Långbåge | typ av båge
En långbåge är en typ av båge. Den var kanske inte lika stark som ett armborst, men den kunde skjuta fler pilar per minut. Dessutom kostade grundutrustningen lite och kunde lätt massproduceras. Pilar med metallspets kunde gå igenom pansar. Endast den starkaste rustningen kunde stoppa den. Bågskyttar (långbågsskyttar) hade vanligtvis ett andra vapen, ofta en stridsyxa, om striderna kom nära dem.
Långbågen användes främst under medeltiden fram till 1500-talet.
Den tillverkades av ett enda stycke slitstarkt, böjligt trä, ofta från idegran. Igenkäppes träd fälldes under vintern när det inte fanns någon saft. Den platta sidan av bågen som är vänd mot målet bestod av böjlig splintved medan buken (som är vänd mot bågskytten) var rund och tillverkad av stark kärnved (från mitten av ett träd).
Grupper av långbågsskyttar sköt samtidigt. Pilarna kom ner som hagel. Detta skrämde ofta fienden.
Långbågar har hittats i Europa så långt tillbaka som till den mesolitiska perioden.
Kamp med långbågar
En långbåge
Historia
Walesarna var det första folket som använde långbågar. År 633 e.Kr. dödades Offrid, son till Edwin, kung av Northumbria, av en pil från en walesisk långbåge. Detta skedde under en strid mellan walesarna och merikanerna - mer än fem århundraden innan det finns några uppgifter om att armborst användes i England. Trots detta är vapnet mer känt som "engelsk långbåge" än "walesisk långbåge".
Under medeltiden var engelsmännen och walesarna kända för sina mycket kraftfulla walesiska långbågar. De användes med stor effekt i inbördeskriget under perioden och mot fransmännen i hundraårskriget (med anmärkningsvärda framgångar i slagen vid Crécy (1346), Poitiers (1356) och Agincourt (1415)).
Den genomsnittliga längden på de pilskaft som återfanns vid Mary Roses förlisning 1545 är 75 cm /30 tum.
Bågarna var ganska enkla och snabba att tillverka, men de var ganska dödliga och kunde gå igenom rustningar.
En långbåge har praktiska fördelar jämfört med en modern recurve- eller compoundbåge; den är vanligtvis lättare, snabbare att förbereda för skytte och skjuter tystare. Men om allt annat är lika kommer den moderna bågen att skjuta en snabbare pil mer exakt än långbågen.
Effekter på människokroppen
Bågskyttar var tvungna att öva i många år innan de kunde skjuta en långbåge väl. Dessutom är långbågar mycket starka. Detta gjorde att bågskyttarnas kroppar skilde sig från andra människors kroppar. De medeltida bågskyttarnas skelett skiljer sig från andra människors skelett. Arm- och axelbenen är tjocka och lite böjda. Dessa ben stöttade de stora musklerna som växte på bågskyttarnas armar och ryggar när de tränade med bågen. På vissa bågskyttar var den högra axeln högre än den vänstra axeln. Detta beror på att bågskyttar nästan alltid sköt på samma sida. De bytte inte hand.
Frågor och svar
F: Vad är en långbåge?
S: En långbåge är en typ av båge som huvudsakligen användes under medeltiden fram till 1500-talet. Den tillverkades av ett enda stycke slitstarkt, böjligt trä, ofta av idegran.
F: Hur var den jämfört med ett armborst?
S: Långbågen var kanske inte lika stark som ett armborst, men den kunde skjuta fler pilar per minut.
F: Vilken typ av rustning kunde stoppa den?
S: Endast den starkaste rustningen skulle kunna stoppa en pil som sköts från en långbåge.
F: Vilket annat vapen hade bågskyttar vanligtvis med sig?
S: Bågskyttar (långbågsskyttar) hade vanligtvis ett andra vapen, ofta en stridsyxa, om striderna kom nära dem.
F: Hur konstruerades långbågen?
S: Långbågen konstruerades så att den ena sidan som vetter mot målet var gjord av böjlig splintved och att buken (som vetter mot bågskytten) var rund och gjord av stark kärnved (från mitten av ett träd).
F: Hur använde grupper av bågskyttar sina vapen tillsammans?
S: Grupper av långbågsskyttar sköt samtidigt och deras pilar föll ner som hagel, vilket ofta skrämde bort fiender.
F: När användes långbågar för första gången i Europa?
S: Långbågar har hittats i Europa så långt tillbaka som till den mesolitiska perioden.
