De ändrar åsikt när hon berättar att hon aldrig kan betala tillbaka den skuld hon har till soldaterna. Marquisen blir så rörd av sin dotters godhet att hon ger henne tillåtelse att gifta sig med Tonio. Alla sjunger ett sista "Salut à la France".