Opera buffa – italiensk komisk opera från 1700-talet: definition och historia
Upptäck opera buffa: italiensk komisk opera från 1700-talet — ursprung, kännetecken, berömda kompositörer och dess utveckling från intermezzo till fullängdsföreställning.
Opera buffa är en italiensk term som betyder "komisk opera". Den används främst om italienska komiska operor från 1700-talet. Opera buffa står i kontrast till opera seria ("allvarlig opera") där berättelsen ofta hämtar stoff ur mytologi eller historia och kan vara mer tragisk. Opera seria var "allvarlig", medan opera buffa var avsedd som underhållande musikalisk komedi med fokus på vardagliga situationer och mänskliga svagheter. Liksom i opera seria sjöngs allt; det fanns vanligtvis ingen talad dialog, vilket skiljde den från vissa andra länders komiska operatraditioner. Handlingarna i opera buffa berättas ofta med recitativ (både secco och mer orkestralt stöd) och avbryts av arior där karaktärerna uttrycker känslor och visar upp sina röster.
Definition och struktur
På 1700-talet förekom opera buffa under olika benämningar som commedia in musica, dramma giocosa, operetta eller burlesca. Ett typiskt fullängdsverk kunde fylla en hel kvällsunderhållning och skiljde sig därmed från kortare former som ett "intermezzo" eller en "farsa" som uppfördes mellan akterna i en musikalisk tragedi. Ett intermezzo var ursprungligen en kort komisk episod men växte under seklet i både längd och konstnärlig tyngd och utvecklades gradvis till det vi brukar kalla opera buffa. Pergolesis La Serva Padrone är ett berömt exempel på ett intermezzo som fick stort inflytande efter Pergolesis död och hjälpte till att forma genren.
Historia och kulturell kontext
Opera buffa har sina rötter i den italienska musik- och teatertraditionen och inspirerades delvis av commedia dell'arte med dess fasta rolltyper och fysiska komik. Genren uppstod i stor utsträckning i Neapel, där konservatorierna och operascenerna fostrade många kompositörer och sångare. Den spreds sedan till andra delar av Italien och vidare in i Centraleuropa, bland annat Wien, där den mötte och påverkade lokala former.
Opera buffa växte fram i en tid präglad av upplysningens idéer och en framväxande borgerlig publik som gärna såg speglingar av vardagens konflikter och social satir på scenen. Genren gjorde ofta narr av överklassens fåfänga och maktmissbruk, samtidigt som den hyllade listiga tjänare och förnuftiga unga älskande.
Karaktärer, stil och scenisk uppsättning
Opera buffa innehåller ofta karikatyrer och typeriska rollgestalter. Personerna visar mänskliga svagheter som dumhet, fåfänga, girighet och affekt (människor som låtsas vara kloka och viktiga). Skämten riktar sig ofta mot de härskande klasserna och sociala konventioner.
- Basso buffo – den komiska basrollen, ofta en fåfäng eller skrupelfri äldre man.
- Il/la primo/a – den unga älskande, ibland hjälten eller hjältinnan.
- Den slugga tjänaren – en listig figuration som hjälper de unga älskande och driver handlingen framåt.
- Karaktärer från commedia dell'arte – typer som kan kännas igen genom sina karakteristiska drag och situationer.
Skådespeleriet var centralt i opera buffa; föreställningarna var livliga, snabba i tempot och fyllda av fysiskt uttryck och komisk timing. I slutet av varje akt samlas ofta alla huvudpersonerna i ett större vokalt stycke, ett ensemblenummer – det franska ordet för "tillsammans" – där flera röster sjunger olika figurers motiv och känslor samtidigt. Dessa ensemblefinaler blev ett kännetecken för genren och användes för att knyta ihop intrigerna på ett ofta kvickt och teatraliskt sätt.
Viktiga kompositörer och typiska verk
Opera buffa formades av många kompositörer och librettister. I Neapel och Venedig utvecklades en mängd varianter. Två viktiga namn i genrens tidiga utveckling är Carlo Goldoni, som reformerade den italienska komedin genom att skriva fasta libretton och ge karaktärerna större psykologisk nyans, och Baldassare Galuppi, som samarbetade med Goldoni och skrev musik som kombinerade lätthet och musikalisk finess.
Andra framstående kompositörer som skrev i genren är Giovanni Battista Pergolesi (vars La Serva Padrone är ett milstolpsverk), Domenico Cimarosa, Giovanni Paisiello och senare Wolfgang Amadeus Mozart, som i verken kombinerade buffa-element med djupare dramatiska dimensioner. I slutet av 1700-talet blev gränsen mellan Mozarts operaer av olika typ allt mer flytande: Don Giovanni, till exempel, rymmer både komiska och allvarliga inslag och brukar därför kallas ett exempel på dramma giocoso.
Musikaliska kännetecken
Musikaliskt präglas opera buffa av tydliga melodier, lättare orkestrering och rytmisk energi som tjänar komisk handling och dramatisk timing. Recitativ används för att föra handlingen framåt, medan arior och duetter ger plats åt känslomässiga uttryck. De stora ensemblerna i slutet av akterna visar ofta flera karaktärers kontrasterande reaktioner samtidigt och blev en arena för både musikalisk komplexitet och scenisk komik.
Inflytande och senare utveckling
Opera buffa påverkade senare operatraditioner i hela Europa. Den inspirerade till utvecklingen av fransk opéra comique (som dock ofta inkluderade talad dialog) och bidrog till den moderna operakompositörens förmåga att kombinera humor och allvar. Under 1800-talet utvecklades komiska operor vidare hos kompositörer som Gioachino Rossini, vars operor ofta innehåller buffa-element, och senare även Verdi och andra som drog nytta av ensembleteknik och karaktärsdrivna scener.
Sammanfattningsvis är opera buffa en rik och mångsidig genre som speglar 1700-talets sociala förändringar, sceniska uppfinningsrikedom och musikalisk driftighet. Dess kombination av satir, vardagspsykologi, virtuost sångskrivande och scenvana gör den än i dag till ett viktigt kapitel i operahistorien.
Frågor och svar
F: Vad betyder termen "opera buffa"?
S: Opera buffa är en italiensk term som betyder "komisk opera". Det används främst för italienska komiska operor från 1700-talet.
F: Hur skiljer sig opera buffa från opera seria?
S: Opera seria skulle vara "allvarlig", medan opera buffa var en underhållande musikalisk komedi. Historien i opera seria var vanligtvis en tragedi, medan historien i opera buffa berättades i recitativ och innehöll arior som visade upp karaktärernas känslor och röster.
F: Vilka andra namn gavs dessa typer av operor under 1700-talet?
S: Under 1700-talet kallade man sådana operor för andra namn, t.ex. "commedia in musica", "dramma giocosa", "operetta" eller "burlesca".
F: Fanns det någon talad dialog i dessa operor?
S: Nej, precis som i opera seria sjöngs allting - det fanns ingen talad dialog. Detta skilde sig från den komiska operan i andra länder under denna tidsperiod.
Fråga: Vad syftade intermezzo och farsa på?
S: Ett intermezzo eller en farsa var en kort musikalisk komedi som framfördes under intervaller i en musikalisk tragedi. Det blev dock allt svårare att skilja dem från fullängdsverk med tiden på grund av att de med tiden blev allt längre och mer komplexa. Pergolesis La Serva Padrone är ett exempel på ett intermezzo som blev mycket berömt efter hans död och som påverkade senare opera buffa-verk.
Fråga: Vilka typer av karaktärsdrag fanns ofta med i dessa verk?
S: Opera buffa innehöll alltid en hel del karikatyrer; karaktärerna visade mänskliga svagheter som dumhet, fåfänga, girighet och affekt (människor som låtsades vara kloka och viktiga). De gjorde också ofta narr av härskande klasser eller myndighetspersoner i samhället i stort.
F: Varifrån kommer denna typ av musik?
A: Operabuff startade i Neapel och spreds gradvis till andra delar av Italien; den var särskilt populär vid karnevaler och viktiga kompositörer av operabuff inkluderar Carlo Goldoni och Baldassare Galuppi.
Sök